Joakim Nordahl tillbringade påsken i sitt hus i Visby tillsammans med sin fru Marianne. Marianne kommer från Gotland och när de är lediga brukar de åka hit för att ha det skönt och träffa släktingar. Nu kom Joakim till Visby med färska minnen från terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm. Han var själv på plats, minuterna efter dådet.
Joakim Nordahl är ortopedkirurg på Cityakuten som ligger i hörnet mellan Olof Palmes gata och Drottinggatan.
– Jag hade slutat för dagen, men hade lite att ta itu med innan jag kunde gå hem. Vi hörde ett väldigt liv nerifrån gatan och när vi tittade ut genom fönstret såg vi flera livlösa personer på gatan, berättar Joakim.
Tillsammans med sju kollegor sprang Joakim ned till Drottninggatan. Synen som mötte dem var kaotisk.
– Vi kom till en katastrofsituation. Det var mycket rörigt och ett oljigt spår efter en lastbil visade att här hade det varit en rejäl händelse. Det låg människor på marken. Några var livlösa, andra skadade. Det var skallskador, extremitetsskador, öppna benbrott och blödningar. Räddningspersonal jobbade med hjärt- och lungräddning och poliserna som kommit till platsen spärrade av området.
Teamet från Cityakuten hade akututrustning med sig för livsuppehållande åtgärder tills ambulans kom till platsen för vidare transport. Som läkare koncentrerade Joakim Nordahl sig inledningsvis på att få en överblick över skadeläget och få grepp om vilka av de skadade människorna som var i störst behov av att snabbt komma till sjukhus.
– Det tar ett tag innan man kan greppa läget. Jag har vana med att ta hand om skadade, men det här var extraordinära omständigheter. Det liknade inte något annat, säger Joakim Nordahl.
Mitt i kaoset fångades Joakim Nordahl på bild av Aftonbladets fotograf Urban Andersson. Joakim går mellan några av de döda med nedsänkt huvud och vita kläder och handskar. Det är en ikonisk bild av offer och hjälpare och den har blivit en av de bilder från terrorattacken i Stockholm som fått störst spridning.
Joakim Nordahl var inte medveten om att bilden togs. Han var helt fokuserad på sin uppgift.
Andra berättelser från Drottninggatan handlar om skräck och flykt. Joakim Nordahls berättelse har inga sådana ingredienser. Trots att han insåg att det handlade om ett terrordåd, var han inte rädd.
– Vi som var där hade en uppgift. Då trängs alla andra tankar bort. Det var ett par situationer när läget blev osäkert. Det talades om skottlossning. Då var vi tvungna att avbryta och ta skydd i en butik, berättar Joakim Nordahl.
Lyckades du och dina kollegor rädda livet på någon av de skadade?
– Det är svårt att säga, men jag tror att om vi inte hade varit där kanske fler hade avlidit.
Var det någon av de drabbade som berörde dig mer än andra?
– Jag vill inte peka ut någon viss person. Det är klart att man berörs mest av barnen som blev skadade och det barn som avled. Men varje skadad och avliden innebär ett stort trauma i den personens omgivning.
Måndagen efter dådet var Joakim Nordahl och alla hans kollegor tillbaka på jobbet. De har sedan dess kunnat se folkströmmarna mot varuhuset Åhléns och de många blommor som har lagts ned på de platser längsmed Drottninggatan där människor omkom.
– Att en människa så utskiljningslöst kan skada och döda oskyldiga och barn är ofattbart. Men efteråt har det blivit en massiv uppslutning och ställningstagande mot den här typen av aktioner. Det är det som har blivit det positiva i det här eländet, säger Joakim Nordahl.
Han tycker att han har kunnat bearbeta det som hänt på ett bra sätt.
– Vi som var med har pratat igenom det flera gånger.
Och Joakim Nordahl bär inte bara med sig minnen av skadade, chockade och döda. Det goda samarbetet omkring de skadade har blivit ett positivt minne. Polis, räddningstjänst, vårdpersonal och civila som stannade kvar och hjälpte till gjorde allt för att räddningsarbetet skulle fungera på ett bra sätt.
– Jag blev stärkt i min övertygelse att folk ställer upp när det gäller.
Har du blivit rädd för att gå på stan efter terrordådet?
– Nej, jag har inte blivit räddare. I vissa sammanhang har jag kanske blivit lite mer vaksam. Tanken kan slå mig när jag går förbi stora folksamlingar. Men händelser av den här typen kan man inte försvara sig emot. De är helt oförutsägbara, säger Joakim Nordahl.