Strax före klockan 17 på torsdagen mejade en förare i vit skåpbil ner folk på gågatan Las Ramblas i Barcelona, i vad polisen betecknar som en terrorattack.
Kort senare sköt polis ihjäl fem misstänkta terrorister i Cambrils, tolv mil söder om Barcelona, när de tros ha försökt genomföra ännu en attack.
I skrivande stund, på fredageftermiddagen, har 14 personer bekräftats döda och minst 100 skadats.
Gotländskan Jonna Käldare jobbar med kundservice i Barcelonas hamn, bara tio minuter från Las Ramblas.
– Jag var på kontoret och var precis på väg hem när vi började få meddelanden om att något hade hänt. Det tog inte lång tid innan vi förstod att det var allvarligt. Det var polisbilar och polisbussar överallt, berättar hon.
Hur känns det att vara så nära?
– Det känns faktiskt helt sjukt. Vi är på Ramblan jättemycket och jag har faktiskt tänkt på att något sånt här skulle kunna hända. Som att man nästan har väntat på det, säger Jonna Käldare som även bor i närheten, blott tio minuter bort.
Hon och hennes jobbarkompisar råddes att gå hem direkt efter jobbet.
– Sedan började man ringa runt till sina vänner för att se att alla var okej. Många av oss är mycket i centrum och det kändes väldigt oroligt. Jag kollade på nyheterna när jag kom hem och då sa de att två personer hade dött, men den siffran steg snabbt.
– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det går nästan inte att förstå.
Hur kommer staden att påverkas av det som hänt?
– Innan detta hände har jag aldrig varit rädd när jag varit ute i Barcelona, men det här sätter skräck i alla. Det här kommer att märkas i stan under lång tid, säger Jonna.
Kommer du att våga gå på Las Ramblas igen?
– Jag vill inte gå dit än i alla fall, det känns väldigt obehagligt. Jag tror att folk i allmänhet kommer att vara vaksamma och undvika stora folkmassor framöver.
Det känns som att du är långt, långt ifrån Havdhem?
– Ja, och därför var det skönt att få prata med mamma där hemma i går och berätta att jag mådde bra, säger Jonna som i helgen kommer att umgås med sina närmaste vänner.
Alla har ett stort behov att att vara tillsammans och få känna, ta in det som hänt och bara prata.
– Även om många har dödats i attacken så får vi sätta oss ner och tillåta oss att känna tacksamhet över att vi lever och mår bra, att ingen av våra närmaste har skadats, säger Jonna Käldare.