Lördagen den 24 maj 1919 beslutade riksdagens första kammare om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Två dagar senare, på måndagen, uppmärksammas det historiska beslutet i en artikel med rubriken ”Demokratien lagfästes” i Gotlands Allehanda. ”Beträffande kvinnors rösträtt är intet att tillägga, då ju numera allt motstånd fallit”, står det bland annat. Vägen fram till beslutet var lång. Sverige var sist av de nordiska länderna att införa allmän rösträtt, och åren fram till 1919 fördes en hård kamp.
En av de mer okända, men starka, rösträttskämparna var Carolina Benedicks Bruce. Hon började aktivera sig i rösträttskampen år 1906, då hon hade flyttat till Gotland och konstnärshemmet Brucebo permanent. Vid den här tiden levde fortfarande hennes man, William Blair Bruce, och när hon blev änka senare det året blev hennes engagemang vilande fram till 1908. Hon blev då invald i styrelsen på Gotland för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR. Året efter valdes Carolina in i centralstyrelsen i Stockholm.
– Gotland hade ett väldigt aktivt lokalkontor och ovanligt många medlemmar sett till invånarantalet. Det var ett ganska intensivt arbete redan då. Carolina var utbildad och berest, hon skrev många tal och föreläste, berättar Johanna Pietikäinen, konsthistoriker och författare till boken ”Heartists”, som handlar om konstnärsparet Bruce.
År 1911 hölls den årliga internationella rösträttskongressen i Stockholm och Carolina Benedicks Bruce var på plats. När den var över bjöd hon in delegater från hela världen till en dagstur till Gotland. Gästerna anlände till Visby hamn med morgonfärjan. Enligt en tidningsartikel möttes de där av musikkåren och ”hela Visbys befolkning”.
– Carolina beskrevs som en enkel, hjärtlig och en bra värd. År efter år jobbade hon på och flera gånger tror de att de är nära att få igenom allmän rösträtt, men så tvingas de ladda om, säger Johanna Pietikäinen.
Carolinas bror, Gustaf Benedicks, satt i riksdagen och var djupt konservativ. Han var en stark röst i debatten mot att kvinnor skulle få rösta.
– Deras kontakt blev sämre med åren. Det här visar hur mycket kvinnor fick stå ut med för att stå upp för sin sak. Att våga stå emot krävde mod och ofta att kvinnan hade en egen ekonomisk ställning, berättar Johanna Pietikäinen.
Det dröjde alltså sedan till maj 1919, då riksdagen formellt fattade beslut om allmän och lika rösträtt. Carolina Benedicks Bruce satt själv på läktarplats i första kammaren när beslutet klubbades.
– Man kan bara tänka sig hur det jublades på läktaren, efter så lång kamp, säger Johanna Pietikäinen.
År 1921 fick kvinnor för första gången i Sverige rösta i riksdagsvalet. Carolina Benedicks Bruce var då 64 år.
– Hon tillhörde den gruppen som gjorde mest, även om andra blivit mer kända. Här på Gotland hade hennes engagemang stor betydelse. Det är dessa kvinnor vi bör tacka för att de orkade, säger Johanna Pietikäinen.
Kvinnorna utgjorde då en majoritet av väljarkåren, och trots lång kamp utnyttjades inte den nyvunna rätten särskilt väl. I valet 2021 röstade bara 47 procent av de röstberättigade kvinnorna, medan valdeltagandet bland männen var 15 procentenheter högre.
Skillnaderna i valdeltagande mellan könen minskade sedan under de följande årtiondena, men först år 1979 röstade fler kvinnor än män. Sedan dess har kvinnor röstat i högre utsträckning än män.
På fredag firas demokratins hundraårsdag. Riksdagen firar detta genom ett fyra år långt demokratijubileum där demokratins genombrott i Sverige högtidlighålls. Även Gotlands Museum kommer att uppmärksamma jubileet på olika sätt. Inte minst invigs utställningen ”Fira demokratin” av förste vice talman Åsa Lindestam på Gotlands Museum 26 maj. Det blir även statsvandringar, fler utställningar, spoken word och lajv. Evenemangen fortsätter under hela året. Men Gotlands Museum har jobbat lite annorlunda mot vad de brukar. I sann demokratisk anda har de bjudit in allmänheten att skapa utbudet.
– Allmänheten står för innehållet och skapar programpunkter, och vi har stöttat. Det är jättekul och vi får in kompetenser vi annars inte har på museet, säger Henrik Ramberg på Gotlands Museum.
Varför är 100-årsdagen viktig att uppmärksamma?
– Sverige i dag för hundra år sedan var ett odemokratiskt land, över halva befolkningen fick inte rösta till riksdagen. Allmänna rösträtten är avgörande för hur Sverige ser ut i dag. En röst, en människa och lika värde, hela samhället bygger på den principen, säger Henrik Ramberg.