– Det var när jag pluggade svenska som andraspråk på Komvux som jag såg annonsen om det här projektet, så jag sökte, säger hon.
För två år sedan lämnade hon sitt hem i Burundi för kärleken, och sedan maj i år har hon jobbat heltid som systemtekniker på Riksantikvarieämbetets IT-avdelning.
– Innan jag flyttade till Sverige studerade jag Computer science i fyra år på Université Lumière de Bujumbura, hemma i Burundi. Under Korta vägen fick jag praktik här och nu är jag anställd, berättar Odette Irakoze med ett leende.
Hon säger att hon inte kunde önska sig något bättre. Jobbet och arbetskamraterna är perfekta på alla sätt.
– Det här är mitt drömjobb.
Hon träffade sin gotländska make genom gemensamma bekanta hemma i Burundi, och valet att flytta hit var inte särskilt svårt. Under Korta vägen, som varade i sex månader, fick hon de nödvändiga kontakterna och språkkunskaper, för att landa det jobb hon har i dag, och hon uppmuntrar alla i liknande situationer att söka till programmet.
Magnus Bäckström är karriärvägledare inom Korta vägen-satsningen på Gotland:
– Tack vare ett bra samarbete med flera arbetsgivare har vi lyckats hålla ett bra resultat på deltagare som gått vidare till en anställning. En annan framgångsfaktor har varit att vi kunnat anpassa utbildningen individuellt. För själva uppdraget har vi lyckats få ut över 100 % av deltagarna på praktik, varav några har varit på flera praktikplatser.
För några veckor sedan startade den tredje omgången av programmet med 15 nya akademiker med utländsk bakgrund, varav de flesta kommer från Syrien. En av dem är Adel Alkhalifa, som bor i Havdhem med fru och två småbarn. Efter åtta månader i flyktingläger i Turkiet, kom familjen förra hösten till Sverige och Norrköping. När Migrationsverket frågade vart de ville bli placerade, efter ett halvår, hade Adel Alkhalifa siktet inställt på Gotland.
– Jag ville hit för jag ska jobba på Gotlands museum, säger Adel Alkhalifa utan en tvekan på vare sig röst eller kroppsspråk, innan han brister ut i ett stort leende.
Så gott som hela gruppen är samlad för undervisning på Campus Gotland på måndagar. Praktik och undervisning är 40 timmar i veckan, där timmarna är uppdelade på undervisning, vägledning, SFI/SVA och individuellt anpassade insatser. Dagens lektion på Campus går ut på att presentera sig själva, men framförallt sina kvalifikationer och vad de kan erbjuda en potentiell arbetsgivare. En efter en sätter de sig framför gruppen. Alla har de en hög utbildning bakom sig och flera har en lång karriär inom sina olika yrken. Psykolog, mattelärare och systemtekniker – meriter som det mer eller mindre skriks efter på den svenska arbetsmarknaden.
Den stora utmaningen, och den gemensamma nämnaren för deltagarna, är det svenska språket. Trots att några av dem läst svenska så kort tid som ett par, tre veckor, utmanas de av vägledarna Therese Maurin och Magnus Bäckström att hålla en kort presentation på 30 sekunder. Men även engelska är tillåtet till en början, för dem som knappt hunnit lära sig någon svenska.
– Vi förstår att det är svårt att beskriva vad man jobbat med och är utbildad inom. Det är många fackord som ni inte hittar någonstans när ni läser svenska. På den nivå som ni befinner er i, i era specialområden, finns det ingen svensk litteratur. Då läser man böcker på engelska, det gör vi även här i Sverige, säger Therese Maurin.
Yulia Danneker, från Ryssland, är utbildad inom journalistik och har tidigare bott och arbetat på Nya Zeeland. Där gifte hon sig med en gotlänning och när han ville tillbaka till Sverige följde hon med. Nu är hon här på ett arbetsvisum. Hon inleder sin presentation med att hon bara läst svenska i tre veckor, och en ödmjuk ursäkt på förhand. Men ur hennes mun kommer avancerade meningar, nyanseringar och svåra ord. Att öva på det nya språket hemma är en fördel, men det mesta har hon lärt sig under den gångna sommaren.
– Jag sökte jobb som kafébiträde, ett jobb där jag kunde prata med en massa människor och öva på min svenska, säger Yulia Danneker.
Inom kort hoppas hon kunna påbörja en längre praktik på en av öns redaktioner, något som måste ordnas via Arbetsförmedlingen.
Vägen till ett riktigt jobb tycks, oavsett var Yulia Danneker hamnar, inte vara lång:
– Det är svårt att ta ett kvalificerat arbete om man inte kommer från Sverige, men jag hoppas såklart hitta ett jobb inom media. Det enda jag vet är att man måste göra något, jobba eller studera. Hur kan man annars bo i samhället?
Förutom Odette Irakoze har flera andra deltagare från de två tidigare kurserna fått anställning. Bland annat en arkitekt från Syrien, en universitetslärare från Syrien och en läkare från Nigeria, som i väntan på svensk läkarlegitimation jobbar som undersköterska på en vårdcentral i Visby.