Bulverket är ett av Gotlands största byggnadsverk och anses vara en av världens bäst bevarade träkonstruktioner från tidig medeltid eftersom det haft så god chans att konserveras under vattnet. Men än vet man inte varför det byggdes.
Arkeologen och byggnadsantikvarien Peter d’Agnan har fascinerats av bulverket och menar att ett heltäckande forskningsprojekt måste genomföras för att kunna lägga ihop alla pusselbitar.
– Hittills har man bara skrapat på ytan. 99 procent av bulverket är ännu helt outforskat och gömmer sig under dyn.
Bulverket är en kvadratisk plattform med 170 meter långa sidor med träkistor som man vet att det vilat hus på. Runt denna fyrkant löper också en 30-40 meter bred palissad av pålar som man tror skulle skydda mot anfall. Från luften ser bulverket ut som ett enormt plockepinn. Minst 10 000 furustockar har använts till själva bulverket och 19 000 stockar till den omringande palissaden.
Peter d’Agnans fokus som arkeolog är byggnadernas konstruktion, eftersom den biten hittills varit outforskad. Man har hittat rester av både knuttimrade hus och skiftesverkshus bland stockarna.
– Troligtvis fanns det ett par hundra hus där ute, de flesta bör ha varit runt tre gånger tre meter.
Men det unika som Peter d’Agnan upptäckt i sommar är tydliga spår av stavverkshus. Sådana finns det väldigt få originalbyggnader kvar av i världen.
– Och just det ligger här ute i träsket. Där ligger hela hus, från syll till takplankor. Där finns facit på hela norra halvklotets träbyggarkonst under tidig medeltid, vilket vi vet väldigt lite om, säger Peter d’Agnan.
Han har under sommaren dokumenterat de synliga delarna av bulverket från båt och genom att dyka runt verket. Resultatet ska bli en vetenskaplig artikel som kan användas till att söka forskningsmedel för ett fyraårigt projekt.
Genom tiderna har två forskningsprojekt genomförts. På 1920- och 30-talet ägnade majoren och amatörarkeologen Arvid Zetterling nästan 20 år åt att mäta och rita av bulverket efter att han 1907 upptäckt det i samband med en fisketur. Han muddrade halva anläggningen och kunde plocka upp 600 byggnadsdelar, bland annat dörrar, bronsbeslag och en stege.
En mer vetenskaplig undersökning genomfördes 1989–1994 av marinarkeologen Johan Rönnby, som Peter d’Agnan haft som lärare.
– Rönnby genomförde kol 14-prover på stockarna som kunde visa exakt hur gammalt bulverket är, säger d’Agnan.
Enligt proverna har hela bulverket uppförts på 1130-talet. Genom årsringsdatering har man konstaterat att hela anläggningen byggts på väldigt kort tid, kanske inom loppet av ett år. Man räknar med att det måste ha tagit 40 000 dagsverken, varför större delen av norra Gotlands befolkning måste varit involverad i bygget. Trots detta tycks bulverkets roll ha fallit i glömska, vilket skulle kunna bero på att verket bara användes under mycket kort tid, kanske bara tio år.
– Rönnbys teori var att sjöbotten gjorde allt så instabilt att bygget föll ihop, hela skiten kantrade. Stora delar av plattformarna har lagt sig ner åt sidan, säger Peter d’Agnan.
Olika teorier har genom åren lagts fram om vad bulverket användes till. Varumagasin, försvarsborg eller förvaringsplats för slavar är några. Men den teori som seglat upp i dag och som d’Agnan arbetar efter är att det rör sig om platsen för ett av tredingstingen på Gotland. Idén lanserades först av Christina Bendegard på 1980-talet och har också tagits upp av Majvor Östergren i boken "Tingsplatser på Gotland" (2018).
– När jag ser materialet kan jag inte komma på något vettigare, det finns inte mycket att sätta emot, säger Peter d’Agnan, och fortsätter:
– Det här kan ha varit Nordertredingens tingsplats på 1130-talet. Därefter övertogs det av ett tingshus som låg uppe vid kyrkan i Tingstäde.
Han tror att det stora tinget kunde behöva uppehålla sig på en plats där deltagarna fick vara i fred under ett par dagars tid de gånger på året då alla ärenden i tinget skulle avhandlas.
– Hela norra Gotlands högsta elit i samhället samlades här några gånger om året. Kanske 1 500 personer var med på bulverket varje gång, och man fick inte ha med sig vapen på tingen. Då vill du vara säker på att det förblir fred på den platsen och att man inte överraskas av något, för annars skulle det var lätt att utplåna hela samhällseliten i ett slag.