Det pågår febril aktivitet hemma hos Jenny Möllerström, Carl Larsson och tvååringen Miki Möllerström i Tingstäde. De flyttade in i huset på den nyinköpta gården i april. Sedan dess har de stött på både husbock och läckande tak. Drömmen om ett bed and breakfast skulle också förverkligas. Så de har inte precis varit sysslolösa.
De strålar när de tar emot i solskenet.
– Välkommen! Vill du ha ett glas vatten? frågar Jenny.
– Nej tack, svarar jag snabbt och hinner tänka – borde jag ha sagt ja? Nu tror de säker att jag är rädd för att bli smittad...
För husrenovering och andra projekt är inte det enda familjen har haft att tackla under våren. För snart en månad sedan insjuknade först Carl, sedan Miki och till slut Jenny i covid-19. Det är den historien som jag är här för att skriva om.
Det finns både en misstänksamhet, förnekelse och lite hemlighetsmakeri kring covid-19 säger Jenny. Därför gick hon själv ut på Facebook den 22 juni och berättade att familjen blivit smittad: "Med denna post vill jag litegrann lyfta lite av hemlighetsmakeriet om att ha viruset, samt också höja ett varningens finger, för min analys av situationen är att detta virus är lurigt!".
– Det började med att vi fick besök av bekanta från fastlandet. De hade isolerat sig och kom i egen husbil, berättar Jenny och Carl fyller i:
– Efter bara ett par dagar blev jag väldigt trött och fick 38 graders feber, som höll i sig i tre dygn.
Samtidigt blev en av besökarna dålig och de vände därför hemåt igen med husbilen.
Ett par dagar senare insjuknade sonen Miki med andningssvårigheter och feber. Jenny och Carl visste nu att personen som blivit dålig hemma hos dem hade blivit sämre och låtit testa sig för covid-19. Familjen fick komma till akuten med Miki och de berättade vad de visste. Men Miki fick diagnosen falsk krupp och familjen blev hemskickad. På akuten hade Jenny börjat känna sig hängig, med värk i huvud, nacke och rygg.
Värken förvärrades och en dag senare försvann all smak och lukt. De fick dessutom veta att den bekantes covid-19-test var positivt.
– Då var det inte längre så många frågetecken, men vi ville förstås ha ett test för att få det bekräftat, säger Jenny.
Det fick man till slut, men först efter en hel del samtal och mycket tjat.
– Då kändes det som att man kunde slappna av. Jag satte mig och ringde runt till alla som vi kunde ha varit i kontakt med, säger Jenny.
– Jag menar, de kunde ju ha blivit smittade och sjuka utan att veta om det. Vi och våra bekanta, fem sammanlagt, hade ju fått hela spektret av symtom. Från inga symtom alls till svårt sjuk.
Jenny och Carl tycker att det är viktigt att våga tala om sjukdomen. Därför ville de berätta på Facebook.
– Jag kan tycka att det känns lite skämmigt, men det känns viktigt att inte hymla och jag inleder alla samtal med att jag haft covid-19. Det är ju också en slags förklaring till varför vi hållit oss undan, säger Carl och Jenny fyller i:
– Facebook-inlägget blev delat 270 gånger på bara några timmar. Det hade jag aldrig räknar med, men det är bra att utbyta erfarenheter. På det sättet kan vi få mer kunskap om viruset och bli mer uppmärksamma på olika symtom.
Familjen är nu friskförklarad och jag frågar om de har något gott råd att skicka vidare.
– Ha en sansad semester. Man kan ha det mysigt utan att tulla på riktlinjerna. Och visa hänsyn, svarar de båda.