Det är tredje sommaren som Moa Rehn, tillsammans med fästmannen Alex och deras två döttrar, landar i det gula huset i Tingstäde för semestern. Hon är uppvuxen i Axelsro på Gotland, där hennes pappa fortfarande bor kvar, och somrarna har alltid spenderats delvis på Gotland.
Ledigheten i år är inte riktigt lika fridfull som den brukar vara. Som epidemiolog på Folkhälsomyndigheten under coronapandemin har våren varit hektisk och annorlunda. Att helt undvika ämnet under semestern är omöjligt.
– Jag kopplar av på så sätt att jag inte är involverad i det dagliga arbetet, men det finns inget sätt att helt koppla bort det för var jag än vänder mig handlar det om jobbet. Jag ser mina arbetskamrater på tv och vem man än träffar vill de prata om covid-19, berättar hon.
Moa Rehn har arbetat på Folkhälsomyndigheten sedan år 2008 på en utredartjänst. Under pandemin ingår det i hennes jobb att sammanställa, analysera och presentera statistik som hela tiden kommer in om nya coronafall, antal personer vårdade i intensivvården och dödsfall.
– I början var det viktigaste att veta exakt hur många nya smittade det var varje dag, sen har det blivit viktigare att veta mer om vilka grupper som smittas och hur det förändras över tid.
De är ett tiotal personer som jobbar med att sammanställa den dagliga statistiken. Förutom detta gör de även fördjupade veckorapporter, rapporterar dagligen till europeiska smittskyddsenheten och har tät kontakt med smittskyddsenheterna. Mycket tid går också åt till att svara på frågor från allmänhet och media.
– Jag är inte en av talespersonerna men jag har hjälpt till att svara på frågor om vår statistik. Det kommer mycket frågor om varför vissa siffror ser ut som de gör, varför Sverige skiljer sig från andra länder eller om de regionala skillnaderna som finns.
Det fanns inget uttalat mål att syssla med epidemiologi eller ens att bli kvar i Stockholm, men vägen ändå ledde dit. Siktet var efter studenten inställt på läkarlinjen, men så dök det upp ett kandidatprogram i folkhälsovetenskap på Karolinska som Moa Rehn fastnade för.
– Jag hoppade på den och gick klart. Efter det läste jag en master i folkhälsonutrition, vilket handlar mycket om kost, fysisk aktivitet och livsstilsförändringar.
En projektanställning på dåvarande Smittskyddsinstitutet, det som nu är Folkhälsomyndigheten, förlängdes och blev till en fast tjänst.
– Efter att jag fått barn gick jag en traineetjänst i epidemiologi, och det var där som kompetensen inom området verkligen formades.
Innan utbrottet av covid-19 arbetade Moa Rehn med livsmedelsburna infektioner och utbrottsutredningar.
– Det är likt på ett sätt, att det krävs ganska snabba utredningar, men det har aldrig någonsin varit det här tempot som vi har nu. I ett normalläge kanske vi rapporterar statistik varje månad och sammanställer i rapporter årsvis eller halvårsvis.
– Om det skulle ske ett utbrott av exempelvis salmonella med 50 till 100 fall hade det varit mycket. Nu sitter vi plötsligt med 65 000 fall. Det är ett helt annat sätt att jobba. Det är därför vi måste vara så många som hjälps åt och delar på arbetet.
När första signalerna började komma om utbrottet i januari bestod "coronateamet" på Folkhälsomyndigheten av en mindre arbetsgrupp. I dag är de flesta på myndigheten involverade, berättar Moa Rehn. Det är till exempel en grupp som hanterar information till allmänheten, en expanderad presstjänst, övervakningsgruppen, statistiker och modellerare, labb och omvärldsbevakare.
Arbetsdagarna och veckorna har varit långa. Eftersom statistiken över antalet bekräftade fall, dödsfall och IVA-vårdade fram tills för några veckor sedan uppdaterades dagligen har det blivit en del helgjobb också, berättar Moa Rehn.
– Det var verkligen läge för semester nu. Jag vet inte om man får säga det men det har också varit väldigt spännande, utvecklande och roligt. Det har övervunnit det jobbiga, men det är klart att jag har varit trött.
2020 är året då alla lärde sig ord som epidemiolog, droppsmitta och flockimmunitet. Folkhälsomyndigheten har haft en folkbildande funktion genom pandemin, med statsepidemiolog Anders Tegnell som främsta ansiktet utåt.
– Det är absolut spännande att så många är intresserade och vill förstå. Även innan brukade folk vara intresserade av mitt jobb men nu är det på en annan nivå, säger Moa Rehn.
Det är också året då begrepp som hobbyepidemiolog, soffepidemiologer och killgissare är aktuella. Detta efter att många blev självutnämnda experter i epidemiologi och inte har varit sena med att komma med förslag på hur pandemin bäst bekämpas. Detta är dock ingenting som Moa Rehn har ägnat särskilt mycket energi åt.
– Jag försöker att inte engagera mig så jättemycket. Jag läser nyheter men håller mig borta från Twitter och så. Det tycks och gissas väldigt mycket och man får bara hoppas att det inte blir till sanningar.
Blir du inte arg?
– Jag tror att jag gick igång på det i början men man får släppa det. Det är intressant hur det har blivit så, det är få andra yrken som andra bara skulle försöka sig på såhär.
Mätning efter mätning visar att förtroendet för Folkhälsomyndigheten är stort. Att arbeta på landets förmodligen mest kända myndighet har varit konstigt, men också ganska naturligt, menar Moa Rehn.
– Det jobbar så mycket kompetenta människor där. Jag tänker att det måste vara tryggt i sådana här tider att det finns en expertmyndighet som har den kunskap som behövs. Det står alltid blommor i fikarummet som bara avlöser varandra och vi får tårtor skickade till oss, det hade jag däremot aldrig kunnat föreställa mig.
Det var långt ifrån självklart för Moa Rehn med familj att åka till sommarhuset på Gotland i år. Ett normalt år brukar de åka ner från Stockholm under långhelgerna på våren, men i år har de hållit sig hemma i lägenheten i Roslagstull.
– Vi hade en jättestor vånda inför sommaren. För mig hade det inte känts okej att åka hit om riktlinjerna varit att vi inte ska resa. Men det var väldigt skönt när beskedet kom.
När tar den här pandemin slut?
– Det är precis den frågan alla har och som det inte finns något svar på. Tids nog kommer förhoppningsvis även detta virus bli något vi kan leva med. Jag tror att man ska ställa in sig på att de här beteendeförändringarna kommer att behövas ett bra tag framöver, men hur länge vet ingen.