Jacqueline och Saša flyttade till Gotland 2009 utan någon anknytning till ön alls. De upplevde det som det bästa sättet att komma ut i världen utan att behöva resa särskilt långt.
På Gotland startade de sedan (2016) filmbolaget Rumblewood med visionen att kunna leva på filmandet. Mycket jobb, men de frodades. Bland annat via att handlas upp av myndigheter, kommuner och regioner.
En än större vision har varit – och är – att komma närmare Hollywood och skapa film som kan ge en Oscar-statyett.
– Det är min dröm, säger Saša. Min dröm är att som producent hjälpa fram Jackie som regissör och se henne få en Oscar.
De bestämde sig efter en del funderande att ta med sig sina fem hundar och flytta från Gotland till mexikanska staden Todos Santos, längst ner på den landtunga som förlänger kaliforniska kusten i västra Mexiko.
I början av juni anlände de och efter ett halvår har de ännu inte riktigt landat i att de faktiskt bor där:
– Det är fortfarande overkligt, på ett positivt sätt, säger de i denna Facetime-intervju.
Den största kulturkrocken var ”förbudet” mot att arbeta på söndagar. Söndag är vilodag. Punkt.
– Som egna företagare är vi vana vid att jobba jämt, men det går inte här. Det går inte att få tag i folk, alla är helt enkelt lediga.
Hur har ni anpassat er?
– Vi har också börjar varva ner. Vi har tvingats till det och när vi kommit in i det är det faktiskt rätt skönt.
De jobbar mycket mot Sverige, bland annat Region Uppsala. Tack vare åtta timmars tidsskillnad innebär det tidiga möten via telefon eller länk.
Ofta river de av dagsransonen redan före frukost, sedan jobbar de till lunch och får därmed stora delar av eftermiddagen till eget förfogande.
Efter att till en börjat ha hyrt bostad har de nu köpt ett litet hus som de renoverat, detta medan bygget av deras ”riktiga” hus på den mark de köpt pågår i stadsdelen Las Playitas. Det får ta den tid det tar, ingen stress.
När denna intervju görs är klockan i Mexiko sex på morgonen, tempen visar 18. Senare på dagen ska det upp mot 30.
I somras var det tuffare, 35-37 grader, och varma vindar som fick det att svida i skinnet.
Dessutom har de fått uppleva sin första orkansäsong. En annorlunda upplevelse att följa varningarna, se hur staden förberedde sig, hundar och katter togs in, vattendunkar sålde slut i affärerna.
Och Jacqueline och Saša fann sig själva som de nybörjare de var:
– Inte tänkte vi på att strömmen skulle gå! Vi tänkte att vi lever på det vi har i kylen, men det gick ju inte. Vi fick äta mackor, skrattar de.
Svenskar i allmänhet har en felaktig bild av Mexiko, menar de. Och så hade de kanske till dels även själva. Att det är våldsamt och brottsligt i största allmänhet.
Något sådant har de inte upplevt, inte på den utpost där de slagit sig ner.
– Det var lite märkligt då att i svensk media läsa om skjutningar och gängkrig varenda dag.
Får de säga det själva lever de sin drömtillvaro. Vänliga människor, många konstnärer och kulturarbetare, vilket gav gotländska vibbar, skönt om än alltså väldigt varmt klimat, berg och sand, pelikaner på stranden, valar ute till havs.
Har ni någon gång ångrat flytten?
– Inte det minsta. Det enda är i så fall att vi inte flyttade hit tidigare. Men så kan man egentligen inte se det, det var nu vi hade de erfarenheter och kontakter vi behöver efter åren på Gotland, säger de båda.