Morgonkaffe i klubbhuset.
07:30. De frivilliga livräddarna Tord Turesson, Hjalmar Gren, Pontus Arnesson och Lisa Enroth dricker kaffe i Svenska livräddningssällskapets "klubbrum" på Tofta strand. Deras röda livräddningsuniformer för osökt tankarna till åttiotalsfilmen Baywatch, och väggarna är klädda med utmärkelser och medaljer, minnen från räddningsingripanden.
Kommunikationsradion från sjöräddningen går igång då och då, men inte med några skarpa anrop. Den här morgonen bjuder Tofta på relativt stilla förhållanden och pålandsvind.
Förutom att ingripa när någon är i fara jobbar livräddarna på Tofta förebyggande, varnar badgästerna om starka strömmar och samarbetar med blåljuspersonal. Till livräddarnas vardagliga sysslor hör att ta hand om småsår och oroliga barn som tappat bort sina föräldrar.
– Då sätter man upp ungen på axlarna och går runt tills föräldern dyker upp och säger "det är mitt", säger Lisa Enroth med ett leende.
I övrigt bevakar de stranden och letar efter "avvikande beteenden". Olyckor i vatten kan nämligen se väldigt olika ut. Kanske viftar och plaskar den nödställda personen, men en drunkning kan också vara alldeles tyst och stilla.
– Det här innebär att vi ibland ingriper när det inte behövs, men hellre det än för sällan. Som livräddare måste man vara beredd att gå i vattnet, säger Pontus Arnesson.
Livräddarna på Tofta: Lisa Enroth och Hjalmar Gren från Skövde, och gotlänningarna Pontus Arnesson och Tord Turesson.
Livräddningsstationen på den populära badstranden Tofta.
Flera gånger återkommer gruppen till vad de anser vara en av sommarens största faror: uppblåsbara flytleksaker. Som exempel visar Tord en till synes oskuldsfull grön plastmadrass.
– En gång var en pappa och en dotter ute med en flytleksak här som började driva. Pappan ställde sig upp och viftade. Väl i land kunde han inte för sitt liv förstå hur det gick till. De hade till och med åror, säger Tord Turesson, som var med och startade upp Tofta livräddningsstation 1995.
– Det går så fort, det blir som ett segel och så dras man ut, säger Lisa Enroth.
Särskilt riskfyllt är det att leka med flytleksaker när det är frånlandsvind. Även om ingen sitter på leksaken kan det vara farligt, till exempel om den fångas av vinden och någon försöker simma ikapp den.
– Simma inte efter era badbollar, en badboll kostar ju tjugo spänn. I värsta fall kanske du dör, varnar Pontus Arnesson.
– Eller bara skit i att blåsa upp dem, föreslår Lisa Enroth.
Uppblåsbara leksaker kan innebära livsfara, inte minst om de drivs ut av frånlandsvinden.
Det är inte många stränder på Gotland som har samma livräddningsarsenal som den som finns på Tofta. Vissa stränder på ön är helt obevakade, och enligt Svenska HLR-rådet är ingen av de totalt tretton kommunala badplatserna på ön utrustad med hjärtstartare.
På sådana platser är det extra viktigt att badgästerna själva håller ett vakande öga. Samtidigt, påpekar Lisa Enroth, ska man akta sig för att riskera sitt eget liv när man försöker rädda någon. Pontus Arnesson stämmer in:
– Risken är att du ger en hand till den som är nödställd, den får panik och drar ner dig. Så det är viktigt att alltid ha något mellan dig själv och personen du räddar, säger han och förklarar att det bästa är att ha med sig något som flyter, en livboj till exempel.
Sammanfattningsvis är uppmaningen från livräddarna att hålla koll på varandra på stranden i sommar.
– Alla måste tänka till. Att bry sig om varandra, det är det bästa tipset, säger Tord Turesson.
Tord Turesson är ordförande för Svenska livräddningssällskapet på Gotland. Här med en räddningsbräda.