Den smala Visborgsgatan i centrala Visby är vältrafikerad i båda riktningarna. För Artur Hansson, som bor längs gatan, är den en källa till ständig oro. Han ser dagligen hur bilar manövrerar i det begränsade utrymmet – ofta på bekostnad av fotgängarnas säkerhet. Vi möter honom utanför hans port, där han berättar om problemen han upplever.
– Två bil möts, och då väljer den ena bilen att köra upp på trottoaren. Jag kommer ut genom vår port och ”swosch” så flyger en bil förbi precis vid mina tår. Man blir livrädd, säger Artur Hansson och gestikulerar mot gatan.
Hastighetsbegränsningen är 30 kilometer i timmen, men Artur menar att det är för högt.
– Det borde vara 20, eller varför inte bilförbud som på sommaren? Vad ska bilar ens göra här, förutom leveranser och boende?
Han har tröttnat på att bara vara åskådare. Artur berättar att han ska kontakta polisen. Han noterar bilar som väljer att köra upp på trottoaren nära husväggen och memorerar deras registreringsnummer.
Helagotland blir också vittne till trottoarkörningen. Under den korta tiden vi pratar händer det – en svart kombi svänger upp på trottoaren när en mötande bil kommer. Föraren rullar vidare, omedveten om att han just bekräftat Arturs poäng.
Det är inte bara Artur som har uppmärksammat detta – han pekar ut flera andra boende längs gatan som enligt honom inte heller känner sig säkra.
Hur länge har det här varit ett problem?
– Sen jag flyttade hit, i augusti förra året. Det jobbigaste på senare tid är när barnen sitter på trappan och väntar på att jag hämtar cykeln. Och så plötsligt kommer det en bil som kör förbi en halvmeter från dem. Vad händer om de reser sig upp just då?
Artur menar att man kan börja mjukt, det är inga stora åtgärder som behövs.
– Det har tydligen funnits ett farthinder här förut, och det tog dem bort på grund av att taxibolagen ville ha bort det. Men att sätta upp två pinnar här som signalerar till bilarna att de inte kan svänga upp på trottoaren, och istället vänta tills mötande bil har passerat. Eller enkelriktat, då blir det inga möten.
För att få gehör har han startat en namninsamling och prövat egna initiativ – som att sätta upp en reflexskylt. Den plockades bort redan dagen efter. Han har också kontaktat Region Gotland och föreslagit möjliga lösningar såsom farthinder eller enkelriktning.
– Men jag misstänker att de kommer säga nej. ”Det finns inga pengar” brukar svaret vara.