Ägaren Mikael Erixon beskriver hur han sedan övertagandet av Bingebyhallen haft i stort sett dagliga problem med snatterier, trakasserier och skadegörelse.
– Det började när vi öppnade i april och sedan har det eskalerat efterhand. Jag förstod att det inte skulle vara som i Stenkyrka (där han också driver en livsmedelsbutik, red. anm.), att det är inne i stan och i ett rörigt område. Men jag hade inte kunnat drömma om att det skulle vara i den här omfattningen. Personal som har jobbat i butiken sedan tidigare menar också på att det har blivit mycket värre än förut, säger Mikael Erixon.
Han berättar att problemmakarna är en grupp yngre män, som uppträder hotfullt och ofta är påverkade.
– Det är ett äldre och ett yngre gäng, där det yngre gänget är i tonåren. Jag fick en chock när man märker hur de bara går in och stjäl saker. Helt öppet stoppar de på sig det de ska ha och sen går de bara ut, och de är så pass hotfulla att vi inte kan göra någonting åt det. När jag tänker på snatteri tänker jag spontant på barn som kanske tar en chokladbit, som de flesta nog har gjort någon gång. Men det här är ungdomar som ofta är påverkade av alkohol eller droger och då är det inte roligt att ge sig i kast med dem.
Mikael har installerat nya övervakningskameror för "väldigt mycket pengar", för att det ska finnas filmmaterial av bra kvalité som räcker till för att anmäla dem. Vidare har han tillsammans med personalen försökt med en strategi där problemmakarna punktmarkeras när de är i butiken.
– Då har de blivit väldigt provocerade och det har lett till att de har blivit väldigt förbaskade på mig, så när jag är i butiken vill de gärna hota och skrämma mig. Om jag ifrågasätter något så kommer de tillbaka åtta personer och hotar mig. Att föra en diskussion med dem är jättesvårt.
Härom veckan ledde det till handgripligheter.
– Då gick en av dem på mig, vred om min tröja och skulle skrämma mig. Då skräms också andra i butiken och det är inte bra. Jag tycker att man ska kunna gå ner till butiken eller kiosken i sitt och känna sig trygg, det här är verkligen inte okej. De förstör inte bara för mig och butiken, utan för hela området och ger det dåligt rykte.
Under den gångna månaden har butikens fönsterrutor krossats fyra gånger.
– Det är en självrisk på 10 000 så jag får ju inte en krona, och det är väldigt surt. Frågan är hur länge det här ska hålla på och vart det ska ta vägen. Problemet är inte när jag befinner mig i butiken bland kameror utan snarare om jag är ute på stan någon kväll och möter dem. Det är nog då det kan bli tufft...
Trots de fortsatta bekymren upplever Mikael Erixon dialogen med polisen som god.
– Jag tycker att polisen är bra och vill absolut inte kasta någon skugga över dem, de har ett jättesvårt problem vad de ska göra med de här. Nu är polisen inne i butiken flera gånger om dagen och i dagarna ska vi ha ett möte för att diskutera vidare kring en plan. Sedan är det här ett större problem, om vi får bort dem från butiken så flyttas problemet bara vidare till något annat ställe för gruppen med individer finns ju kvar.
Ett alternativ han övervägt är att anställa ordningsvakt, men att det inte är ekonomiskt hållbart.
– Egentligen skulle jag bara behöva en personal på kvällar och helger, för det är så pass lite att göra, men jag måste ha två så att man inte arbetar ensam. Skulle jag dessutom ha ordningsvakt, då finns inte butiken längre. Jag måste hålla igen mina utgifter för att det ska ha en chans att gå runt. Jag vill ha min personal kvar, och att de ska kunna gå hem från jobbet och känna sig trygga. Som det är nu har de känt obehag när de ska gå hem och så får det inte vara, säger Mikael Erixon.