Bara timmarna innan olyckan inträffade hade de två anställda diskuterat hur de skulle göra med transporten. Skulle båda sätta sig i traktorn, eller skulle en av dem köra bil? De kom fram till att det var bättre om båda åkte i traktorn. Kort därefter inträffade olyckan, som kom att kosta 31-åringens liv.
– Det är många frågor som kommer upp. Man börjar se tillbaka på hela beslutskedjan och tänker "borde vi ha gjort si eller så istället". Men det finns nog inget vi kunde ha gjort annorlunda, säger Mats Kolmodin, som var 31-åringens arbetsgivare.
Det var vid 11-tiden på torsdagen som traktorn, med 26 ton potatis i sitt släp, körde av vägen. 31-åringen hamnade då under traktorn och omkom av sina skador. För Mats Kolmodin har den överlevande föraren berättat att han fick slag på vagnen vilket satte hela ekipaget i gungning. Första gången lyckades han parera – men sedan hände det igen.
– Han tappade kontrollen, sedan minns han inget förrän allt hade lagt sig, berättar Mats Kolmodin.
Han försöker ta in det som har inträffat, även om det är svårt.
– Jag kan inte riktigt förstå att det har hänt. Man mår jättedåligt, det här är ingen rolig situation. Det är en chockartad upplevelse, även om jag inte var där när olyckan inträffade, säger han.
Samtidigt som Mats Kolmodin sörjer sin bortgångna kollega, är han tacksam över att föraren överlevde.
– Det kunde lika gärna ha varit båda två, säger Mats Kolmodin.
Sorgen ligger tung över gården i Bara. Men det är mycket som fortfarande måste göras, till exempel administrativa saker som gravtransport och försäkringsfrågor. Sedan måste han finnas där för de anhöriga.
– Det är mycket man ska styra med runt omkring. Vi har pratat med föräldrarna. Sedan har han en kusin som bor här, så honom måste vi ta hand om.
Mats Kolmodin försöker blicka framåt, men det är svårt.
– Det är stora bekymmer med hur vi ska gå vidare nu, det här blir ett jätteavbräck. Kusinen kommer att åka hem till Litauen igen. Vi har varit ett tight team i sex år och vi har funkat jättebra, säger han med en djup suck och fortsätter:
– Vi får försöka plocka ihop folk. Många är beredda att hjälpa till, men folk har ju egna arbeten och egna liv. Vi är inte klara på långa vägar.