Det första man märker när man rullar in mot Träkumla Kue 514 är en paddock med hopphinder. Det andra en ihopfälld scen på ett stort släp. 1800-talsgården är inte bara en hästgård, utan var i många år även huvudbas för produktions- och eventbolaget PA-kompaniet.
För här bor grundaren Stefan Olsson med sin fru Lotta Olsson sedan 23 år tillbaka.
– Flyttlasset gick den 11 september 2001. Vi hörde om vad som hänt på radion och det var så klart chockartat, ingen visste ju vad som skulle hända med världen. Man kommer i alla fall aldrig glömma vilket datum vi flyttade, säger Lotta Olsson.
Med en 37 700 kvadratmeter stor tomt och en stor lada kunde de flytta hela PA-kompaniets verksamhet till gården. Under Almedalsveckan har ibland sommaranställda till och med bott på gården.
Men det var inte bara företagets behov som fick dem att flytta till Kue. De gjorde det också för de tre döttrarna Wilma, Milla och Cajsa, som då var 3 till 7 år. Särskilt gjorde de det för äldstingen Cajsa.
– Hon föddes med sjukdomen cystisk fibros. Då är det väldigt bra med fysisk aktivitet och det har hon fått här med ridningen och studsmattan, säger Stefan Olsson.
Cystisk fibros är en ovanlig sjukdom, med ungefär 700 kända fall i Sverige. Den kan också vara livshotande.
– För Cajsa har det gått i vågor. Just nu mår hon bra för att ha cystisk fibros. Men ibland har vi blivit påminda om vilken jävlig sjukdom det kan vara. Vi har många vänner med cystisk fibros som har gått bort, säger Lotta.
Cajsa är i dag 30 år och har liksom sina systrar flyttat hemifrån sedan länge. Småsyskonen har till och med lämnat ön.
Så i höstas beslutade sig Stefan och Lotta för att ta in en mäklare och nu ligger hela gården ute till försäljning för 12,5 miljoner kronor.
– Man börjar ju bli lite äldre och Stefan har mycket att göra med firman. Så han hinner inte riktigt njuta av gården, säger Lotta.
PA-kompaniet har vuxit från tre fastanställda till nio i takt med att konsertsommaren och Almedalsveckan blivit allt mer hektisk. Sedan 2017 håller företaget till i det röda huset vid Färjeleden som även huserar Helagotland.
Rykande kaffekoppar står på bordet i köket, som blandar modernt med golv och synliga takbjälkar från 1800-talet.
Stefan tittar ut genom ett av de stora fönstren mot gårdsplanen och de stora kastanjeträden som just exploderat i grönska.
– Jag har verkligen diggat att bo i den här gamla miljön. Det är så vackert. Man har inte velat göra någonting med det.
Men lite har de ändå gjort. En tillbyggnad som utvändigt smälter samman med boningshusets gula puts har gett dem en tvättstuga, ett till sovrum och en stor hall.
Det de däremot inte har rört är det som en gång restaurerades av den tidigare länsantikvarien Stefan Haase – kakelugnar, vackra handmålade bårder och den pampiga huvudentrén.
– Det är ett härligt hus, otroligt modernt för sin tid, säger Stefan Haase, som snabbt verkar kunna plocka fram minnesbilderna när vi ringer upp.
Boningshuset i kalksten från 1848 sticker ut för sin för tiden ovanligt höga sockel, berättar han.
– Källare kom inte in förrän på 1870-talet i regel, åtminstone inte så här storslaget. Och trappen på framsidan är gjord i huggen sten. Det skulle vara pampigt, så som man hade i herrgårdar på fastlandet. De försökte göra en liten miniherrgård, säger Stefan Haase.
Stefan Olsson berättar att han länge har haft hälarna i backen och haft svårt att landa i beslutet att släppa taget om Kue. Men med barnen utflugna och ett växande företag har verkligheten till slut nått ikapp honom.
För Lotta blir det nog svårast att släppa närheten till hästarna. Med ridhus och ett stall med tio boxplatser har det blivit en heltidssyssla att ta hand om gården, utöver ekonomisysslorna i PA-kompaniet.
– Men nu vill vi bo nybyggt och mindre, det är drömmen. Ett helt vanligt hus utan hästar, säger Lotta Olsson och berättar att förhoppningen är att få mer tid till resor.
Vad är drömresan?
– Tror redan vi har gjort den, i vintras. Vi var borta från januari till april och åkte till Sydafrika, Mauritius och Australien. Den blir svår att slå!
När gården nu lagts ut till försäljning är det med en gnutta nervositet.
– Vi hoppas ju att vi hittar rätt köpare, det roligaste vore någon med Gotlandsanknytning som vill fortsätta att ha hästar här.