Från en av Visbys innergårdar hörs ett skrapande ljud. Det är Lars Forsberg som är i full gång med skottningen. Nu har han bara halva gången vid huset kvar.
– Jag har hållit på i en kvart så det kommer väl ta ungefär en halvtimme totalt. Det är rätt tungt för det är blöt snö, säger han och tar en paus.
För hans del var måndagens kraftiga snöfall något av en överraskning.
– Det är väl bra för skidåkarna att det kommer snö och man vill ju gärna ha vitt över jul och nyår. Men jag tycker att det räcker med några veckor per år, säger han och greppar plogen på nytt.
En som njuter till fullo av snön är hunden Bella. Tillsammans med sin matte Anki Lahti och vännen Per Gäfvert kommer hon gåendes upp för Smittens backe.
– Jag hatar den här backen, hörs Anki Lahti säga på avstånd.
Det är hon förmodligen inte ensam om då den har en tendens att bli något av en isbana på vintern.
– Jag är glad över snön så länge det inte blir halt. Det är jag livrädd för, säger Anki Lahti.
Per Gäfvert tycker att det är mysigt med snö men håller med om att det kan bli farligt på sina håll om det inte sandas i tid. Samtidigt framhäver de båda att snöröjarna gör ett bra jobb.
– De kämpar på, säger Per Gäfvert.
En av dessa kämpar är Filip Norrton. Han åkte ut vid klockan 09 på morgonen och när GT:s reporter hittar honom är han i full färd med att ploga snö vid Scandic Visby.
– Vi trodde inte att det skulle komma så mycket snö så snabbt. I sådana fall hade vi varit ute tidigare, säger han.
Företaget han arbetar för ansvarar både för hotellets område samt för parkeringen vid hamnen. Det är nämligen så att en del av öns snöröjning ligger ute på entreprenad.
– Vi gör så gott vi kan, säger han och inkluderar alla kollegor.
Trots det så är det många vägar som inte prioriteras och därför får vänta ett tag innan de blir plogade. Så är det där Kaarina Ahlbom bor i yttre Visby. Hon har nyss kommit till Östercentrum och ska ta sig vidare till Gråbo för att göra några ärenden. Men det är lättare sagt än gjort.
– Det går knappt att gå med rullatorn. Vid busshållplatsen blev jag tvungen att bära den för att det inte gick att gå. Men har man ett ärende så måste man ju ut, säger hon.