Det är den mest konkreta följden av den turbulens som var kring domkapitlets beslut att ge en man som haft sexuella relationer med unga flickor rätten att åter verka som präst.
Det är Peder Fohlin och Ingrid Smittsarve, som skrivit en motion till kyrkomötet där de föreslår att det införs ett beredningstvång för domkapitlen i samband med att någon begär att få lämna sitt ämbete. Detta för att, i motsats till det som skedde med den aktuella prästen för snart åtta år sedan, säkra en utredning av biskop och domkapitel.
– Jag skulle välkomna sådana regler, då får vi en dokumentation som kan vara till stöd om någon senare begär att få ämbetet tillbaka. En sådan utredning kan göras med stor diskretion med hänsyn till tredje part, säger biskop Sven-Bernhard Fast.
Han fick en del kritik från Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar i början av oktober, dit han anmälts, men sa då att han behövde analysera beslutet innan han uttalade sig. Nu är den klar.
– Det viktigaste var att de slog fast att jag inte brutit mot vigningslöftena eller i avsevärd mån skadat det anseende biskopar bör ha, vilket anmälarna hävdade. Nämndens synpunkter i övrigt anser juristerna är mer till vägledning för biskopar och domkapitel i framtiden än någon direkt kritik mot mig, säger Sven-Bernhard Fast.
Det handlade bland annat om att biskopen hade kontakt med den man som senare fick prästämbetet tillbaka, från 2011 och fram till mars 2014, och att det inte kan uteslutas att mannen uppfattade samtalen som själavårdande.
– Jag hade inte kontakt med honom hela tiden, utan i två sexmånadersperioder. Samtal måste jag ha för att kunna göra en bedömning. Men jag var noga med att redan från början vara tydlig med att det inte var själavårdande samtal, så där har jag gott samvete. Sedan kan man aldrig vara helt säker på hur en annan människa uppfattar det, säger Sven-Bernhard Fast.
Ansvarsnämnden ansåg även att biskopen borde ha inhämtat ytterligare ett utlåtande från någon som skulle kunna göra en mer oberoende bedömning av mannens psykologiska status och lämplighet som präst, till exempel genom den psykolog mannen gick hos.
– Vi anlitade vår tidigare stiftspsykolog. Mannens psykolog har tystnadsplikt, så det var uteslutet. Som ansvarsnämnden skriver så är det domkapitlet som avgör när underlaget för beslut är tillräckligt, säger Sven-Bernhard Fast.
Skulle du agera annorlunda i dag?
– Varje ärende är unikt, så det är en hypotetisk fråga.