Han var med när Inspiration Gotland, där turistbyrån är en del, startades 2012. Men Daniel Eriksson har jobbat inom besöksnäringen mycket längre än så. Det började med den tidigare biografen Röda Kvarn och fortsatte med både resebyråer och jobb som skidguide. In emellan kom utbildningar i både turism och kommunikation.
– Om man har den kompetensen på Gotland finns det arbetstillfällen. Men framförallt är det roligt, man jobbar ju med människors upplevelser. Och eftersom Inspiration Gotland också har inflyttarbyrå och jobbar med företagsetablering, känns det som vi är med och formar öns framtid, förklarar han sitt yrkesval.
Nu ska han dock lämna jobbet som turistbyråchef och bli privat anställd, som marknads- och kommunikationsansvarig på Länsförsäkringar Gotland.
Frågan är varför?
– Ja, det är fler som undrat. Men jag har varit här länge och det är kul med en utmaning. Jag känner dock inte att det är en så dramatisk förändring, säger Daniel Eriksson.
Under hans år inom besöksnäringen har mycket förändrats. Daniel Eriksson nämner den pågående digitaliseringen som det tydligaste exemplet, när allt fler bokar sina resor själva och resebyråernas roll därför blivit en annan.
– Då var det mer sälj och nu mer varumärkesbyggande. Men du kan inte heller ha 100-procentig kontroll över varumärket längre, du kan påverka det men inte styra det helt, säger han.
Samtidigt står turistbyrån stark.
Sedan flytten från Skeppsbron till Donners plats har den ökat från omkring 60 000 besökare per år till över 100 000.
– Det har länge sagts att turistbyrån spelat ut sin roll. Men det vi har märkt är att ju mer information det finns, desto större är behovet att få träffa någon person av kött och blod, för att fråga om vad som faktiskt stämmer.
Under Daniel Erikssons tid har turistbyrån bland annat blivit mer av ett biljettkontor, vilket gör att även gotlänningar kommer dit allt oftare.
Sedan var det ju det där med kryssningskajen. Daniel Eriksson tar inte åt sig äran för den, men ...
– Visst har jag varit med och lobbat för kryssningsturismen, även när den inte var så attraktiv som den är nu.
Samtidigt ser han flera kvarvarande utmaningar kring kajbygget. Eller snarare kring det som kommer efter – i kombination med ökat kapacitet hos färjerederierna och på flygplatsen, kan rejäla folkstormar vara att vänta.
– Med kajen går vi från 60 000 kryssningsgäster till potentiellt 250 000 per år. Den volymen måste vi kunna hantera och på ett hållbart sätt, om Gotland ska fortsätta vara genuint och autentiskt. Majoriteten kommer dessutom komma när vi redan har som mest besökare.
Daniel Eriksson refererar till den gotländske etnologen Owe Ronström, som flera gånger målat ut Venedig som ett skräckexempel för Visby.
– Där har man utarmat staden och den har blivit enbart ett turistmål. Men vi har fortfarande möjligheten att påverka så att det inte blir det slitaget på vårt samhälle.
Samtidigt är kajen snart ett faktum. Och då behövs fler toaletter, fler bussar och så vidare.
– Jag vet att det pågår arbete med offentliga toaletter. Bussarna är svårare, det kan behövas investeringar för att klara det. Men den stora utmaningen är guider, vi behöver fler sådana som talar fler språk. Antingen det eller bättre tekniska lösningar.
Samtalet om bussar för oss in på staden kontra landet. Enligt Daniel Eriksson är kryssningskajen dock ingen Visbyfråga.
– Redan när idén släpptes var många kritiska till att den skulle vara i Visby. Jag beskrev dock kajen som en möjlighet för landsbygden, då besökarna plötsligt får tid att åka utanför staden också.
Den avgående turistbyråchefen menar att detta mycket är upp till företagarna på landet.
– Flera personer har frågat mig om när kryssningsgästerna kommer till dem? Jag svarar att det är upp till företagen att ha en produkt som är tillräckligt bra, kryssningsindustrin ställer höga krav på upplevelsen.
När det gäller andra uppmaningar framöver, pekar Daniel Eriksson på att digitaliseringen fortsätter och att dess krav ändras hela tiden. Och på att mer samarbete alltjämt behövs.
Om vi vänder på steken: Är det för mycket fokus på besöksnäringen på Gotland?
– Nja, vi måste ha en balans mellan att besöka och att bo, men det är turismen som är loket.
Daniel Eriksson avslutar med att föreslå en breddning av själva begreppet:
– Många tycker kanske att turisterna är jobbiga, men vi måste se vad de ger. Jag har hört om en matbutik på ön som går med förlust elva månader om året, men den tolfte månaden finansierar att de ändå håller öppet hela året. Vad är då besöksnäringen? Den är ställen som Kneippbyn, ja, men jag garanterar att vi inte hade haft Ica Maxi eller Coop Forum på ön heller, om det inte varit för högsäsongen.