Den 30 november 2001 vann Benny Viberg den allra första säsongen av ”Farmen” på tv. Att komma från en liten ort som Visby och bli superkändis var tufft.
– Jag kunde inte gå ut på krogen och det kom brev från brudar i alla åldrar. På kuvertet kunde det stå ”Farmen-Benny Gotland”, de kom fram ändå, säger han.
Att han, då 46 år gammal, blev tv-kändis i skogarna i mörkaste Småland var egentligen en ren tillfällighet.
– Jag sökte till inspelningen av Robinson, men det var 17 000 andra sökande också, säger Benny Viberg.
Han var med så långt att han fick provfilma, men gallrades bort i sista stund.
– Då ringde de från Strix med ett erbjudande om att vara med i ett nytt program som skulle heta ”Farmen”. Det kändes inte så intressant, men de tjatade och så blev det så, säger han.
På försommaren 2001 kördes Benny Viberg, tillsammans med de andra deltagarna, i buss söderut från Stockholm. Målet var okänt för dem, men inspelningsplatsen på den gamla bondgården låg ensligt mitt ute i skogen utanför Vimmerby. Där fanns också programledaren Hans Fahlén.
– Vi frågade när det blev mat, de sa att det skulle finnas när vi kom fram. Men det fanns absolut ingenting, säger han och berättar att 15 potatisar och en trätallrik med sill var det som alla skulle dela på i veckor framåt.
Livet på gården var fruktansvärt påfrestande, såväl psykiskt som fysiskt. På 12 veckor tappade Benny Viberg 15 kilo i vikt.
– Vi levde på nässelsoppa, innan det började växa i trädgårdslandet, och säd som vi malde och gjorde gröt på, säger han.
Veckorna gick och snabbt försvagades musklerna i kroppen.
– Det var hemskt. All ork bara rann ur mig, säger Benny Viberg, och berättar om malstenen som blev tyngre och tyngre att dra runt för varje dag som gick.
Benny Viberg höll sig medvetet undan de konflikter som blossade upp på farmen, och som kostade de andra deltagarna deras platser en efter en.
12 veckor i tystnad, utan radio, tv eller andra ljud än skogens, hade skapat som en tyst bubbla.
– Det blev jobbigt med alla ljud på tåget därifrån och vi blev helt avgiftade, eftersom vi ätit lite och bara ekologiskt, säger han.
Att vinna var stort, större än han till en början kunde tro. En halv miljon kronor var förstapriset, betydligt mer pengar för 15 år sedan än det är i dag.
– Hälften gick i skatt direkt, säger Benny Viberg, och berättar att det fanns de som var avundsjuka men att de återstående pengarna tog slut allt eftersom.
Hemma på Gotland igen blev inget som det varit. Telefonen gick varm med erbjudanden, allt från att åka till Sydafrika och göra reklamfilm för glass till att marknadsföra pölsa och duschar.
– Jag fick erbjudande om att åka runt i landet för att stå i barer. Jag orkade inte med och tackade nej till det mesta, säger Benny Viberg.
Några mindre uppdrag för en småländsk bygghandelskedja ställde han dock upp på.
– Jag fick åka runt på tjejkvällar och snickra fågelholkar. Jag blev inbjuden till allting, rockgalor, Cancergalan och folk stod överallt i kö och ville ha autografer. Det var helt sjukt, säger han.
Benny tackade ja till ”Fångarna på fortet” och fick åka till Frankrike, utan att behöva prestera särskilt mycket. Att ligga vid poolen med traktamente gillade han, liksom att bli utsedd till årets gotlänning och överraskas av landhövding Lillemor Arvidsson med tårta.
15 år har gått och Benny Viberg jobbar fortfarande kvar på samma arbetsplats som innan han fick sitt nya smeknamn. Med tiden har han vant sig vid blickar och att okända ibland kommer fram och vill prata.
– Jag hör ofta när folk går förbi att de säger, ”Titta, där var han som var med i Farmen”. I början kändes det mest pinsamt, men ”Farmen” är en sån grej som jag inte skulle vilja ha ogjord, säger han.
Och visst upptäckte han fördelar med ett visst mått av kändisskap.
– Helt plötsligt gick det snabbt att få tid att operera ett knä och det var bra för alla ungdomar jag jobbade med. De var stolta över mig och behövde någon att se upp till, säger Benny Viberg.
I dag ser han sällan dokusåpor på tv. De andra deltagarna har han däremot fortfarande kontakt med och träffar då och då.
– Vi har en dold grupp på Facebook och skickar grattis och gott nytt år till varandra. Under tre månader lärde vi känna varandra som under 20 år – många är fortfarande som om de vore mina systrar och bröder, säger Benny Viberg.
Någon gång varje år händer det att tidningar hör av sig för intervjuer och så här långt efteråt minns Benny Viberg mest det som var roligt.
– Farmen var en upplevelse för livet, säger han.