Glenn Johansson har tidigare varit FN-soldat i Kosovo. Nu har han tagit med sig sina erfarenheter till Ukraina och anslutit till deras internationella brigad för att slåss mot Putins invasionsstyrkor. Hans hustru Sandra Edman berättar om oron för GT.
– Det är väldigt otäckt och jobbigt. Vi har kontinuerlig kontakt, trots att han har militär utbildning är det fruktansvärt. Ändå känner jag mig trygg med dem han är med, säger hon.
Det råder hemlighetsmakeri runt exakt vad Glenn Johansson ska göra. Sandra Edman vet bara att maken blir en del Ukrainas väpnade försvar.
– Vi får inte veta och han får inte säga något. Det jag känner till är att han anslutit till en hjälporganisation med militär erfarenhet. De hämtar kvinnor och barn. I går körde de barn från Kiev till Lviv.
För en utomstående kan det framstå som vansinne att utkämpa någon annans krig i ett främmande land. Varför är det så viktigt för Glenn?
– Ja, men det är fortfarande nära till Sverige. Han anser att han kan bidra med någonting och att kriget är så pass nära. Han ville verkligen åka och kämpa och då hindrade jag honom inte. Men vi hade mycket samtal hemma, säger Sandra Edman.
Hon berättar att nätterna blir långa:
– Jag är jätteorolig och sover inte så gott, om man säger så. Det kan ju smälla varsomhelst. De har ett boende under jord, men han har skickat ljudklipp där man hör flyglarm och sånt.
Vad är det som driver honom?
– Hans erfarenhet, tror jag. Han vill hjälpa alla barn som sitter i knipa just nu. Det är det mest bidragande för honom, att han känner att han kan göra något.
De utländska soldaterna som tar värvning i Ukrainas internationella brigad skriver på olika kontrakt. Man kan välja både för lång tid och krigets slut. Men de svenskar som är där har valt att kontrakteras månadsvis.
– För Glenn innebär det att han är kvar i 30 dagar. Sen förnyas kontraktet var 30:e dag. Men han får lämna när han vill, säger Sandra Edman.
Folk runt omkring dem reagerar olika på att Glenn Johansson bestämt sig för att strida.
– Alla vet. Många tycker att det är bra, andra att det är ren idioti. Men vi har fått väldigt bra respons.
Vad tycker du själv?
– Jag är väldigt stolt men oerhört orolig. Allt annat hade ju varit konstigt, säger Sandra Edman.