Besökaren, som hade satt sig till rätta på en av soptunnorna vid Jungmansgatan på Gråbo, var ingen mindre än Oleandersvärmaren.
En fjärilsart med ett utbredningsområde som sträcker sig från subtropiska och tropiska Afrika och vidare genom Mellanöstern och Indiska halvön till sydöstra Asien och Filippinerna.
Denna fjäril migrerar norrut på sommaren, in mot centrala och norra Europa och södra Kina, Japan och Taiwan.
Den påträffas mycket sällsynt i Norden och endast enstaka fynd har gjorts i Danmark, södra Sverige och södra Finland.
Ändå satt den där, mitt på dagen i slutet av september.
På en soptunna märkt "pappersförpackningar".
– Jag hade inte med mig min kamera och tänkte först strunta i det, men kände att jag skulle ångra mig. Så jag stack och hämtade telefonen och tog en bild.
Eftersom Linnéa inte hade en aning om vilken fjäril det var skickade hon in den som läsarbild till Gotlands Tidningar i hopp om att få svar – och det skulle inte dröja länge.
När Bo Hammar, Gotlands entomologiska förening, slog upp sidan 27 i onsdagens tidning fick han en chock.
Inte under sina 50 verksamma år som insektsexpert har han sett en Oleandersvärmare livs levande på dessa breddgrader.
– Det som Linnéa fick uppleva händer nästan inte. Jag har aldrig hört talas om att den någonsin har påträffats här på Gotland, säger han.
Hur långt har Linnéas exemplar färdats?
– Jag skulle gissa att den startade söder om Alperna, så den har färdats väldigt långt, säger Bo Hammar.
Oleandersvärmaren har ett vingspann på 9-12 cm och olivgröna vingar med rosenröda, buktiga band och vita tvärlinjer.
Fjärilens hemland är tropiska Afrika, varifrån den årligen flyger till Europa. Larven lever på oleander och vintergröna och kan inte övervintra i nordliga områden.
Så att den förökar sig här på Gotland är inte möjligt?
– Det är uteslutet, säger Bo Hammar.
Exemplaret på Linnéa Jacobssons bild har sannolikt flugit under nätterna, möjligen en stund i skymningen och kanske även i gryningen.
– Att förklara varför den har dykt upp så här långt norrut är svårt, men det har sannolikt med sommarens torka och värme att göra, menar Bo Hammar.