Mio Wilund studerar speldesign med inriktning på grafik vid Campus Gotland.
På campus Gotland är kandidatprogrammet i speldesign ett av de mest populära. Tre av fyra inriktningar är öppna för internationella studenter som utgör upp till hälften av årskullarna. De fyra linjerna är grafik, programmering, projektledning och speldesign.
Mio Wilund studerar sitt fjärde år på grafikinriktningen. I och med att han har en personlig anknytning till ön kändes universitetet här som ett bättre alternativ än de konkurrenterande skolorna i Stockholm eller Jönköping.
Mios fascination av spel började i ung ålder efter han fått sitt första Game Boy. Spelandet av Nintendos handhållna konsoler fortsatte i genomgående led allt eftersom de hamnade på marknaden. Spelandet i sig ledde också till ett nytt intresse. Eftersom Mio har ett konstnärligt driv fanns viljan och drivet att skapa egna spel.
– Det är en del av mig som idoliserar spel så mycket att jag vill vara en del av processen. Det duger inte för mig att bara konsumera utan jag vill vara en del av skapandet också, förklarar han.
Mio berättar hur han under sitt andra år valde att specialisera sig i karaktärsdesign, interaktivt historieberättande och 2D-animation. Han har också erfarenhet av UI, vilket står för ”user Interface” och kortfattat handlar om hur man designar menyer och ikoner inom spelet. Karaktärsdesign innebär grafisk design av karaktärer för illustration i böcker, tecknade filmer och spel.
Olika datorspel skiljer sig mycket utifrån hur interaktiv upplevelsen är. Det ligger i spelarens händer att föra spelets handling framåt. Mios intresse för interaktivt historieberättande är delvis baserat på en observation han gjort.
– Jag tror att det finns brist på bra författare. Det är annorlunda att skriva en story åt ett spel jämfört med traditionell litteratur, film och serier. Det är i nästintill sin egen konstform.
Mio ger två exempel på hur spel är bra på att ge utlopp för både frustrationer och för att slappna av.
– Antingen kan man sätta igång DOOM för springa runt i helvetet och skjuta djävlar eller så kan man sätta igång Animal Crossing för att slappna av. När allt som händer i världen utanför fönstret är skit kan man sätta sig framför skärmen i sin egna perfekta lilla värld.
DOOM, som Mio tar upp i exemplet, är ett actionspel med väldigt högt tempo där man skjuter djävlar och demoner med diverse vapen. Animal Crossing är ett simulationsspel där man övertar ägandet av en liten ö. Därefter är det helt upp till spelaren vad de vill göra. Bygga ett hus? Fiska? Interagera med de andra spelkaraktärerna? Vill du visa upp din ö för dina vänner eller besöka deras öar? Fantasin sätter gränserna i simulationsspelskategorin som av många anses vara rogivande.
Uppsala universitets speldesignprogram har ett gott rykte som spridit sig utanför Sverige men tyvärr finns det fortfarande en viss problematik. Trots de åtgärder och evenemang som redan existerar finns det svårigheter för studenterna och för spelindustrin att finna engagemang för Gotland.
På Gotland Game Conference får studenter visa upp sina skapelser. Så här såg det ut 2015.
Ett evenemang som dock finns är Gotland Game Conference där studenterna får en chans att visa upp sina spel för allmänheten. Föreläsare och andra industriprofessionella från hela världen besöker konferensen. Här finns möjligheter för studenterna att påbörja en kontakt och etablera ett professionellt nätverk inom spelindustrin.
– Jag känner till en mastersstudent som i princip anställdes på plats. Jag har själv fått kontakt med folk i industrin, men jag känner däremot att det saknas engagemang när det gäller Gotland. Det är väldigt frustrerande. Future Games i Stockholm är en ofantlig konkurrent. Den utbildningen har spelindustrin bättre koll på, säger Mio.
Enligt Future Games hemsida är praktik vid lokala spelstudios inräknad i läroplanen. Studenterna får genom detta arbetslivserfarenhet redan innan de tar examen vilket ger ett försprång på arbetsmarknaden. Liknande möjligheter finns inte i samma utsträckning på Gotland.
Mio är ändå trots allt optimistisk och känner att det enda steget som behöver tas innan han ger sig ut i arbetslivet är att fylla på sin portfolio för att kunna visa upp sitt arbete.