Gunvor Frank var på plats för att hon för första gången ville uppleva en biskopsvigning i Uppsala. Christer Engelhardt var också med för att han som riksdagsledamot ville välkomna den nye biskopen.
- Han är ju en viktig Gotlandsambassadör, tycker Christer.
De var några av de ungefär 150 gotlänningar som fanns på plats i Uppsala domkyrka när Sven-
Bernhard Fast vigdes till biskop, tillsammans med Martin Modéus, som blir ny biskop för Linköpings stift.
- I det uppdrag som en biskop har är det viktigt att han känner sig omsluten och välkomnad, tycker Gabriella Lööf, som hade tagit sig hit i en av flera fullsatta bussar från Visby.
De tillresta gotlänningarna och alla de andra 1 200 i Uppsala domkyrka fick följa en högtidlig ceremoni. Prinsessan Christina var på plats, tillsammans med landshövding Cecilia Schelin Seidegård, Östergötlands landshövding och civilminister Stefan Attefall. Men det var de 14 biskoparna i sina höga mitror som skänkte den verkliga glansen över högtiden. Den här dagen hade de också förstärkning av biskopar från flera andra länder.
Som att ha småbarn
Evangeliet lästes på swahili av en tanzaniansk biskop, tackbönen lästes på danska och den gammaltestamentliga texten lästes på gotländska av diakonen Inger Hägg.
Ärkebiskop Anders Wejryd liknade de nya biskoparnas uppdrag vid en småbarnsförälders: De tillträder som biskopar i en orolig tid och de tar på sig ett krävande uppdrag, men precis som småbarnföräldrar får de också ett liv fyllt av mening, tyckte ärkebiskopen.
När den pampiga utgångsmusiken klingat ut och Sven-Bernhard Fast tågat ut i sällskap med alla sina biskopskollegor, var han påtagligt rörd.
- Det här var stort. Mest överväldigande var det att höra när hela församlingen bad för oss. Då fick både jag och Martin Modéus besvär med våra glasögon, skrattar Sven-Bernhard Fast.
Skönt och nostalgiskt
Familjen Nyrot från Bäl tyckte också att biskopsvigningen var en riktig upplevelse. "Pampigt och ståtligt" med alla fina biskopar, tycker Eva Nyrot, som sitter med i Väskinde kyrkoråd. Och hennes man Arne gillade psalmsången:
- Det blir ju så härlig stämning när 1 200 personer sjunger tillsammans. Hemma i Bäl brukar vi bara vara några stycken.
På kyrkbacken väntade biskop Lennart Koskinen, som blev emeritus vid sin stavnedläggelse förra helgen.
- Det känns lite nostalgiskt, men samtidigt är det också en befrielse.
Och en bit bort stegade Tore Furberg och hans fru Ingeborg iväg mot den efterföljande samlingen på Gotlands nation. Han vigdes till biskop för Visby stift 1980.
- Nu är jag alltså den förrförrförre biskopen, konstaterade han.