På Gotlands nation finns, utöver festsal och pub, även 20 lägenheter. Nationen har ytterligare ett 20-tal lägenheter på Rackarbergsgatan i Uppsala.
På Östra Ågatan 13, intill Fyrisån i Uppsala, vajar den gotländska väduren i vinden.
– Det brukar inte blåsa så här mycket, säger en konfunderad Samuel Lässman, arkivarie på Gotlands nation.
Men för en gotlänning är vinden bekant, det blåser ju alltid på ön. Så det känns som en perfekt inramning när GT besöker nationen.
Den officiella uppgiften är att nationen grundades år 1681. Men redan år 1663 omnämns Gotland i ett protokoll från konsistoriet som utnämner professor Lipstorpius att vara inspektor över nationen som omfattade provinserna ”Finlandz, Livonum, Gothland et Germanorum”.
Inspektor – ett av alla begrepp som man kanske inte slänger sig med dagligdags, om man inte är en del av nationslivet. Vi kommer att återkomma till ytterligare ord som kräver sin förklaring.
I nationernas begynnelse hade de en ansträngd relation till universitetet – som till och med försökte förbjuda nationerna då man ansåg att de var direkt farliga för stadens övriga invånare. Så blev det inte. I stället instiftade man rollen inspektor, som skulle se till att ordning och lag efterföljdes. Till denna dag har nationerna behållit sina inspektorer, även om arbetsuppgifterna har förändrats något under åren.
Madeleine Håkansson, Daniel Backlund och Sara Camiolo i Gotlandsparken framför nationen.
Vid starten hade Gotlands nation ett tiotal medlemmar och till en början rymdes nationen i en kista – en fiscus – som stod hemma hos kuratorn. Här har vi nästa begrepp, kuratorer: De medlemmar som leder studentnationen.
Från början rymdes nationen i en kista – en fiscus – men år 1872 fick den sitt första nationshus.
I Uppsala har alla nationer en första kurator (1Q), med ansvar för medlemskapsfrågor och nationen i allmänhet, och en andra kurator (2Q) har ansvar för ekonomi och fastighet. Gotlands nation har även en tredje kurator (3Q) som ansvarar för puben och fikat. Uppdragen har de i ett år på heltid och under den tiden pausas studierna.
2022 års kuratorer är Sara Camiolo (1Q), Daniel Backlund (2Q) och Monica Casillas Campo (3Q).
Daniel Backlund och Sara Camiolo är andre respektive första kurator, vilket är uppdrag man har under ett år.
År 1872 är en av de största milstolparna i Gotlands nations historia. Då, för 150 år sedan, flyttade Betty Pettersson från Visby till Uppsala. Året innan hade hon blivit Sveriges första kvinna att avlägga studentexamen.
Utanför nationshuset sitter en skylt som berättar om den gotländska pionjären Betty Pettersson.
Vid den tiden var det ännu förbjudet för kvinnor att studera på universitet, men Betty Pettersson stred för sin sak och hänvisade till att kvinnor tillåtits studera medicin sedan 1870.
Till sist skrev hon till kungen, som gav henne dispens. Då skrev hon även in sig i Gotlands nation, till männens stora förtret. Betty Pettersson blev också den första kvinnan i Sverige att anställas som läroverkslärare.
År 1872 fick Gotlands nation sitt första nationshus i donation av kyrkoherden Carl Norrby i När.
Det var också år 1872 som Carl Norrby, kyrkoherde i När, donerade en fastighet till nationen så att de kunde växa utanför den där kistan. Huset var beläget innanför det nuvarande nationshuset, som invigdes av präststudenten tillika dåvarande förste kuratorn Ebbe Klint för 65 år sedan.
Förste kurator Ebbe Klint och inspektor Ivan Engnell år 1957. Det var Ebbe Klint som för 65 år sedan invigde det nuvarande nationshuset.
En annan som var med och såg till att det nuvarande nationshuset kom till var sociologistudenten Sonja Calais van Stokkom. År 1954 var hon nationens första kurator och år 1983 blev hon som första kvinna inspektor, en titel hon bar i 13 år.
Sonja Calais van Stokkom växte upp i Borås men hennes pappa kom från Visby. Där bodde han fram till studenten, sedan bar det av till Uppsala för studier.
– Jag har spenderat, med några få undantag, alla mina somrar på Gotland. Jag har spenderat många år på farmors vind på Strandgatan och år 1947 köpte mina föräldrar ett hus i Gnisvärd. Sedan dess har jag varit där på somrarna och högtider, berättar den pigga 92-åringen.
Boken ”Så livum vör” släpptes när nationen fyllde 325 år.
När det var hennes tur att studera på universitet anslöt hon sig till Gotlands nation, som även hennes pappa varit en del av.
– Nationslivet var så annorlunda då, nationen var ju så liten. Det var det naturliga stället att umgås på. Nu finns det så kolossalt mycket att välja bland, säger Sonja Calais van Stokkom.
På väggen i festsalen sitter ett porträtt av Sonja Calais van Stokkom, som var inspektor mellan åren 1983-1996. Hon besöker fortfarande nationen då och då och har deltagit i otaliga gasquer. Hon var med på den första lammskallegasquen i det gamla nationshuset och på den första i det nuvarande huset.
I den stora festsalen i nationshuset hänger ett porträtt av henne. Hon besöker fortfarande nationen då och då och har deltagit i otaliga gasquer: En studentikos fest med sittning.
När det var bestämt att ett nytt hus skulle byggas firade medlemmarna med en lambskallegasque (ja, det ska stavas så). Sonja Calais van Stokkom var med på den första i det gamla nationshuset och på den första i det nuvarande.
De tillagade lammskallarna som serverades under lambskallegasquen år 2006.
Som namnet skvallrar om äter festdeltagarna en meny som består av lammskalle till varmrätt, ackompanjerat med fårfiol till förrätt och saffranspannkaka till efterrätt. Vissa tar även ”ögonsnapsen”, då man lägger ett av lammögonen i snapsen och sveper alltihop.
Den gotländska gasquen är den äldsta i Uppsala som fortfarande firas varje höst.
I slutet av oktober ska Sonja Calais van Stokkom åka till Visby där en seniorsgasque, en hemvändarfest, arrangeras för alla medlemmar som en gång i tiden varit en del av nationen.
Sonja Calais van Stokkom, Åke G Sjöberg och Sven G Hedin har alla satt sin prägel på Gotlands Nation.
I dag har nationen omkring 900 medlemmar, vilket gör den till en av de minsta i Uppsala.
– Vi är den enda nationen på rätt sida av ån. Vi är inte som alla andra och vill inte heller vara det, säger Samuel Lässman.
Sara Camiolo, Samuel Lässman, Madeleine Håkansson och Daniel Backlund står på balkongen som vetter mot Fyrisån. ”På valborg har vi den bästa platsen att se forsränningen ifrån”, konstaterar Samuel.
Att vara gotlänning är inget krav för att vara medlem i nationen. Bland de GT träffar är det endast köksmästaren Madeleine Håkansson som kommer från Visby, närmare bestämt Terra Nova. Första kurator Sara Camiolo kommer från Toscana i Italien, andre kurator Daniel Backlund kommer från Stockholm och arkivarien Samuel Lässman är från Västerås, men har studerat ett halvår arkeologi i Visby.
– Jag har lärt mig mer om Gotland här på nationen än vad jag lärde mig när jag bodde i Visby. Man kom liksom inte in i det gotländska samhället, man levde i universitetets värld, säger han.
Sara Camiolo, Samuel Lässman och Daniel Backlund i "Bettys pub", döpt efter den gotländska pionjären Betty Pettersson.
Daniel Backlund saknar koppling till Gotland och kom in i nationen som gäst.
– I och med att det är en liten nation blir det mycket gemenskap. Man lär känna alla fort och allting känns nära. I andra nationer blir man bara en i mängden, säger han.
– Det blir som ett andra vardagsrum, det är inte så formellt, fyller Madeleine Håkansson i.
Madeleine Håkansson från Visby är nationens köksmästare, ett uppdrag man har i ett halvår.
Trots att hon är den enda gotlänningen i skaran inledde hon faktiskt sitt studentliv i Värmlands nation.
– Nationerna har klubb olika dagar, och Värmlands har fredagar. Därför blev det så. Men jag fick lite bassning, en vän frågade ”vad håller du på med?”. Så då började jag hjälpa till på Gotlands som helgfikavärd och pluggfikavärd, berättar hon.
Möblerna de sitter på är från år 1907 och i stort behov av restaurering. Men som till så mycket annat räcker inte pengarna till. ”Ska vi lägga pengarna på att laga, eller ha kul? Vi vill göra båda, men har inte råd”, säger Samuel Lässman.
I vissa universitetsstäder delas studentföreningarna upp mellan utbildningarnas inriktningar. Inom nationslivet finns det ingen sådan uppdelning, här hänger ingenjörerna med etnologerna.
– Det vi har gemensamt är att Gotlands nation är lite nördigare. Vi är lite mer chill, lite mysigare. Vi har temagasquer, vi spelar pärk, vi har klädbytardagar och vi sjunger i kör, säger Madeleine Håkansson.
Gotlands Nation ställde upp med ett pärklag i Stångaspelen år 1981.
Det var faktiskt just pärken som fick italienaren Sara Camiolo att hitta till nationen.
– Jag såg dem spela i Ekonomikumparken och blev nyfiken.
I somras var hon till och med deltagare i Stångaspelen med Gotlands nations lag. Någon succé blev det kanske inte, men kul var det.
– Det finns önskemål om att ha fler gotländska aktiviteter, men våra tillgångar är begränsade, säger Sara Camiolo och påpekar att de till exempel saknar varpor för kaitlabbar.
Självfallet hänger en lammskalle i puben.
Många utbytesstudenter vänder sig till Gotlands nation eftersom de har många aktiviteter på temat svenska språket och svensk kultur.
– Vi hade en ”Swedish crash course” (snabbkurs), där de fick lära sig att svenskar gillar att fika och alltid står i kö, och att man måste berätta om man blir sen. Det var jätteuppskattat, säger Madeleine Håkansson.
Lambskallegasquen är den äldsta av gasquar i Uppsala. En kort tid arrangerade Gotlands nation även en torskboddegasque, men den blev inte lika långlivad.
På tal om snabbkurs, här är några fler studentord:
En sexa = Mindre sittning.
Släpp = Festen efter en sittning.
Recce = Ny student. Förkortning av recentior.
Landskap = Medlemsmöte som är nationens beslutande organ.
Fotot är taget vid ett av alla täckating som Gotland nation deltagit i sedan 1960-talet.
Även om nationshuset står i Uppsala och studenterna är en del av Uppsala universitet tar de alla chanser de får att åka till Gotland. Sedan år 1966 har medlemmar deltagit i täckating, traditionell takläggning av agtak, framförallt på Fårö. Där har de i första hand stått för mat och underhållning.
Hur det blir framöver återstår att se, studenterna har genom åren bjudit på maten och i och med stigande matpriser har ett allt större hål vuxit i nationens plånbok.
– Ekonomin går knappt ihop, säger Sara Camiolo.
– Det är hårt jobb och vi är experter på att jobba gratis, konstaterar Madeleine Håkansson.
– Gotlänningarna jobbar hårdast av alla. Ibland jobbar de sent på puben och sedan ser man dem här på morgonen igen. Då vill man bara säga ”gå hem!”, säger Samuel Lässman, som precis gjort samma sak.
Sara Camiolo flyttar på den gamla soffan, en av alla möbler som skänktes till nationen vid invigningen år 1957. Som så mycket annat är den i behov av restaurering.
Även lambskallegasquen har blivit ett aber. Slakteriet på Gotland kan inte längre leverera lammskallar, så nu måste de köpa in från Stockholm.
– Vi är en nation med otroligt lokal koppling. I kaféet har vi te från Kränku och glass från Guteglass, och på lambskallegasquen har vi gotlandsdricke och salmbärssylt till saffranspannkakan. Men det är svårt, vi behöver sponsorer, vädjar Samuel Lässman.
När det nuvarande nationshuset skulle byggas på 1950-talet sade någon att det inte fanns något gotländskt smide. ”Det finns det visst!”, svarade Karl Sture Wickman, som skapade detta verk, ritat av Erik Olsson i Sanda.
Ekonomin är ansträngd – och har alltid varit. I boken ”Så livum vör – Gotlands nation 325 år” skriver Pelle Sundberg, Gotlands lagman tillika Smaklösas frontman och som år 1980 var förste kurator:
”Ekonomin var en ständig källa till bekymmer. De löpande aktiviteterna gick precis ihop men pengarna räckte inte till mer omfattande nationshusunderhåll.”
Smaklösaprofilerna Pelle Sundberg och Håkan Lyttkens var förste respektive andre kurator år 1980.
Vad är det då som driver dessa studenter att ge merparten av sin lediga tid till denna ekonomiskt blödande nation?
– Vi är inte ämnade att sitta hemma i soffan, säger Madeleine Håkansson.
– Vi har inte pengar, men vi har tid. Vi gör det här för varandra, säger Samuel Lässman.
Samuel Lässman är nationens arkivarie. Här trivs han bäst, nere i arkivet.