Det händer att slumpen slår som om det verkligen vore menat. Som det där med farfar Eriks betydelse för Studieförbundet Vuxenskolan.
Edward, uppvuxen på släktgården Stora Klintegårda i Väskinde, bor sedan tio år i Göteborg och arbetar på förbundskansliet som samordnare och kommunikatör för SV:s musikverksamhet.
Inte så oväntat egentligen. Musiken har alltid varit viktig för Edward som är del i hyllade bandet Riddarna.
Det var först när Edwards mamma Sanne började bringa ordning i ett antal kartonger med tidningar och foton som hon, och förstås också Edward, insåg vilken betydelse Erik Forslund haft för Studieförbundet Vuxenskolans bildande.
– Att han var så viktig för tillblivelsen av det förbund där jag arbetar nu, det är så häftigt. Han gjorde någonting verkligt bra, det bär jag med mig, säger Edward Forslund.
Erik Forslund var en av de ledande inom Centerpartiet på Gotland och hade en mängd förtroendeuppdrag inom folkbildning, kultur och skola samt inom jordbrukets organisationer.
Men han fick inte vara med särskilt länge, han dog 1965, inte långt efter sin femtioårsdag.
Därför fick han inte heller vara med om Studieförbundets Vuxenskolans start, vilken noteras till 8 april 1967.
Farfar Erik var en riktig kändis inom folkbildningskretsar under 40-, 50- och 60-talen, bland annat inom SLS, Svenska landsbygdens studieförbund.
Edward Forslund berättar:
– Han var bland de mest aktiva i arbetet med att slå samman SLS med Liberalernas studieförbund. Jag har hittat en massa dokument kring hela processen, vem som skulle bli ordförande, hur styrelsen skulle se ut och sådana saker.
Men så hände livet och döden. Erik gick bort och allt sköts på framtiden, farfar försvann därmed till dels ur historien och fick inget erkännande vid förbundets bildande för femtio år sedan.
För Edward Forslund känns det därför viktigt att berätta hur det verkligen var:
– Det är fint att lyfta fram det farfar gjorde, som faktiskt inte varit känt. Jag är allt lite stolt, säger han.
Edward började arbeta på SV för tio år sedan, helt av en slump. Han sökte jobb i väster, hittade en ledig plats som ukulelelärare på Orust och slog till.
– Jag kunde inte lira ukulele men hade lärt mig lagom till jag började, berättar han.
Numera arbetar han alltså på förbundskansliet i Göteborg.
– Om farfar levt i dag så kanske, kanske han haft en hederpost av något slag, det hade varit stort.