Skolan har under lång tid varit ett hett debattämne. Vikande kunskapsresultat, akut lärarbrist och missnöje i kåren för hur lönelyftet har gett mycket till vissa, inget till andra.
Satsningen skulle stärka, men har på många håll i stället bidragit till en allt mer infekterad stämning i lärarrummen.
– Pengarna är självklart viktiga, men jag tror ändå att signalvärdet är ännu viktigare. Vi kan inte ha ett system som gör att lärare inte känner uppskattning. Det är fruktansvärt att gå till ett jobb och känna att man inte spelar någon roll, menar Åsa Fahlén.
Lösningen är given och kan låta enkel. Att skapa förutsättningar så lärarna kan jobba med det som de har utbildats för – och till rättvisa och högre löner. Men verkligheten är långt mer komplicerad.
– Lärarbristen innebär ännu hårdare press på många behöriga lärare som får ökad arbetsbelastning i och med att de även tvingas ta ansvar för obehöriga lärare. I allt från undervisning till betygsättning, säger Åsa Fahlén och fortsätter:
– Därför handlar detta om både höjda lärarlöner och förbättrad arbetsmiljö. Lärarna måste få ägna sig åt och fokusera på undervisning. Uppgifter som inte har med undervisning att göra får utföras av annan personal i skolan, säger hon.
Åsa Fahlén gläds åt att den nedåtgående trenden i de internationella kunskapsmätningarna har brutits, däremot oroas hon över försämrad likvärdighet och större resultatskillnader mellan elever. Skillnader som i hög grad är knutna till elevernas olika bakgrund och hemförhållanden.
– Tyvärr har ingen regering under den senaste 25 åren gjort något för att öka likvärdigheten i skolsystemet. Det är beklämmande, men inte förvånande, säger hon.
Martin Bogaeus, mångårig lärare på Solbergaskolan, säger:
– Att den negativa kunskapsspiralen är bruten är bara skitsnack. I Sverige ligger vi alldeles för lågt i antal undervisningstimmar i skolan, det behövs fler. Exempelvis har en högstadieelev bara 200 minuter samhällsorientering per vecka och det räcker inte alls, säger han.
Angående lärarlönelyftet är han inne på samma linje som Åsa Fahlén, att det har slagit snett.
– Det har tyvärr splittrat lärarkåren. Jag fick själv del av lyftet, och är givetvis glad för det, men helt ärligt hade jag gärna avstått de pengarna för att slippa se så många besvikna kollegor som är värda pengarna lika mycket som jag, menar Martin Bogaeus.