Den 17/2 protesterar Anders Thomasson, Hamra, mot ett förslag till utökat strandskydd från "bevarandefanatikerna på länsstyrelsen". Han pekar där på en skandal av största magnitud i vår rättstillämpning: Myndigheternas rättsvidriga syn på strandskyddet.
De följder förslaget kan få visas av de hot om böter eller fängelse som förre partiledaren Alf Svensson fått från Trelleborgs kommun.
Han skulle inte få klippa gräset och placera solstolar för nära vattnet på sin tomt i Smygehamn. Miljöaktivister kallar det "smygprivatisering".
I fallet Max Hansson i fjol skrev den högsta ansvariga myndigheten, Naturvårdsverket, officiellt att hans utbyggnad skulle innebära en "privatisering" av marken, alltså den mark han ägt sedan decennier. I båda fallen betraktar således ansvariga marken som redan konfiskerad och i statens ägo.
Det är inget mindre än rättsövergrepp enligt Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna. Sverige ratificerade den redan 1952, men sölade med dess införlivande i våra lagar till 1995. Då blev den överordnad svensk lag.
Sölandet har nog berott på skyddet för Äganderätten, en rätt som många socialister inte erkänner.
Konventionen är byggd på insikten att äganderätten är en primär förutsättning för civilisation och att det måste finnas institutioner som skyddar den.
För samhällets överordnade intresse att ibland begränsa ägarens förfogande över egendomen ger konventionen strikta villkor:
* Varje åtgärd ska vara ändamålsenlig.
* Den ska vara nödvändig, det vill säga andra alternativ finns inte.
* Dess allmänna nytta ska vara proportionerlig mot ägarens skada.
* Ekonomisk gottgörelse skall lämnas vid betydande intrång.
Vidare är det samhällets ansvar att i varje individuellt fall motivera ingreppen. Den enskilde skall inte behöva argumentera för att de INTE behövs.
Det står lysande klart att Trelleborgs krav på Alf Svensson inte uppfyller något av dessa villkor! Här måste vi också understryka Anders Thomassons andemening: "Människan" och dess odlingar är naturliga delar av "naturen".
I ett normalt land skulle ansvariga tjänstemän bötfällas för tjänstefel.
Men ansvaret ligger i Riksdagen. Den har helt simpelt glömt konventionen i senaste versionen av strandskyddslagen.
Inom myndigheter och politik har miljöaktivister infiltrerat handläggningen av frågor avseende allemansrätt och strandskydd.
De som utvecklat det helt snedvridna synsätt, som ovannämnda exempel visar, måste betraktas som jäviga och placeras på andra uppgifter.
Vi väljare bör begära att de handläggare och politiker vi möter lär sig vad Europakonventionens skydd för äganderätten innebär.
Då kan vi få ett strandskydd med rätt balans, så som vi alla önskar.