Andreina Rosalba vankar runt i sitt hus och grĂ„ter. Det bruna vattnet nĂ„r henne upp till anklarna. Badrumsdörren gĂ„r inte att öppna â golvet Ă€r fullt av kompakt lera som har lagt sig som en tjock kil.
ââTitta pĂ„ det hĂ€r. Allt Ă€r förstört, jag har ingenting kvar, utbrister hon och slĂ„r ut med armarna.
PÄ köksgolvet flyter en sandal bredvid det omkullvÀlta kylskÄpet. I sovrummet Àr det fint broderade sÀngöverkastet till hÀlften nedsÀnkt i lera. VÀggarna bÀr vittne av natten: nÀstan en meter frÄn golvet Àr de tÀckta av brun sörja.
NĂ€r vattnet frĂ„n floden Misa sent pĂ„ torsdagskvĂ€llen började strömma in i huset lĂ„g Andreina Rosalba och sov. Ett telefonsamtal frĂ„n sonen vĂ€ckte henne abrupt: âMamma, Ă„k dĂ€rifrĂ„n."
ââHan sa Ă„t mig att rĂ€dda bilen och ta mig till grannen som bor ovanpĂ„. Jag visste ingenting, förstod ingenting, sĂ€ger 73-Ă„ringen.
Sveptes ur sin mors armar
Enligt italienska medier har minst tio mÀnniskor omkommit i de plötsliga skyfallen i regionen Marche. Tidningen La Repubblica uppger att ytterligare omkring 50 personer skadats och att hundratals hus stÄr under vatten. Flera personer saknas fortsatt, dÀribland tvÄ barn. En kvinna som var ute och körde lyckades ta sig ur bilen tillsammans med sitt ÄttaÄriga barn, men vÀl ute slets barnet ur mammans armar och sveptes i vÀg av vattenmassorna.
I en korsning mitt i Senigallias centrum stÄr en ambulans parkerad. De tvÄ ambulansförarna Àr uppgivna.
ââDet Ă€r inte första gĂ„ngen det hĂ€r hĂ€nder. Ăn sĂ„ lĂ€nge vet vi ingenting. Vi vet inte hur mĂ„nga som Ă€r skadade och vi vet inte vad vi ska göra nu.
Ăven 2015 drabbades staden vid Adriatiska havets kust av förödande skyfall. DĂ„ var det i första hand den andra sidan av Senigallia. Men den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r det vĂ€rre. Under nĂ„gra fĂ„ timmar uppmĂ€ttes lika mycket regn som i vanliga fall faller under loppet av sex mĂ„nader, rapporterar italienska medier.
Varning rÀckte inte
Marco Lorenzetti, som sedan fredagens morgontimmar försökt skopa ned lervatten i överfulla brunnar, Àr arg och uppgiven. Oförutsedda ovÀder tycks bli allt vanligare i regionen, sÀger han.
ââJag vet bara att sĂ„dant hĂ€r hĂ€nder allt oftare pĂ„ grund av klimatförĂ€ndringarna. Miljökatastrofer som sker för att mĂ€nniskan har varit dĂ€r de inte borde, byggt dĂ€r de inte borde.
InvĂ„narna i Senigallia, en liten semesteridyll med flodmynningar omskrivna av NiccolĂČ Machiavelli, togs pĂ„ sĂ€ngen av torsdagsnattens syndaflod. Kommunstyret hade hunnit skicka ut en varning â pĂ„ medelhög nivĂ„ â tidigt torsdag kvĂ€ll, men skyfallet som följde blev kraftigare Ă€n nĂ„gon hade förutspĂ„tt. Floden Misas dammluckor kunde inte stĂ„ emot.
ââSenigallia Ă€r inte lĂ€ngre Senigallia, utbrister en kvinna i fĂ€rd med att rensa bort ett sammelsurium av gyttjiga kvistar och plastskrĂ€p frĂ„n sin uppfart.
Hennes fötter syns inte, byxorna Àr drÀnkta i brun lera.
"Mitt liv Àr över"
TvÄ gator bort öppnar Andreina Rosalba nÀtdörren till sin trÀdgÄrd och slÀpper ut ett kvidande lÀte. Först nÀr gryningen kom pÄ fredagsmorgonen insÄg hon katastrofens omfattning.
ââMin trĂ€dgĂ„rd, som jag skötte om som om den vore mitt barn. Mitt hus ⊠Vad ska jag göra? Hur fixar jag det hĂ€r med min lilla pension?
Av grÀsmattan och rosenrabatten syns inga spÄr. Allt Àr tÀckt av ett tjockt lager lera.
ââMitt liv Ă€r över, sĂ€ger hon med bruten stĂ€mma.
Liksom mÄnga Àldre italienare lever Andreina Rosalba pÄ en minimipension om 500 euro. PÄ statlig hjÀlp vÄgar hon inte hoppas.
ââRegeringen, ja, vad gör de egentligen? Ingenting, sĂ€ger hon och greppar sopkvasten som fĂ„r agera tillfĂ€llig vattenskrapa.
Regeringen utlovar stöd
Kort efter att förödelsens omfattning stod klar pÄ fredagen utlovade Mario Draghi, som leder ett italienskt övergÄngsstyre fram till nyvalet den 25 september, en omedelbar nödhjÀlp om fem miljoner euro till de drabbade omrÄdena.
ââRegeringen kommer att göra allt som stĂ„r i vĂ„r makt för att hjĂ€lpa familjer och företag i det hĂ€r omrĂ„det, sade Draghi under ett besök i Senigallia pĂ„ fredagskvĂ€llen.
För tvÄbarnsmamman Laura Lenghi Àr det en klen tröst.
ââJag kan inte ens tĂ€nka just nu. Bara svĂ€ra, sĂ€ger hon.
Barnen skickade hon i vÀg till morförÀldrarna sÄ fort regnet tilltog. Medan rÀddningshelikoptrarna surrar ovan Senigallia fortsÀtter hon att hinka vatten ur sin översvÀmmade lÀgenhet. PÄ vardagsrumsgolvet flyter barnens studsbollar, blÄa och röda, i bjÀrt kontrast mot allt det lerbruna.
ââJag Ă€r ensamstĂ„ende med tvĂ„ barn. Hur fixar jag det hĂ€r?