Efter ett och ett halvt år som asylsökande har Ali Rezaei kommit fram till avgörandets tid.
Hans ansökan om uppehållstillstånd har avslagits i två instanser. Nu väntar han på ett sista besked om Migrationsöverdomstolen ska pröva hans fall.
Ali vet att det mesta pekar mot ett avslag och det betyder att han utvisas till Afghanistan – ett land som han inte har några egna minnen ifrån och där han inte känner någon.
Ali tillhör folkgruppen hazarer. Familjen flydde undan förföljelse från talibaner i Afghanistan när han var ett och ett halvt år.
– Och nu säger de att jag ska få åka ”hem”, säger Ali, med ett snett leende.
Att söka sig tillbaka till föräldrarna i Iran är inget alternativ för Ali. Om han överhuvudtaget kan ta sig in i landet har han ingen framtid där. Familjen lever som illegala immigranter i landet och kan varken arbeta eller gå i skola. Åren innan flykten till Sverige levde Ali dessutom under ständig skräck för att han skulle gripas av polisen och skickas tillbaka till Afghanistan eller tvingas att åka till Syrien som soldat.
Ali Rezaei kom till Sverige 2015 efter en dramatisk flykt. På Gotland har han målmedvetet jobbat med svenskan och framtidsdrömmarna har börjat ta form: Ali vill jobba med datorer och har sökt in på elprogrammet.
När Migrationsdomstolen avslog hans ansökan för några veckor sedan gick drömmarna i kras.
– Jag går till skolan varje dag, för jag vill inte ge upp. Men jag kan inte fokusera längre.
Ali älskar Gotland och de människor han har mött här.
– I Iran var människor inte snälla. Där är ”afghan” som ett skällsord. Det har varit fantastiskt för mig att få bo i ett så bra land med så snälla människor.
Men han är besviken på den svenska immigrationspolitiken:
– De gav mig hopp när jag fick komma hit, men nu får jag inte stanna. Varför gör de så? Om de hade sagt nej från början skulle jag ha sökt mig till något annat land. Nu, efter ett och ett halvt år, är det svårt.
Ali har tät kontakt med sina föräldrar i Iran, men han ännu inte sagt ett ord om sina motgångar.
– Jag har inte vågat. De kommer att bli så ledsna.
I stället har kompisarna blivit Alis stöd. Många sitter i samma sits som han, och frågan om uppehållstillstånd är ett ständigt samtalsämne.
– Mina kompisar säger att jag ser glad ut, men jag är jättenervös.