I juni 1952 sköts det svenska signalspaningsplanet av modellen DC 3 ned av ett Sovjetiskt MiG 15-plan och störtade nordost om Gotska Sandön med åtta besättningsmän ombord. I juni 2003 hittades planet på över 120 meters djup. Vid den tekniska undersökningen hittades kvarlevorna av fyra besättningsmän som togs upp och sedan fick en begravning. Kvarlevorna efter de övriga fyra besättningsmännen har ännu inte påträffats. Anhöriga till de saknade besättningsmännen vädjar nu i en skrivelse till försvarsministern om att FRA och flygvapnet ska ställa sig bakom ett sista försök att hitta deras anhöriga.
Gällande de fyra saknade besättningsmännen har det framförts flera teorier om varför de inte hittats. Bland annat att de skulle ha lämnat planet i fallskärm eller att de skulle ha överlevt nedslaget och bärgats av ett sovjetiskt fartyg för att sedan hamna i ett sovjetiskt fångläger. I samband med den tekniska undersökningen hittades dock skador på besättningsmännens stolar och andra indikationer som tyder på att de befunnit sig i planet då det störtade. Enligt den tekniska undersökningen är det mest troliga förloppet att besättningsmännen följt med havsströmmen innan de kommit i vila på havsbotten.
Under åren 2003 till 2005 undersökte marinen ett relativt stort område med hjälp av minröjningsfartyg utan att hitta några kvarlevor. Men med modern teknik är chansen att hitta kvarlevor större än de var för drygt tio år sedan, därför vill de anhöriga att en ny sökinsats startas. "Om inga kvarlevor hittas förändras inte vår situation, men om en sökoperation lyckas innebär det något som förändrar våra liv, men även ett uppklarnande som positivt skulle beröra FRA, Försvarsmakten, regeringen och svenska folket". Så avslutar de fyra anhöriga sin vädjan till regeringen.