Under 2000-talet har Gotland haft majoritetsstyre, de senaste två perioderna med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vid makten. 2014 tappade de rödgröna ett mandat och har nu minsta möjliga marginal, 36-35. En så liten majoritet i kombination med svängningar i opinionen bäddar för ett spännande fullmäktigeval den 9 september.
Samarbete över blockgränsen kan bli aktuellt, och det har partierna på ön prövat förr. Efter valet 1988 inledde Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet samarbete med Miljöpartiet.
– Det var inget konstigt med det. Då sågs Miljöpartiet som ett borgerligt parti. De samarbetade med borgerliga partier i flera andra kommuner, säger Hans Klintbom (C) som var kommunstyrelsens ordförande under den perioden.
Samarbetet fortsatte även mandatperioden 1992-1995. Men därefter bytte Miljöpartiet sida och styrde tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet 1995-1999, som för första gången fick egen majoritet.
Att Miljöpartiet samarbetat med både vänster och höger tycker Isabel Enström (MP) inte är konstigt:
– Miljöpartiet är det parti som sitter i flest styren i landet, både kommunalt och i landstingen. För att få ut så mycket grön politik som möjligt måste man vara beredd att samarbeta.
Vilka Miljöpartiet ska liera sig med efter valet är en förhandlingsfråga, även en fortsättning på nuvarande samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Utöver Miljöpartiet har de borgerliga partierna samarbetat med Gottlandspartiet. För att kunna ta makten bildade man konstellationen ”Vi i femman” efter valet 1998. För Gottlandspartiet var dock samarbetet förödande, eftersom man föll ur fullmäktige i valet 2002.
Ovissheten i kommande val ökar av att valkretsindelningen ändrats, vilket väntas gynna små partier. En opinionsundersökning som P4 Gotland gjorde i juni visade ökat stöd för Feministiskt initiativ, men minskat för Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna, som tidigare suttit i fullmäktige fyra mandatperioder, hoppas på en återkomst.
I opinionsundersökningen fick Centerpartiet en kraftig uppgång medan Socialdemokraterna noterade en nästan lika stor tillbakagång. Det ökar sannolikheten för att något av de mindre partierna blir vågmästare. Tomas Pettersson (FI) tycker att det mest naturliga är ett samarbete med de rödgröna.
– Vi vill ha så mycket rosa politik som möjligt. Kanske kan vi samarbeta med något borgerligt parti, men det är absolut uteslutet att vi gör det ihop med Sverigedemokraterna, säger han.
Vänsterpartiets förstanamn Saga Carlgren utesluter inte ett utökat samarbete:
– Vi fortsätter helst med det rödgröna samarbetet, men det kan utökas med FI om det krävs.
Saga Carlgren kan även tänka sig samverkan med andra:
– Vi vill på alla sätt hålla Sverigedemokraterna borta från att få inflytande. Krävs det kan vi tänka oss samarbete med till exempel Centerpartiet.
Oppositionsrådet Eva Nypelius (C) vill helst vänta till efter valet med att diskutera frågan, men säger ändå:
– Samarbete med Sverigedemokraterna är helt uteslutet, och jag har svårt att tänka mig samverkan med Feministiskt initiativ.
Sverigedemokraternas förstanamn i årets val, Lars Engelbrektsson, ledde Ny Demokrati i valet 1991. Partiet fick tre platser i fullmäktige och såg ut att bli vågmästare, men genom att de borgerliga partierna samverkade med Miljöpartiet fick Ny Demokrati aldrig något inflytande. Den här gången hoppas Lars Engelbrektsson på större inflytande:
– Jag räknar med ett valresultat som innebär att vi får ordinarie platser i alla nämnder. Vi är beredda att samarbeta med andra partier, närmast till hands ligger allianspartierna.