Det politiska landskapet förändras i allt snabbare takt, makten skiftar, politiker kommer och går. Gotlands Tidningars förstasida måndagen den 15 september 2014 hade den försiktiga rubriken ”Vad händer nu?”, under en bild där Åke Svensson (S) och Eva Nypelius (C) stod och funderade på hur valresultatet till sist skulle bli. Dagen därpå löd rubriken ”Här kommer makthavarna” och bredvid Åke Svensson knatade Brittis Benzler (V) och Stefaan De Maecker (MP).
Ingen av dessa kommer att spela förstafiolen på Gotland efter höstens val. Åke Svensson byttes ut som en följd av den så kalla Gneab-affären och Björn Jansson blev den ledande socialdemokratiska politikern. Sedan slutade han och ersattes, mitt under mandatperioden, av Meit Fohlin. Brittis Benzler står visserligen som förstanamn på Vänsterpartiets gotländska riksdagsvalsedel, men har på den lokala fullmäktigelistan en mer blygsam niondeplats. Stefan De Maecker kommer inte att fortsätta, vare sig som regionråd eller ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, för Miljöpartiets regler tillåter inte att han sitter fler perioder än han redan har gjort.
I valet 2014 röstade Gotland in Christer Engelhardt (S) och Gustaf Hoffstedt (M) på de två riksdagsmandaten, men ingen av dem är kvar. Gustaf Hoffstedt lämnade riksdagen redan efter ett par månader, för ett arbete i branschorganisationen för Onlinespel, BOS. Han ersattes av Jesper Skalberg Karlsson, född 1993. Samma vår valde Christer Engelhardt att lämna sitt riksdagsuppdrag för arbetet som stiftsdirektor i Visby. Han ersattes av Hanna Westerén – som efter två år på Gotlandbänken blev mammaledig och tillfälligt ersattes av David Lindvall, född 1994. I stället för att representeras av ledamöter med flera års erfarenhet av riksdagsarbete så kom Gotlandsbänken att i stället besättas av två mycket unga riksdagsledamöter.
Det är inte som förr, när en väljare kunde räkna med att kandidaten som röstats fram behöll sitt uppdrag mandatperioden ut, eller längre.
Stabiliteten i valmanskåren är inte heller som när Gotland för snart femtio år sedan blev en enda kommun. Men det finns faktorer som verkar över generationer.
GT kontaktade tre veteraner, alla med starkt socialt engagemang och massor av erfarenhet, för kommentarer till den moderna politiska historien på ön.
Ulla Pettersson (S), Visby är 65 år. Hon kom in i Gotlands kommunfulllmäktige 1979 sedan hennes insatser i SSU uppmärksammats.
– Jag kommer från Öja. De flesta av mina barndomskamrater bodde på bondgårdar, men min pappa var elektriker. Han stod långt ner på någon socialdemokratisk lista, annars röstades det mest på centern.
Den första politiska organisation hon kom i kontakt med var Centerpartiets ungdomsförbund:
– CUF hade stor social betydelse på småorterna och ska hedras för det, säger hon.
Hennes socialdemokratiska övertygelse växte fram efter en tid som gymnasieelev i Visby – i opposition mot sin dåvarande pojkvän som sympatiserade med Moderaterna. Hon var gotländsk riksdagsledamot för Socialdemokraterna under tre partiledare och statsministrar; Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson.
– Jag är också aktiv i S-kvinnor. Det har varit viktigt, för det är inte alltid man kan ställa sig bakom allt partiledningen tycker.
Det framgår att socialdemokraternas omsvängning i flyktingpolitiken är ett sådant exempel.
I dag är Ulla Pettersson ledamot av byggnadsnämnden – och ordförande i Rädda Barnen på Gotland. Hon kandiderar inte i valet 2018.
Hans Klintbom (C) fyllde nyss 71 år och bor i Vibble. Han var under många år Centerpartiets ledande politiker på Gotland.
– Gotland är fantastiskt ur medial synpunkt för den som är politiskt intresserad. Tänk att varje dag kunna läsa tre olika lokala ledarsidor, säger han.
– Det finns kommuner i Stockholmsområdet som knappt har någon bevakning alls.
Ekonomen Hans Klintbom blev revisor i Gotlands kommun i samband med kommunsammanläggningen 1970-1971. Vanligt är ju annars att revisorsuppdragen går till politiker som varit med en tid och är på väg att trappa ner. För Hans Klintbom blev det tvärtom – han avancerade till tunga poster och blev ordförande både i dåvarande kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Han satt också i Centerpartiets partistyrelse i elva år, den första tiden med Lennart Daléus som ordförande.
– Centerpartiet är traditionellt starkare i lokalval än i riksdagsval. Jag tycker det visar att människor tar ställning. På Gotland har norr varit väldigt rött, det hänger samman med att där fanns industriarbetarna. Centerpartiet har varit partiet för småbrukarna och dominerat på Sudret. Fardhems valdistrikt var i det senaste valet Centerpartiets starkaste fäste i landet.
Hans Klintbom står inte på någon valsedel 2018. Han är ordförande i Gotlands Röda Kors.
Inger Harlevi (M), Visby, är 69 år. Hon är ledamot av Gotlands regionfullmäktige – och tänker så förbli, med tanke på hennes fjärdeplats på den lokala valsedeln för Moderaterna. Hennes tyngsta uppdrag i dag är som andra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Inger Harlevi är språkmänniska, något hon fått användning för i sina många internationella uppdrag, bland annat kring Hansestädernas historiska arv. Det har också kommit till nytta i turistföretag hon drivit. Hon rekryterades till Kultur- och fritidsnämnden av Moderaternas då för tiden ledande politiker, Roy Hansson.
– Det var 1991 och jag blev ordförande direkt, säger Inger Harlevi. Under hela mandatperioden hade vi en enda votering, om grusplan eller inte i Hemse.
De närmaste åren samarbetade hon med kulturchefen Jan Larsson och hon menar att mycket då sjösattes som har stor betydelse även i dag.
Inger Harlevi är, vid sidan av förtroendeuppdragen i regionen, kyrkopolitiskt aktiv och engagerad i bland annat Birkagården. 1994 valdes Inger Harlevi in i fullmäktige. Det var ett mycket speciellt år. För första gången sedan storkommunen bildades tappade de borgerliga partierna majoriteten. Centerpartiet förlorade inte bara kommunfullmäktigevalet. Partiet tappade också ”sitt” riksdagsmandat. (Det andra ”tillhör” socialdemokraterna.)
– Reaktionen var VA?! berättar Inger Harlevi.
– Centerpartiet var i chock, säger Ulla Pettersson.
Den gången gick inte mandatet till Moderaterna, som det gjort i senare val. I riksdagsvalet hade Centerpartiet och Moderaterna på Gotland ”ätit upp varandra”.
I stället fick Lilian Virgin (S) sällskap av ytterligare en socialdemokrat, Claes-Göran Larsson. Tragiskt nog avled han strax därpå, som ett av offren för Estonia-katastrofen.
I kommunen, nu för tiden regionen, var regeln länge att majoriteten skiftade i varje val. Men i det senaste valet, 2014, behöll de rödgröna partierna majoriteten. Den första lokala opinionsundersökning som någonsin gjorts på Gotland, i somras av Sveriges Radio och opinionsinstitutet Novus, pekade mot ett maktskifte igen. Men, som alla politiker brukar framhålla, allt avgörs på valdagen.