Michael Brucesson och Philip Appelqvist äger Brucessons Gräv och Entreprenad som i år kan titulera sig Gasellföretag.
Det blev tredje gången gillt den här gången. Efter en snöplig andraplats två år i rad sopade Brucessons Gräv och Entreprenad banan med konkurrenterna i tävlingen där Dagens Industri, DI, listar de snabbast växande företagen i varje län.
Mark- och anläggningsföretaget i Vall, som grundades 2006, är det enda gotländska som i år uppfyller kriterierna för ett Gasellföretag.
– Först tänkte jag "har vi verkligen tagit hem det?". Det betyder jättemycket, säger Michael Brucesson, grundare och delägare, om priset.
När Michael Brucesson, eller "Bruce" som han kallas, startade sitt företag 2006, var han nyseparerad. Han var småbarnspappa men barnen var merparten av tiden hos sin mamma vilket innebar jobb i princip dygnet runt.
– Det är nog många som kan känna igen sig i det, särskilt om man precis är nystartad. Det var asläskigt att driva eget, men också skitkul, minns han.
Firman gick bra, stadigt uppåt, men de första åren innebar som sagt mycket jobb. Michael jobbade i stort sett två skift – ett på kontoret med pappersarbetet och ett i förarhytten till någon maskin. 2010 blev inledningen på tre mörka år i hans liv, något som skulle leda till att han jobbade ännu mer.
– Det var för att jag mådde så dåligt och jobbet var en tillflykt, ett sätt att hantera – eller slippa hantera – allt som hände vid sidan av.
Under loppet av bara tre år var Michael med om att hela sex personer i hans närhet begick självmord. Den ena av dem var hans tolvåriga systerdotter.
– Att jobba var mitt enda sätt att ta hand om problematiken. Jag mådde så otroligt dåligt.
Michael Brucesson har ett nytt sätt att se på och hantera sitt eget mående, när det blir för mycket på jobbet. "För många är utbrändhet, att ligga hemma i soffan, bara för fjollor. Då växlar man hellre upp, vilket går bra – tills det spricker".
Inget av självmorden hörde ihop på något sätt, utan berodde var och ett för sig på olika omständigheter.
Till slut sa Michaels kropp stopp. Han minns inte om det var på vardagsrumsgolvet eller i köket, men en dag blev han liggande. Och så var det med det. Företaget fick bära sig självt, med hjälp av lojala medarbetare.
– De gjorde så gott de kunde och vi hade en del jobb som rullade på. Själv fokuserade jag på att få ut lönerna till de anställda.
Det jobbet gjorde han hemifrån, med stor möda. Kroppen men framförallt knoppen, var helt uttömd. Tack vare samtalsstöd och andra vårdinsatser blev han sakta bättre. Men det tog ett halvår innan han själv kunde känna någon större förändring.
Företaget utför helhetslösningar inom anläggnings- och grävarbeten, och jobbar bland annat mot energibolagen, men privatpersoner är också en stor kundgrupp.
Det gick ytterligare ett halvår innan han var tillbaka på jobbet. Då hade verksamheten stannat upp och till och med börjat gå tillbaka. Den första tiden gick till att arbeta hårt för att ta igen tappet.
– Omsättningen gick ner någon miljon på grund av min sjukskrivning. Men såhär efteråt är jag bara glad att det inte var värre än så, och det är tack vare de anställda, säger Michael.
Med sig ut ur utbrändheten, eller utmattningsdepressionen, hade han dessutom en sundare inställning till arbetet.
– Jag funderade mycket när jag var sjuk. På hur man kan jobba, och att man inte klarar allt själv.
2016 kom en vändpunkt i företaget när vännen och kollegan Philip Appelqvist klev in som delägare. Omsättningen accelererade rejält och på drygt fem år har antalet anställda ungefär tredubblats.
2016 kom en vändpunkt i företaget när vännen och kollegan Philip Appelqvist klev in som delägare.
– Jag letade först efter en arbetsledare som kunde avlasta. För det är den tuffa delen i det här, att man har en massa anställda – som i sin tur har familjer som ska ha mat på bordet. Det är ett tungt ansvar att bära själv, säger Michael.
När Philip kunde tänka sig att gå in som delägare, var valet självklart.
– Det har känts jätteskönt att gå in i det här med en person man känner väl och litar på.
Företaget växlade upp rejält. Med konjunkturen i ryggen gick omsättningen stadigt och i rask takt uppåt, likaså resultatet.
– I början var det lite tufft. Jag var inte beredd på hur mycket ansvar och arbete det innebar att ha många anställda. Och hur viktigt det är att gruppen funkar. I dag gör den det, alla ställer upp för alla och det finns en bra energi.
Michael Brucesson och Philip Appelqvist driver öns mest framgångsrika företag, enligt Dagens Industris prestigefulla lista över landets Gasellföretag. För dem själva är "Gasellen" en klapp på axeln och ett kvitto på lönsamt – och skötsamt – företagande. "Men det har varit en jäkla resa", säger Philip (till höger i bild).
Men även Philip har haft problem med att hitta en balans mellan jobb och privatliv.
– Min fru har varit nära att lämna mig – två gånger. Det var först den senaste gången som jag på riktigt förstod hur illa det var.
Han kan inte svara på hur mycket han jobbade. Det är lättare att räkna tiden han faktiskt var hemma med sin fru och deras tre små barn.
– Jag har kanske fem vab-dagar totalt på tre barn. Så min fru har dragit det stora lasset. Jag tror att det är ett syndrom för många i branschen. Men jag har blivit mycket bättre, tack vare att frun sa ifrån. Jag hade inget val.
– I efterhand har det varit enkelt att se vad som faktiskt betyder mest, fortsätter Philip.
Numera bokar han in tid i kalendern, fasta dagar varje vecka. Som att på onsdagar är det motocross med sonen.
– Jag har fått en distans till jobbet och insett vad som är viktigt. Arbetsplatsen går inte under för att jag inte kommer klockan sju – varje morgon. Nu kan jag prioritera att ta minstingen till förskolan åtminstone en dag i veckan.
Det blir också en form av egentid för honom själv. Något som är viktigt i de flesta förhållanden.
– Min fru har sin ridning. Men som hon säger till mig ibland, så har jag ingen hobby. Jobbet är min hobby. Men istället har vi bestämt att jag inte får prata i jobbtelefonen efter att jag stigit in genom dörren hemma.
Troligtvis kommer den där balansen mellan arbete och privatliv aldrig att infinna sig, resonerar Philip krasst.
– Ibland gör det ont. Men det är jäkligt kul också. Jag har alltid jobbat med det här, med maskiner, och kommer alltid att göra det.
Men man kan alltid ha just det som ett nytt mål. För efter att de äntligen kammat hem den där åtråvärda Gasellen, känns det redan lite tomt igen, konstaterar de båda affärskompanjonerna.
– Det är väl det som är fokus nu och framåt, att hitta en balansgång för hur mycket jobb man ska ta på sig. Men det är inte så lätt när man inte vet hur det ser ut nästa månad, och nästa. Just nu ser det väldigt bra ut, men man måste hela tiden ha koll på allt som händer runt i kring, säger Michael Brucesson.