Vall kvarn har funnits sedan 1937. I början av 70-talet tog Åke Pettersson över verksamheten av sin far, Karl-Evert Pettersson. Då hade tiderna redan börjat förändras i takt med att jordbruksföretagen blev färre men större.
När Åke nu lägger ned, är det på övertid, menar han själv. Kvarnen har inte varit lönsam på flera år, kanske tio. Och innan dess var det tuffa tider, där investeringar och en expandering aldrig varit möjlig.
Ändå har Åke Pettersson, som hunnit fylla 78 år, lyckats hålla sin kvarn vid liv.
När GT besöker kvarnen sitter Åke Pettersson på sitt kontor med Mats Ekeroth – en av många sockenbor med gamla minnen från kvarnens glansdagar.
– Jag tycker är otroligt att du har överlevt. Det talar för att du ändå har lyckats anpassa dig efter samhällets utveckling, eller hur Åke?
Visst har han gjort det, men inte med några direkt drastiska åtgärder. Det handlar bara om att minska utgifterna, enligt Åke Pettersson själv.
– Annars har jag inte varit bra på att hänga med. Något dator har jag vägrat skaffa. Telefon hade vi – tills den slutade att fungera.
Men i slutet av 60-talet hände något som fick Åke att göra en stor förändring som skulle komma att ändra riktning helt. En ny vetesort, "Werla", introducerades på marknaden, vars mjöl hade en benägenhet att klibba fast.
– Jag var så arg för att mjölet klistrade sig fast i rören och de var omöjliga att rensa. Jag tog en hammare och slog sönder alltihop. Då fick jag övergå helt till foder, och så har jag fortsatt sen dess.
På onsdagen sålde han de allra sista säckarna.
– Det har varit kul att ha hästfolket som kunder, jag kommer att sakna samtalen när de kommer förbi. Till skillnad från bönderna hade de alltid tid för att prata.
Vännen Mats Ekeroth är bara en av många som vuxit upp i Vall och som kan vittna om betydelsen av kvarnen. Precis som för honom är det många av dem som har "vägarna förbi", för en kopp kaffe.
Än så länge vet inte Åke vad som kommer hända med kvarnen. Kanske säljer han den. När gamla vänner, arbetskompisar och tidigare kunder, kommer de fortfarande vara välkomna till Åke som inte tackar nej till en pratstund.
– Jag har funderat på om man kanske ska sätta uppe en ny skylt här utanför. "Pratkvarn" skulle det kunna stå, han är kvar ett tag till, säger den numera pensionerade kvarndrängen med ett brett leende.