Anders Lindholm har titeln planeringsstrateg på Region Gotland.
Expropriation, det vill säga tvångsövertagande av ett markområde, är ett ingrepp i äganderätten och därför ofta omdiskuterat. Myndigheter, regioner och kommuner måste ansöka till regeringen om att få ta till detta tvångsmedel och gotländska ansökningar är sällsynta.
Men nu kan en vara på gång. En föreslagen expropriering låg på regionstyrelsens bord i december, men remitterades då till tekniska nämnden respektive miljö- och byggnämnden inför beslut.
– Egentligen är det främst tekniska som har fackmännen på det här området, så vi vill ha in deras kunskaper. Men även miljö och bygg när det gäller framtida användning av fastigheten, förklarar planeringsstrategen Anders Lindholm.
Även om det här går hela vägen till ett tvångsövertagande lär det bli ett ovanligt lugnt sådant. Det verkar nämligen inte vara någon som vill göra anspråk på den aktuella fastigheten; Vall Hardings 1:7.
Här låg tidigare Södervägs brädgård – ett namn som blir lite förvirrande, men den dåtida industrin flyttades från Visby till Vall 1952. De läsare som känner igen titeln vet att denna plats brukar kallas för Gotlands mest förorenade, främst på grund av det giftiga impregneringsmedlet kreosot.
Efter verksamhetens konkurs står denna fastighet helt utan lagfaren ägare.
– Exakt, den är helt övergiven och inte önskvärd hos någon. Så det är egentligen bara en teknikalitet när vi vill göra en expropriering av den, säger Anders Lindholm.
1956 började Södervägs brädgård impregnera bland annat telefonstolpar och slipers med kreosot. Arbetet fortsatte till slutet av 1990-talet.
Denna teknikalitet är dock viktig i sig. Det handlar inte om att Region Gotland ska ta på sig kostnaden för saneringen som väntar – utan om att slippa den.
Saneringskostnader hamnar i första hand på den som gjort sig skyldig till själva utsläppet. Om ingen sådan står att finna, till exempel när verksamheten konkursat och försvunnit för flera decennier sedan, kan dock staten gå in och ta notan. Men för att Naturvårdsverket ska kunna besluta om sådana statliga medel måste objektet ha en ägare; därav det planerade övertagandet.
Region Gotland har samtidigt tvekat inför detta, då man velat försäkra sig om statens inställning först.
– Nu har Naturvårdsverket redan beviljat nästan 15 miljoner för förberedande åtgärder. Det är ingen garanti, men en stark indikation på att man sedan kommer ta själva saneringen också.
Vad den – sannolikt – statliga notan landar på i slutändan finns inga aktuella uppskattningar kring.
– Men det kostar alltså uppåt 15 miljoner bara i första skedet. Slutkostnaden kan nog bli flera gånger högre, tror Anders Lindholm.