Kanske är det uppmärksamheten kring Palmeutredningen, kanske bara en släng av lappsjuka, som får Klas Eklund att höra av sig till redaktionen med en inbjudan till fritidshuset i Valleviken, där han spenderar en hel del tid året runt. Han öppnar ytterdörren till tonerna av klassisk musik och hundskall. Den dansk-svenska gårdshunden Svea, tar sin storlek till trots uppgiften som vakthund på största allvar.
– Det är väldigt mycket hund i ett behändigt paket, säger Klas Eklund.
Under 80-talet jobbade nationalekonomen Klas Eklund i regeringskansliet som rådgivare åt s-regeringen. Men till skillnad från många andra socialdemokrater, som historiskt haft en förkärlek till Gotland, blev han deltidsgotlänning först för några år sedan.
– Min enda gotländska erfarenhet är annars Almedalen. Jag var med på Socialdemokraternas allra första ekonomisk-politiska seminarium 1981. Så numera kallas jag Almedalsveteran i såna där sammanställande artiklar, säger Klas Eklund och dukar fram te från Kränku och gotländska blåbärsmazariner.
Det var inte politiken som fick Klas Eklund att köpa hus i Valleviken, utan den för den yngre generationen betydligt mer kända sonen Sigge Eklund, som några år tidigare hade köpt hus 500 meter bort.
–Det var inte riktigt planerat, men det här huset råkade bli till salu. Så vi har ett Eklundkluster här på sommaren.
Huset i Valleviken har också blivit en plats dit Klas Eklund åker för att få arbeta ostört under långa arbetsdagar. Är hunden Svea med som sällskap varvas skrivandet med hundpromenader.
– Jag skriver två stora rapporter. En skatterapport, ett förslag till en stor skattereform, för finansdepartementet. Den andra är Omstartskommissionen. Det är råd och dåd om hur vi ska få fart på Sverige efter den här krisen.
Intresset för ekonomi gick via politiken. Som 16-åring var Klas Eklund utbytesstudent i USA ett år, en tid präglad av Vietnamkriget, morden på Robert Kennedy och Martin Luther King. Det fick Klas Eklund att väl hemma engagera sig politiskt. Med Marx ord, om vikten av att förstå det ekonomiska systemet för att kunna förändra samhället, färskt i minnet började han plugga ekonomi. Så småningom gick Klas Eklund med i socialdemokraterna och började under Kjell-Olof Feldts tid som finansminister på finansdepartementet och senare i statsrådsberedningen åt Olof Palme.
– Det är inte så många som får frågan av en statsminister att komma och jobba med honom, dessutom av den statsministern. Klart man tar chansen, säger Klas Eklund.
Under flera år jobbade han nära statsministern, som rådgivare och talskrivare och han blev bland de sista att träffa honom i livet.
– Jag satt i rummet bredvid Palme och var den sista kvar när han sa hejdå den där fredagskvällen, berättar Klas Eklund, som senare på natten väcktes av telefonen och fick dödsbudet.
Han blev inte förvånad över beskedet att Palmeutredningen läggs ned och hoppas att det nationella trauma som mordet innebar nu ska släppa och att Palme ska kunna diskuteras som politiker i större utsträckning än tidigare.
– För mig och min generation var Olof Palme oerhört betydelsefull. Han dominerade svensk politik i decennier, på ett sätt som ingen kan göra i dag. Han var en "doer", han hade händerna i myllan, under 50-, 60-, 70- och 80-talet var han med och rotade i allt. Samtidigt var han en visionär och den förste mediepolitikern, som dompterade både medierna och motståndarna, säger Klas Eklund.
– Han hade en talkonst som var glimrande och som samtidigt var polariserande.
Efter mordet fortsatte Klas Eklund att arbeta för Ingvar Carlsson, men när Kjell-Olof Feldt avgick som finansminister 1990, lämnade också Klas Eklund.
– Det var ett svårt val och jag har undrat om jag gjorde rätt, men psykologiskt och själsligt var det rätt. Men det har kliat i fingrarna.
Strax efter millennieskiftet lämnade Klas Eklund även partiet.
– Det är inte för att jag ogillar partier, men det är skönt att slippa stå till svars för ett färdigt paket med åsikter. Det ger mig större intellektuell frihet. Men mina värderingar har inte påverkats. Jag befinner mig i det tråkiga grå socialliberala mittfältet, säger Klas Eklund, som på 80-talet var framträdande i den så kallade "kanslihushögern", högerfalangen inom socialdemokratin.
I början av 90-talet genomfördes det som har kallats "århundradets skattereform" och som bland annat rörde marginalskatten.
– Den var oerhört omfattande, men sen har man tagit en rad mindre beslut, 600 tror jag att det är. En del har varit bra, annat inte. Samtidigt har omvärlden förändrats.
Då fanns Klas Eklund med i utkanten. Nu sitter han vid matbordet i Valleviken och skriver på ett utkast till nästa stora skattereform.
– Det som utmärker Sverige är att vi har en hög skatt på inkomster och extremt låg skatt på ägande, säger Klas Eklund och rabblar exempel.
– Lägger man ihop alla de här problemen kan man hävda att det är dags för en större skattereform, och det står ju faktiskt också i Januariavtalet.
Utmaningen ligger i att se till helheten.
– Det är både spännande och knöligt, för allt hänger ihop och om man ändrar på ett ställe så påverkar det andra delar.
Det gäller helt enkelt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
– Jag är villaägare, men inte bara, jag är också pappa, blivande pensionär, pensionsparare, arbetande.
Ämnet tangerar uppdraget i Omstartskommissionen, som handlar om att hitta vägar ut ur coronakrisen.
– Ur ett professionellt perspektiv är det jätteintressant när nya hot och möjligheter dyker upp, samtidigt dör människor. Går vi tillbaka så har kristider gett oss ekonomer nya kunskaper. Den här krisen kommer också att föra med sig nya förhållningssätt och insikter. Exakt vilka de är vet vi inte än.
Med åren har han börjat se världen mer i gråskala än i svartvitt, men engagemanget för samhällsfrågorna finns kvar.
– Jag har varit en social ingenjör. En ekonom använder den ekonomiska kunskap som han har för att, som jag uppfattar det, förbättra samhället.
I sommar fyller Klas Eklund 68 men några planer på att sluta arbeta har han inte.
– Jag tror att jag skulle få lappsjuka av att gå och göra ingenting och jag tycker att jag har en del kvar att ge. Det viktiga är att inte sluta vara nyfiken det finns alltid nya problem att lösa, nya uppgifter att ta sig an.