- Jag har alltid varit ganska rastlös av mig. Men nu när jag är på semester, och dessutom har fått en liten dotter, har jag inga problem med att koppla av, säger Jonas Strandberg.
I juli var han och hans team med om vad som kan vara ett vetenskapligt genombrott. Men GA träffar honom i en lugnare miljö.
För tillfället har Jonas och hans sambo Sara bytt den hektiska forskartillvaron mot att måla sommarstugan i Valleviken och mysa med ettåriga dottern Mira. Till vardags bor de i Genève och jobbar på världens största partikelfysiklaboratorium, Cern.
Jonas är 35 år och uppvuxen i Visby. Ända sedan gymnasiet har fysiken varit hans grej. 1998 åkte han för första gången till Cernlaboratoriet på ett sommarjobb. 2007 flyttade han och Sara ner till Geneve för att forska där på heltid.
Ett genombrott
I juli stötte Jonas Strandberg och hans forskarteam på något mycket oväntat.
Det handlar om Higgs-bosonen, en elementarpartikel med vars hjälp forskarna kan förklara hur andra partiklar får sin massa, eller enklare uttryckt - hur världen får sin substans.
- Vi jobbar med att hämta data från partikelacceleratorn, och de data vi har fått visar att den här elementarpartikeln kan finnas.
Vad betyder det om den finns?
- Det är lite som att bekräfta Einsteins relativitetsteori.
- Det är beviset för en av de mest fundamentala teorierna vi har om universum. Om Higgsbosonen inte skulle finnas, ja då får vi helt tänka om, säger Jonas med ett leende.
Det är första gången någon forskare kan påvisa tecken på Higgsbosonens existens. Hur känns det att få vara med om ett sådant genombrott?
- Det är väldigt häftigt. Redan på 60-talet konstaterade man att den här partikeln kunde finnas, och man har letat efter den sedan dess, säger Jonas.
Först vågade han knappt tro att det var sant och att resultaten stämde.
- Det är förstås en väldigt spännande upptäckt, men man tänker direkt - kan det verkligen stämma?
- Det första vi gjorde var att köra experimentet två-tre gånger till för att försöka utesluta andra förklaringar. Sedan gick vi ut och sa att vi observerat det här.
Målet i sikte
Fortfarande har forskargruppen inte samlat in tillräckligt med data för att kunna vara säkra på att det verkligen är Higgsbosonen de hittat.
- Vid årsskiftet kommer vi att ha svaret. Det kändes länge som att leta efter en nål i en höstack, men nu är målet i sikte.
Är det svårt att förklara för släkt och vänner vad du jobbar med?
- Mina föräldrar försöker förstå, men det är inte så lätt, säger Jonas.