Enligt registren ska det finnas 111 djurgravar på Gotland, där djuret har dött av mjältbrand. Gravarna är gamla, men mjältbrandsbakterien är motståndskraftig och kan leva i mer än 100 år. För att smittan inte ska spridas måste gravarna lämnas orörda.
I gamla noteringar finns namnen på de gårdar där djuren grävdes ned, men inte var gravarna finns.
Förra veckan gick LRF på Gotland ut med en efterlysning till alla lokalavdelningar där man bad om hjälp med att "höra runt" med äldre personer som skulle kunna veta var gravarna finns.
- Det grävs mycket på Gotland. Nu när det också ska grävas för fiber är det bra om lantbrukarna är medvetna om vad som finns på deras marker, förklarar Ulla Johansson, som är regionchef för LRF på Gotland.
Tomas Nygren i Källunge, som är ordförande för Källunge-Vallstena LRF-avdelning, fick napp direkt när han började söka efter de två mjältbrandsgravar som, enligt registren, finns i socknarna:
Källungegraven kunde Tomas Nygrens egen pappa peka ut. En häst som dog i mjältbrand 1916 grävdes ned i ett änge. Omkring den platsen fanns det förr en inhägnad.
I Vallstena skulle graven finnas vid Hägvalds. Här tog Tomas hjälp av Sven Liljeström, 87 år, som var lantbrukare vid Hägvalds i många år.
Vaga minnen
Sven hade vaga minnen av att det hade varit något särskilt med ett djur som begravdes på granngården i slutet av 1930-talet, eller på det tidiga 40-talet. Han tog kontakt med Gunnar Johansson i Flen, som växte upp på