Erik Franzén och Camilla Wiman på den inglasade farstukvisten med pardörrar, som nu renoveras.
I det som i folkmun kallas för ”ko-kurvan”, i Vallstena, ligger ett grönt hus lite dolt av ståtliga lönn- och askträd. Husets vackra men förfallna framsida syns inte alls från vägen. Men att huset är övergivet har inte undgått någon som slängt en blick på det.
I snart trettio år har huset stått orört. 1995 åkte den dåvarande ägaren till lasarettet och återvände aldrig hem. Sedan dess har ingen bott där.
För två år sedan såldes huset, men köparna rörde aldrig huset och i somras lades det ut på marknaden igen. Erik Franzén som är uppvuxen i socknen har besökt huset många gånger. Som barn brukade han springa där för att samla pant.
– Alla som har pratat om det här huset har sagt: ”Det ska bara rivas”. Men det är inget fel på det. Jag tror att de säger så eftersom det spökar, säger Erik och ler.
Sedan juli tillhör huset honom och sambon Camilla Wiman. Planen är att renovera bostadshuset för långtidsuthyrning.
– Vi köpte det som en pensionsförsäkring. En investering, säger Camilla som i åtta år har bott tillsammans med Erik, i ett hus som han äger, i grannsocknen Källunge.
– Nu ville vi äga något tillsammans, säger hon.
Huset är byggt 1922, men grunden är troligtvis från 1800-talet, liksom bakstugan. Att huset var rejält slitet, visste Erik och Camilla när de skrev på köpekontraktet.
I mobilen visar de bilder på flera fantasifulla ”reparationer”. En av deras favoriter, som de skrattar åt, var avloppsröret som invändigt stagades upp av en gammal vodkaflaska.
– Men stommen på huset är inte alls rutten. Den är faktiskt väldigt bra fast det har stått obebott i 30 år, säger Erik Franzén.
På gården finns även en äldre bakstuga och en stor ladugård, som inhyst mjölkkor fram till år 2005. Paret har planer för alla byggnader. Erik har svårt att hejda sig när han vill berätta om den framtida upprustningen.
– Ni kan nästan förstå vem som är gasen och bromsen i det här va?, säger Camilla skämtsamt.
Erik Franzén visar ugnen i bakstugan. ”Här kan vi göra i ordning så att man kan baka pizza”, säger han.
När Helagotland besöker huset har paret haft tillträde i ungefär fyra veckor och en hel del är redan åtgärdat. De har tagit hjälp med vissa saker, som spackling och målningen invändigt, eftersom de båda jobbar heltid. Erik driver Källunge verkstad och Camilla jobbar på kontor i Visby. Men på kvällarna och helgerna åker de till sitt renoveringsobjekt. Ibland hjälper familjens tre barn också till.
– Det här är mycket roligare än att fixa hemma, säger Erik och Camilla fortsätter:
– Här kan vi åka hem när vi vill. Vi behöver inte leva i renoveringen.
För att hålla renoveringsbudgeten på 300 000 kronor har Erik Franzén och Camilla Wiman letat begagnade vitvaror. Spisen fyndades för ett par hundra kronor.
Budgeten är begränsad och för boningshuset är den satt till 300 000 kronor. Det kan gå vägen enbart eftersom släkt och vänner är elektriker, finsnickare och grävare, samt att paret själva kan göra en hel del.
– Vi har ett väldigt bra kontaktnät, konstaterar Camilla.
För att hålla budgeten har de åkt kors och tvärs över ön för att hitta begagnad inredning och vitvaror. I ladan står ett komplett kök, fyndat för 2 000 kronor på Facebook, och väntar tillsammans med en spis för ett par hundralappar. Kylen och frysen skänktes, eftersom den behövde en ny termostat.
Paret försöker att återanvända det mesta i huset, som går att använda. Fönster, lister och foder har plockats bort för att slipas, målas och sättas tillbaka. I de flesta rum gömmer sig brädgolv under slitna plastmattor. Nu ska golven slipas och få extra isolering.
– Jag blir verkligen taggad när jag har en visuell vision framför mig, säger Camilla.
Erik Franzén och sambon Camilla Wiman renoverar mycket själva för att hålla nere kostnaderna.
Deras tidsplan är, liksom budgeten, ganska snäv. Inom ett halvår vill de ha boningshuset klart. De väntar dock på godkännande för att bygga en avloppsbrunn, vilket är det som de tror kan ta längst tid att få klart.
– Tanken var att jag skulle lägga ny papp på taket och fixa plåttaket, men det går inte med det här vädret, säger Erik och pekar missnöjt ut genom fönstret där regnet färgar himlen grå.
Camilla och Erik har hört många säga att huset borde rivas och visst var det väldigt nedgånget och slitet, men nu lyser bygglamporna genom fönstren på kvällarna.
– Alla grannarna är jätteglada över att det händer något här. Nu när de ser att vi har börjat fixa här så kommer de förbi, säger Camilla.
Camilla Wiman i ett av rummen i den gamla bakstugan. I Hemnet-annonsen hade mäklaren inte publicerat några bilder från den delen av huset. ”Du kanske förstår varför”, säger hon och pekar på utvikningsbilderna, från 60-talet, som sitter på alla väggar och tak.
Sovrummet på övervåningen hade aldrig ens målats eller tapetserats förrän Camilla och Erik fixade det.