Möbelsnickaren William Liljeblad föredrar att rita sin design på papper, före olika datorprogram som används av många i hans bransch idag.
Med låga ben och ett generöst vinklat ryggstöd liknar William Liljeblads stol "Almis" kanske mer en fåtölj. Designen är inspirerad av 50- och 60-talets klassiska och funktionella stil.
Förlagan till stolen ritade och tillverkade han redan under studierna på öländska Capellagårdens möbelsnickarlinje som han avslutade 2018.
– Jag hade en liten "crush" på den stilen, just då, och jag tyckte att det såg kul ut att tillverka. I min design har jag velat få in element från den epoken, som rundade möten och en "svävande" sits – flätad av papperssnöre, säger William.
Efter att ha utfört gesällprov på Capellagården 2018 flyttade William, som är uppvuxen på Gotland, tillbaka till ön och började arbeta som snickare på Gotlands Snickeri i Barlingbo.
– Jag trivdes bra där men ville ändå testa att starta eget företag och bygga upp min produktion av stolar. Så hade jag turen att få hålla till hos min vän och kollega Arvid Renard.
Det var också då som idén om att använda sig av virke från almsjuka träd, kom till. Arvid Renard, som William delar verkstad med sedan ett år, har varit en stor del i att verkstaden har almvirke.
Arvid Renard med en av sina svarvade skålar, gjord av alm från Vallstena.
Från deras verkstad i Vallstena är det inte långt till det som av många beskrivs som almsjukans epicentrum på Gotland. Almbeståndet här är stort och troligtvis är det därför som Vallstena med omnejd var tidigt att drabbas när sjukdomen upptäcktes på Gotland i början av 2000-talet.
– Vi hämtar upp stockarna och tar hand om allt själva. Det tar lång tid tills träet torkat så att det går att jobba med, så det gäller att hela tiden ha processen igång, säger Arvid.
På Gotland avverkas almträd för att förhindra spridning av almsjukan. Virket blir till flis och barken måste eldas upp för att inte almsplintborrens ägg ska överleva.
– Om man nu ska producera nya prylar är det väl bra att ta tillvara de träd som nödfälls, tänker jag. Förutom att almträ är fint och starkt, är det ett trevligt träslag att jobba med. Det har dock en nackdel, det luktar lite skarpt när man bearbetar det. Den fräna lukten försvinner dock innan stolarna lämnar verkstan, säger William.
Verkstaden finns i Vallstena och delas med svarvaren Arvid Renard. Tillsammans tar de sjuka almar tillvara och sågar bräder som används i deras finsnickeri.
Det senaste året har fokus legat på att klurat på vilka förbättringar som kan göras, som hur konstruktion och tillverkning kan förenklas utan att designen blir lidande. Nyligen satte produktionen igång, med hjälp av de fräsmallar och fixturer han byggt för att effektivisera tillverkningen.
Fräsmallar är en viktig del för att tillverkningen av stolen ska bli mer tidseffektiv.
– Målet är att det ska ta en vecka att tillverka en stol. Det är dock en bit kvar innan jag är där. Leveranstiden är dock längre eftersom effektiviseringen i produktionen bygger på att delar till flera stolar görs samtidigt.
Trots att William egentligen inte kommit igång ordentligt med marknadsföring, tror han att det kommer att lösa sig, med det också.
– Jag har fått fin respons på stolen och jag ser fram mot att utveckla företaget och formge flera möbler i framtiden.
För ungefär ett år sedan, efter fem år som anställd på snickeri, bestämde han sig för att starta egna bolaget Liljeblads Möbelsnickeri.
Med andra ord kan det bli fler möbler av de almsjuka träden. I slutändan är det tillgången på lokalt material som fäller avgörandet. Men William tror och hoppas att användandet av de nödfällda almarna tillför en ytterligare dimension till intresset för "Almis".
– Jag tror inte att Gotland är den främsta marknaden, även om det såklart vore kul att sälja här med. Jag hoppas att stolen ska tala för sig själv. Att man vill köpa den för att man gillar designen, säger han.