– Det har känts så värdefullt. Det är det här livet som man har. Varför ska man konsumeras av det som bara ger pengar, säger Susanne Rehnström.
Hon beskriver det som helt olika världar. Lantlivet i Vamlingbo och stadslivet i New York.
– Energin i den staden är verkligen pulserande. Det känns som att man kan åstadkomma vad som helst där, om man vill ligga i, säger hon.
Men efter 20 år på Manhattan kände hon en längtan efter stillhet och tänkte sig först ett lantställe utanför storstaden, på amerikanska västkusten eller i Texas. Men det blev Gotland.
– I Sverige har jag ändå vuxit upp, gått i mulleskola och lärt mig lite om djur och natur, berättar Susanne Rehnström.
Hon köpte sitt sommarhus osett för ett par år sedan. Nu är hon folkbokförd i Vamlingbo och lägenheten i East Village är uppsagd. Bohaget, som mest består av kläder och skor, är på väg med båt över Atlanten.
Numera går hon över till granngården Bonsarve i gummistövlar och arbetsoverall, varje dag.
– Det är jätteroligt med all ny kunskap och jag ser fram emot att köra balar till sommaren igen, säger Susanne Rehnström.
Från början ville hon bara återgälda lantbrukaren Per-Olof Hansén, som hade hjälpt henne efter husköpet. Men under coronaåret fortsatte hon att vända hö, stängsla in hagar, plöja inför sådden, mala foder på loftet och sköta om djuren.
– När den här pandemin börjar släppa taget får jag se hur jag ska göra då. Men jag vill inte tillbaka till det där drivet, säger hon och minns de senaste åren.
Hennes New york-baserade företag sålde i hela världen och hon jobbade mot olika tidszoner, samtidigt hade modebranschen förändrats efter finanskrisen och med digitaliseringen.
– Jag kände att det inte alls var roligt. Alla sprang i ett stort ekorrhjul och alla jagade på. Så jag började känna att det inte var genuint utan bara ett stort hjul som skulle knuffas runt, men till vilken nytta, frågar hon sig.
Hon hade redan skalat ner verksamheten när covid-19 började spridas och flera kundmöten avbokades. Hon åkte ändå på en säljresa till Paris i mars. Då blev det en pandemi och hon tog sig hit.
– Det kändes farligt och jag ville absolut inte resa mer, säger hon.
I april var coronafallen på Gotland ännu få men i New York ökade dödstalen.
– Mina anställda fick jobba hemifrån och jag höll kontoret igång till slutet på juli. Sedan fick jag stänga lokalen och säga upp dem, för det kommer inte gå över. Företaget finns kvar, det sköts ju bara av mig här med en dator, säger Susanne Rehnström.
Hennes flygavgångar blev inställda och framflyttade gång på gång, tills hon inte längre ville hem.
– Att göra en stor förändring i livet tar tid. Tanken har funnits under flera år, men det var i våras som jag verkligen kände att jag vaknade till liv. Ett par månader senare kom hjärnan ikapp känslan och jag bestämde mig att ta steget fullt ut, säger Susanne Rehnström.
Hon är nöjd med arbetspassen på lantbruket, grönsaksodlingarna i trädgården och cykelturerna till gårdsbutiken. Även om hon saknar storstadslivet ibland.
– Jag känner mig tacksam att jag har den erfarenheten och de minnena. Det blir en sentimental sak, när jag följer kompisar på instagram stories och ser att de sitter på en rooftop och tar en drink, säger hon.
– Men vi tar ju ett glas dricke i pannrummet ibland, säger Per-Olof Hansén och hon instämmer med ett skratt.