"Här har vi en bild där tornen är med, när de fortfarande fanns", säger Susanne Rehnström och visar ett fotografi på henne själv för 20 år sedan, när tvillingtornen fortfarande var en del av stadens skyline. Hon flyttade därifrån för något år sedan och bosatte sig på Gotland.
– Då var jag på väg till ett jobb som stylist för en hårkampanj som skulle göras, berättar Susanne som sitter i sitt hus i Vamlingbo och går igenom en låda med bilder från sitt liv i New York.
Hon bor då i Brooklyn sedan två år tillbaka och har tagit tunnelbanan in till Manhattan. Från 14:e gatan tar hon en taxi till 19:e gatan där fotostudion finns.
– När man åker sjätte avenyn så ser man World Trade Centre i backspegeln, för det ligger rakt ner därifrån. Och då såg jag att det var något som hade hänt i tornet. Det var rök och jag tänkte att det måste vara en gasläcka och en explosion, berättar Susanne.
Terrorister har kapat ett passagerarplan som har styrt rakt in i det norra tornet. När Susanne kommer till jobbet ser hon på nyheterna hur ett annat plan närmar sig det södra tornet. Hon har tagit hissen upp i en skyskrapa flera kvarter därifrån, för att börja arbetsdagen med fotografer och modeller.
– Jag minns att jag stod och tittade med hela teamet på tv:n. Hur vi ser planet köra in i tornet. Senare ser jag också hur de rasade ner på tv-skärmen.
Explosionen när United Airlines flight 175 träffar det södra tornet runt sextionde våningen varifrån flygbränslet, elden och röken sprider sig i byggnaden som till slut kollapsar.
Hon, de andra i rummet och större delen av världen ser den direktsända terrorattacken.
– Det var surrealistiskt. Jag var rädd samtidigt och de sa på nyheterna att det är åtta till plan som är utsända på attacker. Jag väntade på att det skulle komma jaktplan insvepande, jag fattade inte vad det var riktigt, berättar Susanne.
Modellerna gråter, fotografen är upprörd och en art director har precis kommit till jobbet.
– Hon hade stort krusigt hår och kommer in i studion och är helt förvirrad. Hon har jättemycket små pappersbitar, som om någon har slängt konfetti på henne, i hela håret. Hon hade klivit på tåget där nere och var alldeles förskräckt, säger Susanne.
Flera är i chocktillstånd. Andra är i beredskap.
– Jag kommer ihåg att jag frågade vart det finns ett "bombshelter", ett skyddsrum som det finns i Sverige, och då förstod jag att det inte fanns något. Vart går man då? Jag tänkte att det var krig, nu kommer det komma krigsplan och släppa bomber, säger hon.
De är kvar i lokalen i timmar. Nyhetssändningarna fortsätter. De försöker arbeta. Telefonlinjerna slutar fungera. Kollektivtrafiken står still. Till slut går hon hem till Brooklyn över en av broarna.
– När man kom ut på gatan så var det horder med folk som bara vandrade. Inga bilar utan folk som gick bara, säger hon.
Väl hemma känner hon sig ändå inte säker.
"Det var så många människor som satte livet till på ett sådant sätt, det är verkligen jättesorgligt", säger Susanne Rehnström som var på Manhattan under terrorattacken.
– Minns att jag hade på tv:n dygnet runt. Och det var president Bush då och han ingav inget hopp alls, men däremot fanns det tv-ankare som det kändes tryggt att höra på, säger Susanne.
Staden stängs ner och området spärras av. Hon stänger in sig i sitt hem.
– Jag tror att det nästan tog två veckor innan jag åkte in till Manhattan igen. Jag var jätterädd i början, för allt faktiskt. Så jag var ledsen och grät och sov och åt nudlar, men gick inte ut. Jag var ju rädd att lämna lägenheten, berättar hon.
När hon vågar sig ut är hyllorna i affärerna tomma och det finns inga uppdrag att jobba med. Säkerhetsåtgärder sätts in. Susanne minns att soptunnorna tas bort från tunnelbanan och vid entréer till byggnader införs väskröntgen, metalldetektorer och id-kontroller som fortfarande är rutin. Vid flygplatserna skärps säkerheten ytterligare. Vätskor och vassa saker får inte längre tas med och såväl passagerare som tullpersonal reagerar när någon ser ut att ha liknande bakgrund, religion eller utseende som flygkaparna.
– Jag vet ju från kompisar som kom från exempelvis Indien, att det inte var trevligt att gå igenom tullen när de skulle in i USA. Det var en upphöjd rasism efter det här. Det var flera saker som hände med taxiförare också, om du hade huvudbonad så sågs du som terrorist. På senare tid tycker jag att det känns som att rasismen är högre överallt, för alla. Då började de bli utpekade, säger Susanne.
På platsen för terrorattacken, som nu har ett minnesmonument, pågår släckningsarbetet i månader.
Minnesplatsen Memorial Plaza, där tvillingtornen en gång stod och där namnet på alla de som dog kommer läsas upp av en familjemedlem under ceremonin i kväll.
– Det tog lång tid innan jag åkte dit. Det var så otroligt sorgligt och det är ju en gravplats, fortfarande, för människor. Jag var inte där och tittade förrän flera år efter. Det kändes så aktuellt ändå, utan att vara där. Man tänkte på det som hade hänt alla människor där och man försökte verkligen sätta sig in i att behöva hoppa ut från ett fönster, för att du håller på och brinner upp. Och det är jättesvårt att förstå, att man hellre hoppar. Likaså bilden av den här rökmassan som kom och människor som sprang för livet för att kunna andas, säger hon.
Nästan 3 000 personer dör i terrorattacken. Den islamistiska och militanta gruppen Al-Qaida tar på sig ansvaret och dess ledare blir världens mest jagade person. USA startar två krig, i Irak och i Afghanistan. Fånglägret Guantánamo byggs och lagar för massövervakning införs. Usama bin Laden dödas i Pakistan tio år efter attacken. Många fler har dödats, torterats och fängslats i kriget mot terrorismen sedan den 11 september 2001.
– Det känns som att det är väldigt länge sedan. Det har varit så många turer, fram och tillbaka och jag tänker inte så mycket på det, utan jag tänker mer på att det hände och de faktiska människorna som drabbades av det. Att det kunde ske, säger Susanne.
Susanne Rehnström hemma i Vamlingbo där hon letar igenom en låda med gamla New York-bilder, som nyligen har kommit med ett försenat flyttlass från hennes tidigare storstadsliv som stylist och modeagent.
I lådan med fotografier finns bilder på henne där tvillingtornen fortfarande står i bakgrunden. Hon minns attacken som förändrade världen, men tycker att staden ändå återgick till att bli ungefär densamma.
– Det känns som att det är människorna som gör den staden och det fortsatte att vara en "meltingpot", med en mångfald av människor.