Efter en höst och vinter med det mödosamma arbetet att rensa tjärfylld ved från sand, jord och död ved så var det äntligen dags för arbetslaget att tända Gotlands nyaste och sydligaste såide i lördags. Under den gångna veckan har faitviden packats enligt konstens alla regler och strax för klockan nio i lördags återstod det bara en liten detalj innan tändningen. De små under jorden skulle ha sina mutor så att de inte ställer till med något otyg under själva bränningen.
– Vi har pratat med di sma och de har fått lite mat och dryck, sånt som de tycker är gott, mer vill jag inte säga för det är hemligt, berättar Torbjörn Björkegren.
Så de är nöjda och på gott humör nu?
– Jo, de sa att de var det och de hoppas också på mycket tjära.
Såidet kommer troligtvis att brinna till och med tisdagskvällen – kanske ända till onsdag, tror Kenneth Winarve.
– Ett vaktschema är upprättat och två personer kommer att bevaka tjärbränningen dygnet runt.
Prick klockan nio tog arbetslaget varsin brinnande tjärsticka och på en given signal tändes såidet. Och det tog sig riktigt fint.
– Det brinner ju som satan, ropade någon.
– Det ska brinna ordentligt i början så att det blir en ordentlig glödbädd. Så länge röken inte är svart är det ingen fara, säger Erik Larsson lugnt.
Kenneth Winarve är nöjd med tändningen. Allt har gått enligt plan. I såidet ligger 30 kubikmeter faitvid som i processen ska förvandlas till det svarta guldet – tjära.
– Man brukar säga att man får ut 25 till 30 liter på varje kubikmeter ved. Men det vet man aldrig hur det blir i slutändan. Man kan ha otur och bränna för fort, säger Kenneth Winarve.
Och om det brinner för mycket så ser ni det på röken?
– Ja, då blir röken svart och då får man lägga på mer sågdus för att dämpa elden.
Torbjörn Björkegren äger marken där det nya såidet anlagts och är även en av initiativtagarna. Denna jungfruliga lördag strålar han i kapp med solen.
– Jag är jättestolt över det här såidet! Det är inte bara såidet i sig utan den fina gemenskapen som det för med sig och vi blir upplärda av de äldre. Vi är faktiskt flera yngre under 60 år som är med i det här arbetslaget. Jag hoppas att det här ska fortsätta långt efter att näsan har ruttnat av mig. Att folk ska kunna samlas här och få lite tjära för det finns det behov av den till fiskebodar, museer och kyrkor.