”Jag tänker att Sverige generellt sett har tjänat väl på migrationen historiskt sett. Det som vi pratar om som det svenska idag innehåller bitar, stråk, delar och influenser som är skapade genom migration eller internationella rörelser. Och det där tappar man lätt bort, Nu har det blivit så mycket ideologi kring det svenska”, säger Leif Magnusson som tidigare drev Mångkulturellt centrum i Botkyrka, men som nu har flyttat till Vamlingbo.
Leif Magnusson är nypensionerad och nyinflyttad. Han har lämnat Stockholmsförorten som både var hans uppväxtort och arbetsplats. Som 30-årig tjänsteperson på kommunen fick han uppdraget att starta en institution för kunskap och folkbildning.
– I Botkyrka för 35 år sedan var man väldigt orolig för att den här mångfalden, om jag ska uttrycka mig hårt, skulle spåra ur. Att man fick mer rasism, mer diskriminering, mer motsättningar och man hade också mord som hade ägt rum som man inte förstod, berättar Leif.
Det kunde handla om ärvda konflikter från andra delar av världen samtidigt som Botkyrkas befolkning levde som i olika världar.
– Kommunen är byggd segregerad. Den har en miljonprogramsdel och en del som är ett ganska attraktivt sommarstugeområde vid en sjö med enorma, dyra villor. Jag bodde i Tumba och det var den enda stadsdelen i kommunen som inte var planerad segregerad, säger han.
Leif växte därmed upp med människor som inte bara var svenska.
– Jag hade kompisar som var från Ungern, Spanien, Finland och sedan kom de från Balkan. Jag hade dem nära mig som viktiga personer i mitt liv. Så på något sätt kan man säga att jag har funnits i ett slags mångfaldsrum i mitt sociala liv.
Han skulle bygga upp ett liknande rum, eller centrum, för dem som verkade och levde i kommunen.
– Det har varit stora utmaningar för Botkyrka. Det är viktigt i ett samhällsbygge att ha olika sociala grupper som kan mötas på olika sätt, säger Leif.
Det som började som Sveriges invandrarinstitut och museum blev senare Mångkulturellt centrum.
– Vi gjorde en stiftelse med uppgiften att skildra migrationens roll och betydelse men också att skapa förståelse. Vi måste förstå det här lite bättre helt enkelt, säger Leif.
Året var 1987 och det första de gjorde var att ta in forskning.
– Vi byggde en väv av kunskap som vi kunde använda, för politikutveckling och för tjänstepersoner men också för medborgarna, säger Leif.
Mångkulturellt centrum blev en kulturell mötesplats, med utbildningar, utställningar, bibliotek, aktiviteter och samarbeten. Den växte fram i en tid där den svenska synen på integration var ensidig.
– Det var problematiskt när vi började centret. Det fanns en människosyn där att vi var lite bättre än dem och att de var sämre, så att vi skulle försöka lyfta dem. Sedan var vi i en period där vi insåg att vi sitter i samma båt och vi måste också tänka att vi är ett problem i mötet. Nu är vi tillbaka i att vi är bättre igen, säger Leif.
Under åren har centret arbetat med forskare och tagit fram rapporter som visar diskriminering på grund av afrofobi, islamofobi, antiziganism, antisemitism och vardagsrasism.
– En del av det som jag har jobbat med handlar om att titta på och kritiskt tänka kring allt som handlar om vi och dem. Vi drar de gränserna snabbt och skarpt, säger Leif.
”Det finns en oro i samhället och jag tror att oron ligger väldigt mycket hos dem som ligger för långt ifrån reella möten eller sammanhang av mångfald. Kanske har man också en dålig erfarenhet av någonting och så förstorar man den”, säger Leif Magnusson.
De senaste åren har Botkyrka, och andra mångkulturella områden, förknippats med dödsskjutningar och droghandel.
– Nu är det väldigt mycket en diskussion och debatt om en sida av myntet och den är lite förvrängd, om att vi får parallellsamhällen med gängkriminalitet. Det finns ju där och det är ett väldigt allvarligt samhällsproblem, men det får inte skymma sikten, säger Leif som ser fler aspekter av migrationen och integrationen.
– Vi pratar hela tiden om en integration som inte fungerar och kopplar det mycket till ett parallellsamhälle, men jag skulle vilja hävda att man ska vara försiktig med det. Det finns jättemycket med integrationsarbetet som fungerar. Jag tänker mycket på sjukvården, transportsektorn och restaurangverksamheter och det är väldigt många människor som är involverade i det.
Polis och ambulans på plats efter att tre personer skottskadades i Fittja centrum i Botkyrka kommun. Det är ett av exemplen på gängkriminaliteten och våldsvågen i år. ”Det här är den svarta sidan av integrationsprocessen. Det är där vi är nu”, säger Leif Magnusson.
Under tiden som bilden av det mångkulturella samhället har blivit mer negativ, har även bilden av det svenska blivit det.
– Socialtjänsten idag är ett bra exempel på det. När den blir misstänkliggjord för att ta muslimska barn. Det är ett jättebra exempel på en brist på interkulturell dialog och förståelse. Sedan finns det också dem som illasinnat vill driva en kampanj mot Sverige och då är det inte så bra att vi står och bränner koranen samtidigt. Det blir ingen bra kombo, säger Leif.
Salwan Momika utanför Stockholms moské vid Medborgarplatsen på Södermalm i somras. Koranbränningarna har bland annat lett till att den svenska ambassaden i Bagdad stormades, att de muslimska länderna i samarbetsorganisationen OIC fördömde Sverige och att terrorhotnivån höjdes.
Han tar dessutom upp en ökad nationalistisk ideologi i den svenska politiken.
– Det finns så stora splittringar i dag som följer av det här osäkra läget, att dialogen, samtalet, förståelsen och att känna in varandra blir svårare. Vi kommer längre och längre ifrån varandra. Det är inte bra.
Enligt honom är integrationen komplex och politikerna har ännu inte svaren.
– Man tror att arbetsmarknaden eller bostadspolitiken löser saker och ting, men det finns en speciell dimension i integrationsfrågan där man måste tänka självkritiskt till de egna maktstrukturerna man sitter i för att det ska fungera. Det är inte att ge efter utan det är snarare att jobba ansvarsfullt och hållbart, säger han.
”På nationell nivå är kunskapsläget ganska dåligt och svajigt kring integrationsfrågan och det har visat sig efteråt, när man rannsakar gängkriminalitet och skjutningar. Att man tycker att man har missat någonting”, säger Leif Magnusson.
Nu ser han snarare hur kriminalpolitik och migrationslagar ses som lösningar, samtidigt som den sociala ojämlikheten ökar.
– Det har inte gjorts tillräckligt stora investeringar för att skapa attraktivitet på de här platserna, så att medelklassen hade velat stanna kvar. Då får man en white flight, med en socialekonomisk situation där folk inte har så mycket pengar och en slags etnifiering och nästan underklass i det där, säger Leif, som byggde upp centret i ett av Botkyrkas segregerade områden.
– Ett syfte med Mångkulturellt centrum är också för människor att bli bekväma att leva i det här mångfaldsammanhanget. Man ska inte behöva vara rädd eller känna sig otrygg, utan ha mer nyfikenhet och lära sig någonting, utveckla sig själv och skapa någon slags förståelse, säger han.
Leif Magnussons fick nyligen Nordiska museets Hazeliusmedalj i guld för sitt arbete med Mångkulturellt centrum och dess kunskapsskapande. ”Det var lite överraskande”, säger han.
För sitt arbete fick Leif nyligen Hazeliusmedaljen.
– Jag blev bara glad och jag fick också en väldigt fin avslutning på centret. Pensionen är också en ny gräns som jag ska lära mig att integrera mig i, säger han.
För ett år sedan flyttade han ifrån Botkyrka och till Vamlingbo. Även här har han märkt av en gräns som sätts mellan vi och dem.
– Vi som bor här, är skrivna här och lever här hela året är en sort. Det är ganska intressant hur integrationsprocessen har gått till, då vi blir mer gotlänningar än andra fast vi precis har dykt upp. För att vi har skrivit på det här kontraktet att vi ska dela det här rummet tillsammans, säger han.
”Vi har redan sett vilken mångfald det finns här. På mitt jobb träffade jag även tjänstemän och politiker från Gotland och de berättade att det hade gått ganska bra mitt uppe i det här flyktingtrycket 2015. Och de såg också en möjlighet att få fler personer till Gotland”, säger Leif Magnusson som är nyinflyttad med sin fru Cina Berseneff.