Flaggan är uppsatt. Nu öppnar Martinas matbil. Denna gång hemma på gården i Bonsarve.
Det är tisdag och hemma på gården Bonsarve i Vamlingbo sprätter tupparna fritt runt den svarta matbilen. Klockan är 16 och Martina Jakobsson monterar Gotlandsflaggan på bilen. Därmed är luckan öppen för beställning.
Det var 2016 som Martina Jakobsson bestämde sig för att ta tag i sina drömmar: Att ta en plats i svenska landslaget i armbrytning och köpa en food-truck.
– Jag tror att man ska ha drömmar och så kan man visa sina barn att de faktiskt kan slå in, säger Martina
Och visst slog de in. I april samma år tog hon en plats i landslaget och i maj hittade hon en food-truck på fastlandet.
– Jag behövde inte göra någonting alls med bilen. Den var väl omhändertagen och hade en väldigt fin utrustning. Så jag hämtade den och rattade hem den från Nynäshamn. Det kändes mäktigt, minns Martina.
I början var det bara "lek" med matbilen hemma på gården och Martina fortsatte och jobba och laga mat på Holmhällars pensionat under sommaren som tidigare. Men på nyårsdagen 2017 kickade hon igång och serverade brunch i sin matbil. Det blev succé.
– Jag förstod att folk på Sudret är ju hungriga året runt, så jag började servera lite mat här på gården på lördagkvällarna, berättar hon.
Matgästerna strömmade till och till slut insåg Martina att hennes matbils-hobby tog alldeles för mycket tid.
– Jag sa upp mig från Holmhällar. Jag hann helt enkelt inte jobba där också. Sedan 2019 försörjer jag mig på matbilen.
Slår man på Sudrets lokala Facebook-sidor ser man snart var hon befinner sig för dagen. Det kan vara vid Bion i Burgsvik, Vändburgs hamn, hemma i trädgården eller hos någon av alla sina samarbetspartner som Grå gåsen eller Kattlunds museigård.
Det har redan börjat droppa in matgäster. En av dem är Tim Stehlin. Han och hans familj är flitiga matgäster om somrarna.
Tim Stehlin har bra koll på var Martinas matbil har öppet under sin semester.
– Vi har koll på var Martina befinner sig och har redan bestämt att vi ska beställa från matbilen tre dagar av de dagar som vi är här. Det är vår plan i alla fall, skrattar Tim.
Allt kött kommer hemma från gården där sambon Per-Olof föder upp nöt. Slakten sker i Visby, grovstyckningen i Stånga och tillagningen i Holmhällar pensionats kök.
– Jag hyr in mig där för jag får inte tillaga rått kött i matbilen. Så där lagar jag maten, packar och fryser ner så att jag har mitt eget helfabrikat, berättar Martina.
Har du någon paradrätt?
– Nja, kroppkakor är folk helt galna i. Det serverar jag ibland ensam, men också i samarbete med Kattlunds. Ibland på vintern kan jag försöka göra mig till och göra boeuf bourguignon, men med färsbiffar istället för helt kött. Då är det stort tryck, säger hon.
Tupparna sprätter runt matbilen. Privat, säger Martina, är coq au vin är en paradrätt.
Förutom dessa specialiteter, som dyker upp då och då, så är menyn den samma som vid starten trots att Martina efter alla år på Holmhällar lovat sig själv att inte ha samma meny i mer än två år. Men nu kan det vara förändring i sikte.
– Köttet är ju härifrån och linserna kommer från När, men ris och mango växer ju inte här. Jag skulle vilja gå tillbaka till det sätt som jag är upplärd på. När min pappa drev Björklunda hade vi en mil till jobbet, men det tog en timme att ta sig dit för på vägen skulle man hämta ägg där, potatis där, lök där och svamp där. Jag vet inte, gästerna kanske blir sura om jag ändrar menyn, men det känns bättre i själen att satsa mer lokalt, säger hon. Varpå hon försvinner in i vagnen – för nu har kön växt sig lång igen.
Matkön hemma på Bonsarve fylls på hela tiden.