Redan på tidigt 70-tal väcktes tanken hos de goda grannarna Tumegård och Svensson i Kyrkbyn i Vamlingbo om att fira midsommar på torsdagen – alltså dagen före midsommarafton. Barnen var små och tyckte att det var roligt att fira tillsammans. Självaste midsommarafton var det ju släkt och andra vänner man skulle umgås med och kanske åka till.
– Vi fortsatte att fira på torsdagen före midsommarafton och så småningom bjöd vi in prästen och sedan anslöt andra grannar, berättar Georg Tumegård, en av initiativtagarna.
Traditionen höll i sig och växte. Festen vandrade runt och ett ordentligt protokoll fördes över vem som stått som värd just det året och vem som stod på tur nästa. Ett normalt år utan pandemi kan festen samla 50 vamlingar.
Anita och Stig Sjöberg kom med 1983.
– Det har verkligen blivit en tradition som är väldigt lyckad. Man skulle kunna säga att det här är vår riktiga midsommar, berättar Anita.
En vamlingbosk midsommar börjar på torsdag eftermiddag. Då samlas herrarna och kanske någon dam för att stärka sig inför björkris-inhämtningen som sker med traktor och vagn. Damerna samlar blommor. Därefter träffas man hos årets värdpar. Dessa ska inte behöva slita livet ur sig utan ska endast ha på sin lott att ställa i ordning en enklare efterrätt. Gästerna tar med sig mat, dricka, bestick, tallrikar, glas och kaffe. När stången är klädd och rest sker något som är väldigt viktigt innan små grodorna och de andra danserna kring stången kan ta vid:
– Stången ska vattnas, berättar Maj-Karin Svensson som kläckte idén för snart 50 år sedan, en tradition som grannlaget håller fast vid än idag.
Varför ska den vattnas?
– Ja, det kanske är lite fånigt. Det var väl så den skulle växa lite och hålla sig.
– Jag tror det var för att den skulle rota sig och bli kvar, skrattar Sassa Tumegård.
– Den skulle väl invigas, gissar Georg Tumegård.