Lars Thomsson minns branden i Vänge där han förlorade flera hektar skog.
Det kunde ha gått riktigt illa, men tack vare ett fantastiskt samarbete, och en väldig tur med vädret lyckades samtliga inblandade från såväl räddningstjänst som Hemvärnet och civila frivilliga få bukt med skogsbranden som förstörde cirka 150 hektar mestadels produktiv skog på en vecka – tack och lov utan förlust av människoliv eller byggnader.
Riksdagsledamot Lars Thomsson (C) var en av de drabbade markägarna:
– Jag satt i bilen på väg hem från Visby när jag började se rök. Samtidigt hörde jag brandkåren närma sig bakifrån så jag fick hålla undan när de körde om mig. Kort därefter insåg jag att det var någonstans hemmavid det brann, och tänkte bara: herregud! Så fort jag kom hem bytte jag om snabbt som rackarn till vardagskläder, tankade upp motorsågen och satte mig i traktorn för att köra ut till skogen, berättar han.
Det är fem år sedan nu, och det hela började med att en kvinna hade tömt sin eldstad på aska, precis som hon brukar. Det var torrt i backen även på djupet, och den senaste tidens torka gjorde att vädret var gynnsamt för markbränder.
Över två mil brandslang användes i brandområdet.
Polisen inledde en förundersökning om allmänfarlig vårdslöshet, men utredningen lades ned då polisen konstaterat att även om branden orsakats av oaktsamhet så hade personen i fråga inte varit oaktsam till den grad att hon kunde fällas för något brott.
Vad minns du mer från den första dagen?
– När jag kommit in en halv kilometer på Ekdalavägen såg jag att det redan var toppeld. Det brann för fullt i topparna av träden och jag fattade att det var livsfarligt. Det var fruktansvärt obehagligt, säger Lars Thomsson.
Cirka 20 tunnland, eller 8 hektar av Thomssons skog eldhärjades. Men, som han säger, det finns inget ont som inte för något gott med sig:
– Det finns inget sågverk som tar in brännskadat virke, så jag lyckades köpa loss 80 kubik virke som jag själv fick såga upp med bondsåg, och det är det billigaste och finaste virke jag någonsin haft. Nu har mitt hus ny panel tack vare branden. Jag tog bort de fula eternitplattorna som suttit där sedan 50-talet. Jag tilläggsisolerade och återskapade huset så som det såg ut när det byggdes, säger han.
Efter branden har Olof Ahlby återplanterat cirka 30000 träd. Men 40 procent är redan förstört av rådjur och torka.
Av det område som drabbades av branden i Vänge var cirka 100 hektar tallskog. Marken där fördelades på tio markägare. Dessutom hade man huggit två kilometer brandgata utanför brandområdet, vilket berörde ytterligare några markägare. De flesta var försäkrade, men inte alla.
Finns det någon lärdom från branden som du tar med dig?
– Det jag tar med mig är ödmjukheten över hur liten man är i en sådan situation. Det var bara ren tur att det inte blev värre. Om det inte vore för den tidiga massiva insatsen eller det faktum att det var i princip vindstilla de dagarna, så hade resultatet blivit något helt annat.
Inledningsvis var tolv enheter på plats från räddningstjänsten. Två helikoptrar från Västerås flögs in och hjälpte till med vattenbombningen. Kustbevakningen cirkulerade med flygplan för att ge räddningstjänsten en överblick, man kallade in drönarpiloter och som mest var 100 personer aktiva samtidigt vid branden i Vänge. Men det totala antalet människor som på något sätt var med och hjälpte till uppgår till flera hundra personer.
Regionens räddningschef Dick Svennefelt vid det tillfälliga ledningsrummet vid bygdegården i Buttle under Vängebranden 2016.
När larmet gick hos räddningstjänsten den 6 maj 2016 hade Region Gotlands räddningschef, Dick Svennefelt, samma morgon gått på som tjänsteman i beredskap:
– Jag satt i godan ro i trädgården när jag fick ett samtal från vår kommunikatör som undrade om inte vi skulle gå ut med något i media. Ut med vadå? Undrade jag då. Ledningscentralen hade haft så fullt upp att de missat att informera mig, berättar han.
Att ha på två roller, räddningschef och tjänsteman i beredskap, visade sig vara en tuff utmaning.
Dick Svennefelt är räddningschef vid Region Gotland.
Vad tar du med dig från händelsen?
– Det blev några hektiska dygn. Det jag tagit med mig från branden i Vänge är att jag mycket tidigare skulle ha tagit in en annan tjänsteman i beredskap som fått leda staben på Visborg så att jag kunde fokusera på att leda min organisation.
Det blev ett enormt mediapådrag från hela Sverige. En stor anledning, enligt Dick Svennefelt, var att branden inträffade så tidigt på säsongen, och att övriga Sverige troligtvis hade nyhetstorka.
– Det var en ny upplevelse som var både jobbig och intressant.
På vilket sätt har organisationen förändrats efter Vängebranden?
– Vi har byggt en helt annan organisation gentemot det privata näringslivet vad gäller transport och specialmaskiner. Vi fick otroligt mycket resurser till Vänge, men vi fick allt på samma gång. Vi hade en hel rad lastbilar med vatten som vi inte hann hantera. I dag har vi avtal med transportledare som vi kan få ut till ledningsplatsen för att ta hand om framför allt civila resurser. Här har vi knutit kontakt med LRF och Maskinringen som kan jordbrukets olika delar och har koll på vilka fordon som finns tillgängliga.
Dick Svennefelt under en av många turer i den eldhärjade skogen i Vänge 2016.
I princip varenda brandman på Gotland var i tjänst under Vängebranden. Antingen på plats eller i beredskap på sin hemort. Tre andra kommuner var här med delar av sin räddningstjänst. Två helikoptrar varav en civil och en militär skötte vattenbombningen, och en egen privat kår kom hit för att från början kunna lägga moteld – vilket senare inte behövdes så de fungerade som en egen enhet. Utöver det kom flera av regionens slambilar som man fyllt med vatten. Hemvärnet var på plats, liksom civila frivilliga.
Hur nära katastrof var det egentligen?
– Natten mot lördagen hade väderprognosen ändrats så pass att det fanns risk att branden skulle sprida sig till kyrkbyn. Vi påbörjade förberedelserna för en evakuering i samarbete med polisen, där vi som ett första led skulle föra alla evakuerade till Solbergaskolan. Om väderprognosen slagit in så kunde det ha gått riktigt illa. Vi hade tur.
Flygfoto från Vängebranden.
Hur många gånger tidigare har det hänt att ni fått förbereda för evakuering?
– Aldrig i ren räddningstjänst. Men jag minns en gång i samband med ett amerikanskt kryssningsbesök för mer än 20 år sedan. Alla kryssningsgäster hade gått i land i Visby när det plötsligt blåste upp så pass att de inte kunde ta sig tillbaka till fartyget. Då fick vi inkvartera dem på Solhem minns jag, och ordna så att de äldre och sjuka kunde få sina mediciner som var kvar på fartyget. Hela Visby tömdes på tandborstar den gången.
I slutändan hamnade notan för branden på 7,5 miljoner kronor för själva räddningsinsatsen, där regionen fick ersättning för cirka 5,6 miljoner kronor.
– I en sådan här insats har regionen en självrisk på 0,02 procent av skatteunderlaget vilket i det här fallet blev 1,2 miljoner kronor. Sedan var där lite andra omkostnader Hade vi behövt stå för Försvarsmaktens kostnader skulle det ha kostat närmare två miljoner till, säger Dick Svennefelt.
Efter förödelsen.
Hur mycket försäkringsbolagen gav i ersättning till markägarna har GT inte lyckats få fram uppgifter på.
Olof Ahlby är en av markägarna i Vänge som blev av med en hel del skog. Vi åker Ekdalavägen ut till brandområdet och tittar ut över kalhygget där spåren efter branden fortfarande syns tydligt. För två år sedan planterade han närmare 30 000 nya plantor, men mycket är förstört på grund av rådjur och torka.
– Av det jag nyplanterade våren 2019 är nog 40 procent redan förstört. Det blev ju svårt att beräkna värdet på det som brann ned. Det mesta av mina 15 hektar var ungskog. Kanske bara 4 hektar var avverkningsbar skog. Den delen kunde jag ju få hyfsat rättvis ersättning för, men hur beräknar man dagspris på något som skulle avverkas först om 20 år? Det är ju jättesvårt, säger han.
Olof Ahlby minns tillbaka på branden i Vänge där han blev av med 15 hektar skog.
När branden startade för fem år sedan var han hemma på gården och höll på med sina lantbruksmaskiner. Olof Ahlby tog över grisgården för 20 år sedan, och fick rycka ut med gödseltunnor till brandområdet för att bistå med släckningsarbetet.
– På sätt och vis var det en väldig tur att branden inträffade så tidigt som den gjorde, eftersom det fortfarande fanns vatten i kanalen. Vi var flera som hämtade gödseltunnor och fyllde dem med vatten. Sedan blev vår uppgift att hålla flanken här uppe, berättar han.
Han var med under första kvällen och natten, sedan höll han sig därifrån.
– Det var ju inget att göra åt. Man fick lita på att proffsen skulle reda ut det. Som tur är kom inga människor eller byggnader till skada, och även om det så klart är väldigt tråkigt så är det ju ändå bara lite skog. Det kunde ha gått så mycket värre.
Vad händer med ditt skogsbruk nu?
– Det har blivit svårare som jag upplever det. Dels är det torrare, dels är det väldigt mycket mer rådjur som förstör nyplanteringarna. Man får tänka om och kanske börja med att viltbehandla planteringarna. Men sådant ska ju hållas efter vart eller vartannat år. Jaga gör jag redan så mycket jag kan, och jag har till och med haft skyddsjakt här.
Olof Ahlby fem år efter branden i vänge.
Nu ska han ge de nya plantorna till nästa år för att se om det kommer att behövas hjälpplantering.
Vad tar du med dig från händelsen?
– Framför allt lärde vi oss hur viktigt det är att ha framkomliga vägar lite här och var. Vi hade tur att den här vägen var röjd, och vi hade tur att det fanns vatten i närheten. Om vi inte hade kunnat komma in här så hade nog branden varit väldigt svår att få stopp på. Och skogen fortsätter ju hur långt som helst härifrån.
Förutom Torsburgen 1992 är Vängebranden och skogsbranden i Hejnum 2011 de största skogsbränderna i modern tid på Gotland.