I början av januari berättade Helagotland.se om det ansträngda läget på Birkagården och svårigheten att få frivilliga till härberget, främst nattetid.
LÄS MER:"Nätterna akuta på natthärbärge som saknar frivilliga"
Under våren har fler anslutit sig till den så kallade frivilliggruppen, något som SR Gotland varit först med att rapportera om.
I början av året var det mycket akut, med endast cirka 20 privatpersoner som i varierande grad var tillgängliga att hjälpa till. Nu har frivilliggruppen blivit ungefär dubbelt så stor. Men det är fortfarande en utmaning att fylla alla hål i schemat.
– Det ser bättre ut och vi har fått in mycket bra folk, men alla jobbar inte nätter så det är på gränsen att det går och vissa har väldigt många sådana pass. Jag sitter med maj framför mig och under den månaden fattas det folk för sju nätter, säger Susanne Ryderholm.
Hon säger att mediernas rapportering i början av året har bidragit starkt till att man ändå lyckats knyta till sig fler frivilliga. Och hon understryker vikten och tacksamheten för all slags hjälp som Birkagården kan få av privatpersoner.
– Allting är guld värt. Att en del bara jobbar till exempel kvällar är inget konstigt, man kanske bara kan komma ifrån då. Dessutom är det bra att börja med en kväll, för att sedan jobba natt när man kommit in i det. De flesta brukar inse att det inte är så stor skillnad som man kanske trott.
LÄS MER:"Många vill hjälpa till att jobba natt på härbärget"
Den som arbetar frivilligt på Birkagården är aldrig ensam, och jobbar alltid ihop med en anställd personal nattetid. För cirka tio år sedan var antalet frivilliga betydligt fler – uppemot 150 stycken. Susanne Ryderholm tror att minskningen hänger ihop med den trend som kan ses i hela samhället, där bland annat engagemanget i föreningslivet har dalat de senaste decennierna.
– En del tror nog att det är något väldigt betungande. Men man behöver inte göra mer än man har tid och ork med, och man behöver inte jobba natt. Så vill man hjälpa till – på något sätt – ska man ändå höra av sig.
LÄS MER:"Jämförelse: Få hemlösa på Gotland"
Innan Susanne Ryderholm blev anställd på Birkagården, som drivs av Svenska kyrkan, var hon själv frivillig under fem års tid.
– Jag jobbade nattetid samtidigt som jag hade ett heltidsarbete, och fick flera gånger frågor kring hur jag orkar. Men för mig gav det energi, snarare än tvärtom. Jag önskar att fler skulle våga – och åtminstone testa på att göra det här, säger hon.