På nyårsdagen var 86-åriga Kerstin Melander tvungen att lämna lägenheten i Hemse för att åka till akuten i Visby. Tillståndet var då illa, i sviter av hjärtsvikt, diabetes och andra krämpor. På lasarettet blev hon kvar drygt två månader.
– När vi träffade Kerstin första gången satt hon i rullstol. Den har hon parkerat nu, säger Elisabeth Ansén.
Elisabeth är hjärtsjuksköterska och en av kuggarna i det nystartade mobila äldresjukvårdsteamet på Gotland.
Tanken är att sjuksköterskor, tillsammans med en läkare, åker hem till patienter med flera olika diagnoser. Istället för att få vård på sjukhus och inläggning kan de bo kvar hemma. Teamet jobbar tätt tillsammans med hemsjukvård och hemtjänst.
– Vi är sjukvårdens säng i patientens hem och vi ser ofta att de blir otroligt mycket friskare när de får vara kvar hemma. Tack vare tidiga insatser hinner de inte bli så sjuka, säger Pia von Vultee, en av läkarna i teamet.
Kerstin Melander är trött på ambulansfärder från Hemse till Visby.
– Där har jag varit tillräckligt många gånger. Att få hjälp så här hemma vid köksbordet är inte det sämsta, säger hon och bjuder teamet på äppelpaj.
Den har dottern Birgitta bakat.
– Teamet betyder jättemycket för mamma. Jag vet inte hur många gånger som jag har suttit på akuten med henne, det här är mer livskvalitet, säger Birgitta Melander.
Just nu får 13 svårt sjuka patienter vård hemma med tillsyn av det mobila äldrevårdsteamet. Hos varje patient finns en pärm.
– Varje gång hemtjänsten gett Kerstin en tablett signerar de i pärmen. Den är en viktig informationskälla och trygghet för oss, säger Marie Rundgren, distriktssjuksköterska i teamet.
Vinsten med att teamet kommer hem till varje enskild patient är också en helhetssyn kring livssituationen.
– Vi ser hur de har det socialt. För att man ska bli frisk behöver man ha andra människor runt omkring sig. Ensamheten tär, det är många äldre som far illa i vårt samhälle, säger Marie Rundgren.
Kerstin Melander har både barn, barnbarn och barnbarnsbarn som tittar till henne. Och nya grannar i lägenheten ovanpå.
– De är flyktingar från Syrien och kommer ner och bjuder mig på kaffe ibland. De förstår ingen svenska, men bättre grannar kan man inte ha, säger hon.
Teamet tackar för sig och skyndar vidare. Patienterna finns utspridda över ön och det blir många mil i bil.
På sin resa hinner de dessutom med att se hur det är ställt med den gotländska vården.
– Vi ser också svagheter som vi pekar på. Framför allt bristen på läkare – sjuksköterskorna i hemsjukvården saknar stöd och då vänder de sig till oss, säger Elisabeth Ansén.
Ett annat problem som blivit tydligt är de olika journalsystem som finns, tre olika hos hemsjukvård, primärvård och ambulansföretag.