I Palmira firas julen praktiskt taget hela december.
Vi börjar i Colombia. Det var i vuxen ålder han började söka sina biologiska rötter, José som då hette Martin och adopterades till Gotland när han var två år.
Frågorna och funderingarna hade växt sig större med tiden: Vem är jag, var kommer jag ifrån?
Genom mycket letande och med stöd av sina svenska föräldrar Carin och Teddy fick han till slut, osannolikt nog, kontakt med sitt förflutna.
Den 21 mars 2019 kunde han för första gången på 30 år, och första gången i medveten ålder, omfamna sin biologiska syster Marta.
– Det hade alltid varit något som fattats, efter det har jag känt mig hel, berättade han efteråt.
I höstas, drygt fem år efter det omtumlande mötet, tog han steget fullt ut och flyttade från Visby till staden Palmira i Colombia.
Omtumlande blev även det. Att bosätta sig på andra sidan jorden i ett annat klimat och en annan kultur. Och, visar det sig, ett helt annat sätt att fira jul än det han är van vid.
Redan den första december drog julfirandet igång, berättar han:
– Då sköts raketer för att fira decembers ankomst. Den 7 december tändes det ljus för nära och kära och bads böner om hälsa och fred.
Den 7 december tänder ljus för fred och välgång för så väl familj och släkt som för hela världen.
Från 16 december, då enligt bibeln de tre vise männen startade sin vandring, samlas familjer och släktingar varje kvar fram till julafton och sjunger och ber tillsammans ända fram till julafton då man firar Jesu födelse.
När den här intervjun görs, i mitten av december, han José ännu inte tagit sig igenom allt detta firande. Han funderar hur det ska gå:
– Det blir en utmaning med allt folk eftersom jag ännu inte kan spanska särskilt bra, men det blir kul att få ta del av allt för första gången.
José Larsson fyllde år i början av november vilket firades ståtligt. I Colombia uppmärksammas födelsedagar stort, antingen det är barn eller vuxna. Här José tillsammans med syster Marta.
I övrigt har José och resten av familjen flyttat till en större och bättre lägenhet, han och systern har också startat sin butik där ”allt möjligt” säljs.
Han har det bra, säger han. Ångrar inte flytten det minsta.
– Jag är förälskad i mitt land, min stad och omgivningarna här. Jag har svårt att riktigt ta in att det här är mitt hem nu.
För första gången känner han sig som en bland andra. ”Här smälter jag in i gatubilden, det gjorde jag aldrig i Sverige” som han säger.
– Jag ser så ljust på framtiden här och är laddad på vad som kommer att hända. Jag är så tacksam att ha hittat mina rötter.
Malin Vasslid vid Mesnaelva som med sina många vattenfall flyter genom Lillehammer.
Malin Vasslid, Lillehammer i Norge
Malin växte upp i När men flyttade till Norge och bor sedan 1999 i Lillehammer där hon arbetar inom sjukvården. Men denna jul har hon och familjen för avsikt att vara på Gotland.
Men ändå, många norska jul- och nyårshelger har hon bakom sig vilka firas ungefär på samma sätt som i Sverige.
Men ändå inte helt lika ty tv-programmet ”Grevinnan och betjänten” sänds kvällen före julafton i NRK, inte på nyår som i Sverige. Den dagen äter familjen den svenska julmaten, annat blir det på julafton.
– Då lagar svärmor ”julribbe med mandelpoteter”, surkål och en sås med sviskon och äpple, till efterrätt blir det riskräm och körsbärssås. Till detta dricks rödvin eller julebrus.
Den dagen tillhör det traditionen att se Kalle Anka på tv klockan 14 och förstås byta julklappar. Och så hör det till att ta en skidtur som avslappning, vintertid finns de ju alltid snö i trakterna.
Nils Gustin har bott drygt 20 år i japanska Sapporo. Tidigare arbetade han i sake-branschen, numera kör han lastbil. I Japan kallar han sig Aron vilket är lättare för japaner att uttala.
Nils Gustin, Sapporo i Japan.
I snart 18 år har Nils Gustin bott i Sapporo i norra Japan. Han föddes i Uppsala, växte upp i Visby och gav sig efter studentexamen ut i världen för att uppleva något nytt och annorlunda.
Efter några flackande år hamnade han i Soluppgångens land. Han skulle ge det ett år på försök men är fortfarande kvar.
Däremot har han lämnat sake-branschen, sake som är den japanska kulturdrycken.
– Jag ledsnade och jobbar nu som lastbilschaffis. Det kommer jag att göra även på julafton.
Ty så är det, den japanska kulturen har ingen grund i kristendomen varför det heller inte finns någon koppling till julafton.
– Det är vanliga veckodagar då jag kommer att frakta maskiner i snöyran och sakna familjen hemma i Sverige. Men jag misstänker att min flickvän, som är kock, lagat något gott när jag kommer hem.
Sin son träffar han helgen före julafton, ger honom julklappar och pepparkakor och knäck från Sverige. Nyår firas i Japan helt utan fyrverkerier ”så här vaknar folk upp med alla tio fingrar kvar”.
Fredrik Johansson växte upp i Klintehamn med bor nu i Stilla havet på öriken Taiwan.
Fredrik Johansson, Luodong i Taiwan
Fredrik Johansson växte upp i Klintehamn men bor sedan 2007 i Taiwan, 18 mil från Kinas kust i Stilla havet, nu med sin taiwanesiska fru och två barn, sju och elva år.
Han arbetar som engelskalärare och gör vad han kan för att barnen ska få en ”riktig” jul trots att det inte är någon officiell helg i landet.
– Så gott det går följer vi svenska traditioner, jag gör glögg av rödvin och druvsaft, tar fram adventsstaken hemifrån och julstjärnorna jag köpt i Ikea i Taipei. Ikea är ”räddningen” förr oss svenskar här.
Men det krävs en del uppfinningsrikedom. De flesta kryddor går att hitta på apoteken men den gång han frågade efter vallmofrön hemstaden Luodong fick han förskräckta blickar. Vallmofrön visade sig förbjudna och räknas som drog. Istället använder han chiafrön på brödet.
På julafton kommer mostrar, morbröder och tomten på besök och det äts svensk mat.
Nyår firas sedan i två versioner, dels 31 december på samma sätt som i Sverige; vänner, mat och fyrverkerier, inte minst det tv-sända fyrverkeriet från skyskrapan Taipe1 101. Samt det kinesiska nyåret då allt går i rött, nästa gång infaller det den 29 januari.
Linnéa Andersson från Levide bor för närvarande i New York City och hoppas kunna se nyårsfyrverkerierna över Manhattan från sin balkong.
Linnéa Andersson, New York i USA
Linnéa Andersson gav sig av till USA efter studenten. Först Tucson, Arizona, nu bor hon för tillfället i New York där hon pluggar och jobbar. För första gången sedan flytten har 25-åringen ingen möjlighet att resa hem till Gotland över julhelgen.
– Jag hoppas kunna göra det bästa av julen här. Den firas ju inte förrän den 25:e, så den 24:e tänkte jag och min pojkvän fira svensk jul med Kalle Anka klockan nio på morgonen med julklappar, glögg och pepparkakor som min familj tog med när de var här nyligen, säger hon.
Dagen därpå firar hon med pojkvännens familj på amerikanskt vis, då blir det grytstek, skinka och sport på tv. Basket med New York Knicks och amerikansk fotboll. Sådant hör till.
Nyår kommer att firas i lägenheten varifrån Linnéa hoppas kunna se fyrverkerierna över Manhattan från sin balkong.