Vi gick ner i tidningsarkivet och rotade fram Gotlands Allehanda från december -95 och hittade tidningen från dagen då gotlänningarna vaknade upp till att Visby upptagits som världsarv (se bilden här ovan).
Den gamle gotlandskännaren Waldemar Falck som då var huvudansvarig för arbetet att restaurera ringmuren utbrast efter beskedet:
– Att Visby nu kommer med på världsarvslistan betraktar jag som en av de viktigaste händelserna för Gotlands del under hela det här seklet. Nu sitter vi mitt i grötfatet och låt oss bruka sleven ordentligt framöver, sa han.
Och ingen kan väl förneka att världsarvstiteln gett Visby många fördelar efter det.
Regionstyrelsens nuvarande ordförande Björn Jansson var med redan 1995.
– Jag var kommunalråd då tillsammans med Jan Lundgren och Sonia Landin, och jag minns framför allt hur glad Sonia var över det här beslutet.
Hur har utnämningen till världsarv påverkat Visby?
– Vi har såklart hamnat på kartan på ett helt annat sätt, men jag tycker också att vi har klarat balansgången väldigt bra genom att Visby både har kunnat bevarats och utvecklats samtidigt. Nu är det helt annan liv och rörelse i innerstan, jämfört med hur det var till exempel på 80-talet. Då kunde det vara helt öde på kvällarna.
Det var Världsarvskommittén i Berlin som placerade Visby på världsarvslistan. Motiveringen till att den medeltida staden med ringmur skulle komma med löd:
För dess enastående universella värde som representerar ett unikt exempel på en nordeuropeisk medeltida muromgärdad stad som bevarar med remarkabel fullständighet en stadsbild och en samling högkvalitativa uråldriga byggnader.
I mitten av 2014 fanns det 1007 världsarv i 161 länder i världen, varav Sverige har 15. Italien har, med sina 50, fler världsarv än något annat land, därefter kommer Kina med 47 och Spanien med 44 världsarv.
Att världsarvet Visby fyller 20 år firas med en fest som inleds under onsdagen. Bland annat blir det bokrelease och stadsvandringar. Läs hela programmet här.