Flera av oss minns äldreboendena 2013 och turerna kring Snäckgärdsbaden. Liksom dem kring industrifastigheten Hantverket 1, som fick regionrådet Åke Svensson att avgå. Nyligen debatterades Gotlandshems stora utförsäljning, samt Campus Gotlands och Almedalsbibliotekets lokaler.
Men det finns fler affärer. Många fler.
Att kommuner säljer mark och fastigheter är en trend i Sverige. Enligt tidningen Dagens Samhälle har försäljningar av exploateringsmark och tomträtter i landet stigit från totalt två miljarder kronor till totalt nio miljarder på fem år, mellan 2011-2016. Antalet bostadsförsäljningar från allmännyttan till privata hyresvärdar har också skjutit i höjden.
– De som säljer ut i dag gör det oftast av två anledningar, att de vill få in fler aktörer eller att de behöver sälja en del av sitt bestånd för att finansiera nyproduktion eller renovering. Det är alltså främst affärsmässiga försäljningar som genomförs, inte mer ideologiska som vi såg tidigare, då man sålde ut till bostadsrättsföreningar, berättar Ann-Sofie Olsson på allmännyttans branschorganisation Sabo.
Vårt gemensamma innehav av fastigheter är starkt politiskt laddat, vilket gör det svårt att få objektiva analyser på området. Men i en uppsats skriver Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet att ”ett stort markägande ger kommunen större handlingsutrymme att påverka tre saker som har betydelse för social hållbarhet”. Det handlar om vilka som bygger, vad som byggs och för vem något byggs.
– Att en kommun har en viss nivå av egna tillgångar är viktigt. Detta eftersom marknaden aldrig kommer att se det som tillräckligt värt att exempelvis bygga bostäder för de fattigare segmenten av befolkningen.
– Men också eftersom de offentliga fastigheterna, om de är tillräckligt många, sätter normen för hyressättning i övriga fastigheter. Det minskar således spekulation, både på hyresrätt- och bostadsmarknad, förklarar Hanna Zetterlund, som är en av uppsatsförfattarna.
Analysen kan överföras på befintliga byggnader också – det du inte äger, kan du inte heller bestämma över.
Enligt Hanna Zetterlund finns det även en risk att försäljningar, som ger en bra intäkt på kort sikt, ändå kan bli dyra i slutändan.
– Ta som exempel en blå kommun som Nacka, som inte längre har någon allmännytta alls, och som nu måste köpa in byggnader för höga summor för att kunna ha möjlighet att placera de kvotflyktingar som tilldelats kommunen. Detta leder till stora rubriker om att ”kommunen köper miljonvillor till flyktingar”, när det egentligen handlar om att kommunen gör det som krävs av dem enligt det kommunala bostadsansvaret.
Kortfattat påverkas det kommunala ”svängrummet” av försäljningarna. Pengar in i kommunkassan kan finansiera annat, medan förluster av mark och fastigheter kan ge begränsade möjligheter att styra samhällsutvecklingen.
GT frågade Gotlands stadsarkitekt Christian Hegardt om hur hans arbete påverkas av regionens försäljningar:
– Utifrån ett hållbart stadsutvecklingsperspektiv och för att värna en levande och mångfunktionell stadskärna framgent, finns det behov av ett strategiskt förhållningssätt till de kommunalt ägda fastigheterna.
Behövs det även utanför centrala Visby?
– Dessa aspekter kan ju också gälla exempelvis landsbygden, men utifrån min roll som stadsarkitekt vill jag gärna lyfta stadskärnans betydelse särskilt, svarar Christian Hegardt.